Skribent, det vill jag vara!

Burr burr, här ligger jag och surfar på nätet, är ju lite sugen på att hitta jobbet med det. Vad är då det? Jag vill ju få igång de små grå däruppe och känner att ett arbete som skribent skulle passa alldeles utmärkt. Det är inte konstigt att jag har startat en blogg, med tanke på min förkärlek till skrivandet…Därför var jag duktig nog att skicka några frågor till den person som är ansvarig för rekryteringen till Vårdguiden. Morgonen började med att jag åkte till Brommaplan för att måla litegrann. Det är en bra start på dagen, sitta och ta fram färg och form. Idag blev det en hjälm med tillhörande flagga och två blommor. Det är kanske svårt att se framför sig, men som jag har nämnt tidigare så kommer en del bilder att publiceras efter att terapin är slut!

Efter denna start på dagen så åkte jag tillbaka till Odenplan och hungrig som jag var så köpte jag och en ost och skinkmacka på Sandys. Funderade på att ta en latte till, men det fick bli en gammal hederlig kaffe här hemma. Ulliz kom förbi men har stuckit iväg på lite ärenden. Så det är jag och Elviz kvar, han ligger vid fotändan på sängen och andas djupt!

Om ca två timmar ska jag träffa Agnieszka, det känns som att det var länge sedan! Vi ska sitta och diskutera marknadsföring, det ska bli så roligt. Mindre roligt är väl att hon ska ha tenta i ämnet på fredag – men det är bara att bita ihop! Vi funderar att gå till café Blåbär där de serverar väldigt goda sallader till ett helt okej pris (man får välja fyra olika sallader, plus bröd och drick för ca 70 kronor, det viktiga är att det är väldigt fräscht där!)

Lite senare ikväll har jag en träff, men efter den tänkte jag mig en träning. Jag har ju planerat in flera gånger att jag ska träna, men det har inte blivit av – vilket är lite synd. Men jag kommer igen, promise!

Jag läste in insändare igår på DN (eller var det Svenskan…hm…) om en kvinna som tycker att bloggar verkar vara det värsta som finns, att det absolut inte finns något värde i att blogga och har man inte mer än hundra läsare, ja då ska man lägga av. Jag blev lite fundersam…för mig är bloggen en ventil, en kalender, en dagbok, en tankefabrik och mycket annat. Även om jag har långt kvar till hundra läsare så trivs jag väldigt bra med min blogg. Och att jag skulle skämmas över den om några år (insänderskan skrev något i den stilen) det tror jag inte, snarare tvärtom!

Nu ska jag fortsätta och läsa min bok, Ur balans, som torde bli utläst ganska snart. Den är bra, utan tvekan, och jag har lärt mig en hel del!

So long
Emilia
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback