Måndag, men det skulle lika gärna kunna vara söndag (kanske för att jag var i kyrkan idag, både på mässa och kurs). Nu kan jag säga att en gräns är nådd och gissa vilken den är? Jo, den gyllene höstgränsen. Ni tänker säkert: "men hallå, hösten har ju varit här forever!!!". Men det stämmer inte riktigt, för som ni kanske märker har löven nu inget att säga till om, för det har kommit en vind som vet hur den ska göra för att löven ska dansa, nerför träden, uppför backen, ner på trottaren, snubblanes över hunden och ner i leran. Ja, för det är lera på marken nu också. Märkte det tydligt när jag tog upp en lerig boll när jag var ute med lillkillen (usch, jag trodde först att det var hundskit...). Ja, till dessa rörelser är det bara musik som fattas...och mössa på huvudet. Mössa är speciellt för mig och jag måste säga som det är: jag har en jättefin mössa - men vet inte var jag har lagt den. Jag misstänker att den ligger gömd i en orange Stadiumpåse, men den kan jag inte heller hitta, aarrgh!

Höstgräns eller inte, hittad eller ohittad mössa, leriga bollar - det är dags att stänga av datorn och slappna av lite. Lite törst känner jag av också (har haft några sådana tillfällen på sistone där jag får paniktörst, och då fungerar bara en sak: vatten!).

Kram och ett extra täcke till alla som fryser!
Emilia


Rätt mäktig fasad - eller? Sardinien 2008