Deja Vu

Han satt snett mittemot mig och jag la märke till hans klarblå ögon och snedbena i det mörka håret. Svartklädd. Säkert yngre än jag. Hörde han vad jag lyssnade på i min mp3-spelare? Han skulle kunna vara en såndär Söderkis. Som bara dricker en viss sorts öl. Eller är det vin han föredrar? Andra gången jag tittade upp såg jag att han tittade rakt på mig, så min blick tittade ner igen. Fick nästan känslan av att han visste. På Slussen gick han av. Min resa fortsatte med Coldplay i hörlurarna.




                                                                                                                         Observation på sträckan Odenplan - Slussen




Fick konstiga deja vu upplevelser idag, de kom i omgångar i form av lukter från det förflutna. Kanske har det varit för mycket de senaste dagarna, min hjärna felkopplar och känner igen situationer trots att de händer för första gången. Jag blir inte rädd eller så, ibland är det ganska intressant. Jag kände en parfymdoft, en apelsinlukt och minnen far igenom huvudet på mig. Men ändå - lugnet har infunnit sig trots en molande trötthet. Är glad att jag inte arbetar varje dag, det hade jag inte pallat just nu. Sitter hemma i soffan och funderar över teatern. Total bedömning: tre morgonsolar av fem möjliga - det var en Kent Malte som spelade mot några yngre skådespelare i föreställningen Rock N Roll Suicide på teater Pero på Sveavägen 114. Det som uppskattades mest av mig var musiken och sångerna, framför allt Leo Spauls mörka stämma (spelade David Bowie). Malte sjöng dock inte - men det han gjorde var med fantastiska känslouttryck och med en övertygande berättarröst. Pjäsen handlade om en resa, både yttre och inre. Den handlade om mötet mellan "den resande" och karaktären DU. Den handlar om passionen för musik som kan tolkas och misstolkas. Mycket annat fanns också med, bland annat en tripp till Påskön. Tvära kast med olika tekniker att ta historien framåt. Det funkar för mig.

Nu kära läsare är det dags att packa det sista, klockan är redan framflyttad, och sedan ska jag lägga mig. Hoppas att min sömn kommer vara fri från deja vu. Men om det skulle vara deja vu på gång så har jag några gamla favoriter i minnen som gärna får komma i repris! Ska hitta någon schysst skiva att lyssna till.

Earth Hour completed. Javisst, datorn har gått på batterier istället!

Emilia




Wobedo, jag vill vara som duuu!
Kommentarer
Postat av: Svennis

Tack för idag Emilia! Det var superduper trevligt. Karlskrona nästa då, take it easy! Kram



Rebel rebel, youve torn your dress

Rebel rebel, your face is a mess

Rebel rebel, how could they know?

Hot tramp, I love you so!



Svennis

2009-03-28 @ 22:56:38
URL: http://www.dif.se
Postat av: Emilia

Tack!

2009-03-29 @ 09:34:21
URL: http://enemilia.blogg.se/
Postat av: Nisse Norr

...Min resa fortsatte med Coldplay i hörlurarna. Inte kunde jag veta eller ha den blekaste aning om att ynglingen mittemot mig i tunnelbanan hette Emil och hade arabiska släktband eftersom hans farfar varit diplomat i Damaskus och där träffat hans farmor. Därav hans blandade utseende av det ljusa nordiska i form av blå ögon och det mörka orientaliska håret. Emils upplevelse en rotlöshet och sökande av rötter ledde honom till att konvertera till islam och en hittills okänd radikal gruppering vars hemliga moské någonstans under Slussen ingen kände till. Emil var snart klar med sina studier till elektronikingenjör. Hans kunskaper blandat med predikandet från moskéns radikale imam skulle snart visa sig få explosiva följder.

2009-03-29 @ 11:02:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback