En konstig dag på stan...

Det är alltid spännande att vara i en storstad som Warszawa. Det är varmt men vädret är omväxlande och de vindpustar som kommer med jämna mellanrum var idag mer än välkomna.

Efter att jag och mormor hade varit på mjölkbaren så gick jag vidare åt andra hållet medan mormor gick hem till sitt arbete. Jag tycker om att betrakta staden och tydligen tycker staden om att betrakta mig: plötsligt kommer en man fram och frågar om jag behöver jobb och att jag liknar hans fd assistent. Jag hann knappt reagera förrän han stoppade en lapp i min hand. Krampaktigt höll jag i lappen ett kvarter och sedan slängde jag den. Hur länge hade han iakttagit mig? Varför skulle jag vilja jobba för honom? Förstår ingenting.

Bortåt Nowy Swiat (Nya Världen, sv översättning) satt en ung man och spelade klassisk musik på dragspel. Ja, det var en häftig kombination och han var riktigt duktig, verkligen. Det gav en speciell känsla där jag gick och kollade i skyltfönsterna (apropå skyltfönster, kolla vad jag hittade för rolig kram på stan…) och lyssnade på stadens ljud. Och höll i väskan ömsom hårt ömsom lätt. Man vet aldrig. Hittade ett par snygga svarta byxor, men tyvärr hade de inte min storlek. Det var inte meningen helt enkelt.

Jag tog mig en kopp kaffe, cappuccino, på Starbucks. Det var en bra atmosfär därinne och många snygga människor, enligt mitt tycke. En del satt själva, en del hade sällskap. Killen i kassan frågade efter mitt namn och jag undrade vad han menade egentligen, skulle vi på dejt eller? Nja, inte riktigt, det var för att mitt beställning skulle hamna på rätt person, dvs mig.

Hepp dags att vila lite, är trött efter dagens vandring (2 timmar!)

Ni missade inte mitt mastodontinlägg som jag skrev innan?





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback