Morgonsolens sanning tillbaka!

En förmiddag för några dagar sen….
Det är inte många dagar kvar och det känns på två sätt:

1.Tråkigt att lämna detta plejs
2.Jag vill hem till min fina lägenhet!

Visst skulle jag kunna utveckla lite. Nej, jag är inte schizofren men om sanningen ska fram så känns det som att jag är ”tunad” in på Jastarnia just nu, jag har en viss känsla för det här stället och Stockholm känns långt borta. Igår la jag mig klockan sju på kvällen, sjukt tidigt (det märks att jag har umgåtts med min syster) och vaknade pigg som en mört tidigt i morse. Och då menar jag verkligen tidigt. Så jag låg här och vred mig. Det var nästan lite morgonångest över det hela. Men jag bestämde mig för att ändå gå upp och gå ut och ta en timmes promenad. Som jag skrev tidigare har jag kommit fram till vad som funkar när allt annat inte gör det: rörelse!

Men det är just det att Jastarnia inte ska vara för tillgänglig, det ska vara ett ställe som gör att man gråter på vägen hem och man saknar de som är här. Här har jag hunnit uppleva mycket, framför allt har jag fått vänner som ser mig som en av dem, oavsett hur ofta jag är här. Förr åkte jag hem till ingenting, absolut ingenting och då var det extra jobbigt. Men nu vet jag att mina tjejer Ulliz och Emily finns där och de kommer att ta emot mig. Ej att förglömma är trion Carlos, Sven och Kostas. Och fina Dorot…! Som i och för sig bor i Karlskrona, men ändå…Och Agnieszka, min nyfunna vän, eller ja, nu har det gått ett år sedan vi träffades. Och det ska bli kul att träffa resten av Eugenia-gänget. Men nu, nu skulle jag kunna vara här en månad till. Minst.

Moje serce nalezy do ciebie, zawsze. Ale to jest tylko mozliwe w nastepnym swiecie. Juz starczy tego, bo co powiem? Wiadomo, jest wpisane w moim sercu.

En eftermiddag för några dagar sen
Idag har jag varit väldigt aktiv, både fysiskt och psykiskt. Först och främst så var jag ute och rörde på mig mellan sju och åtta. Och då rensade jag lite i systemet. Jag har fått lite stressymtom på sistone. Det har egentligen inte med stress i vanlig bemärkelse att göra, utan min kropp reagerar så när det händer mycket uppe i hjärnkontoret. Därför ser jag fram emot att yoga senare i sommar med Sven. Och mina dagliga rutiner måste det bli ordning på eftersom det inte är bra med ont i magen etc. Men det är mycket annat som också funkar bra, för efter frukosten så gick jag och syrran ut på en timmes promenad på stranden, trots det dåliga vädret. Morfar kom till Jastarnia idag och vi tog en snabb prommis till Jurata, där han sedan vände för att ta strandvägen tillbaka och jag gick till hotell Neptun för att först styrketräna och sedan simma och basta. Och sedan en snabb tillbakagång till Jastarnia. Är jag inte duktig säg? Det känns bra nu efteråt.

Söndagen den 28 juni 2009
Jag sitter nu framför datorn och klockan är efter nio. Jag har idag lämnat min vän Jastarnia, men det känns okej. Nyduschad och alldeles brun är jag. Och alldeles lugn. Det är skönt att vara hos mormor och morfar. Det känns trist att syrran inte är med, vi har hunnit umgås mycket nu de senaste veckorna. Jag hoppas att hon kom hem okej. Vet ju att mamma skulle hämta henne på cityterminalen.

Jag såg dig genom fönstret ut till korridoren. Du tittade ut genom tågfönstret med en längtan i blicken. Du såg framåt. Vart är du på väg? Frågar jag mig själv. Rutig skjorta och jeans. En dag gammal skäggstubb och blå ögon. Du påminner mig om någon. Lite senare ser jag att du går av. En söt flicka springer fram och kysser dig. Jag ler, både med läpparna och hjärtat – jag visste att det var något kärt som väntade.
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback