Jag kan nu meddela att jag fått tillbaka en av de stora uppgifterna i projektledningskursen och jag fick högsta betyg! Och det sporrade mig till att jobba med den allra sista uppgiften, det är inte långt kvar nu. Satt och kollade på OS och det var fantastiskt att se den ryska höjdhopperskan göra 5,05 meter, så överlägsen som det bara går. Hon slår sina egna rekord på löpande band. Centimeter efter centimeter...Hon kan verkligheten vara stolt över sig själv.

Sedan var det ju Kallurs tur att göra OS, men det tog slut redan vid första häcken. Vurpan såg läskig ut och på bara några sekunder var det över. Surt, sa räven. Surt, sa Sverige. Då är det plötsligt ok att inte vara elitidrottare, för på så sätt slipper man sådana vidriga situationer. Och journalisten ställde förstås frågan: "hur känns det nu?". Och tårarna fyller Kallur och hennes publik hemma i TV-sofforna.

Om en timme börjar "journey man" på trean, det är en serie som handlar om en man som reser i tiden, den är helt okej. Under tiden spelar jag in en kriminalserie på ettan, "den inre fienden", obehaglig men bra (bättre än "journey man").

Stoltheten kommer jag behålla till imorgon, och jag satsar att bli klar senast onsdag med uppgiften.

Ha det bra och var stolta över er själva!

Emilia