Trots att jag i vanliga fall tycker om föraningen av höst, med betoning på föraning, känns det som att det här året har gått jättefort och att denna föraning gör mig lite stressad. Men sedan har det hänt mycket också, och det är kanske då som jag har tappat bort tiden. Sedan när jag väl har stannat till, ja då är tiden verkligen "borta". Men vad spelar det för roll, det är inte som att jag har gått miste om något. Jag känner att jag gör det jag vill och att det finns en riktning. Tre "jag" i en mening, inte illa!

Medan jag skriver halvliggandes i sängen lyssnar jag på en skiva som heter Simple things. Skön bakgrundsmusik, ett förspel inför sängdags. Och livet ska nog bestå av simple things, enkelheten är vacker.

Jag är trött idag. Träffade min bror på stan tidigare, han är här under tre dagar, han bor vanligtvis i Warszawa. Det var trevligt, men han var minst lika trött som jag. Vi åt god mat, för mig blev det yakiniku. Vi drack sake till och suckade i takt. Fast det var suckar i positiv bemärkelse. Det var helt enkelt konstaterande suckar över vår egen trötthet och viljan att bara sitta och göra absolut ingenting.

Imorgon är det dags igen för långpromenad. Jag, Agnieszka och Carlos kommer att mötas vid Skanstull och sedan bär det av, som vanligt på fredagar. Ser fram emot det. Det är alltid lite motigt i början när jag ska gå, men sen kommer jag in på rätt andning och kroppen tycker om att gå! Det finns en liten önskan att gå upp vid nio imorgon och ta en timmes promenad med Marius också, men jag börjar med att så ett frö så får vi se...

En godnattkram till de som läser!

Emilia


Stenar från Sardinien 2008