Varannan dag
Hon hade lite Mona Lisa över sig. Det var inget synligt leende på läpparna med ögonen avslöjade att hennes tankar var på en plats där hon kände sig säker. Nästa station var Slussen. Runt halsen hade hon en silverkedja som blänkte. Den svarta kjolen med lite vitt mönster tycktes vara lite opassande. Med tanke på vädret. Men hon var ju inte härifrån, kanske en student från varmare länder?
Observation på sträckan T.- centralen - Enskede Gård
En sak som verkligen är intressant är att jag lever ett varannan dag - liv. Det är nog så, för igår så var energin som bortblåst, trots ett flitigt yogapass hemma. Lite synd eftersom det också påverkade mitt jobb - det gick inte alls lika bra som i torsdags med Anthon Berg. Tiden gick långsamt, benen kändes tunga och motivationen gömde sig någonstans. Jag försökte tänka positivt och mana till den säljande Emilia, men nej, det gick inte. Det var skönt att komma hem i alla fall, och trött var jag minst sagt. Men höll mig uppe för att titta på finalen på Let´s Dance - grattis Magnus och Annika - jag vet inte om ni hann se hennes reaktion, men hon blev genuint glad och chockad.
Dagen fortsatte lite i samma stuk som igår - men jag har hunnit med att städa lite grann. Sven kommer vid halv tre och vi ska sedan käka och klockan sex är det dags för teater inne i stan, på Pero. Kommer inte exakt ihåg namnet på föreställningen, men skriver mer om det senare!
Jag längtar efter våren. Och Polen. Det har hänt lite saker på sistone som gör att jag vill gå tillbaka till det som jag tycker om mest, däribland vet jag att miljöombyte är min melodi. Men nu är det så att jag ska till Karlskrona imorgon (får inte glömma kameran och laddaren!!) och det känns ju bara för underbart! Har lyssnat på lite olika skivor idag, däribland Oasis och Lene Marlin - det känns som om jag är sexton igen! Det var tider det. Fast det var ju en massa ångest och skola som skulle skötas också.
Kvar att göra innan Svenne kommer är: lite städ, dusch, packa till Karlskrona, förbereda maten (blir laxen igen - favorit i repris!)
Ta hand om er!
Emilia - the varannan woman
Vår och sommar väntar jag på....
...kanske en student från varmare länder? På den svarta knäppta blusen blänkte silverkedjan med silverkorset i solen som sänkte sig över Västerbron. Hon satte sig på en parkbänk med utsikt över huvudstadens vatten och plockade fram en Anton Bergh ur sin handväska. Hon hade nyss besökt sin gamla mor som levt större delen av sitt liv i ett katolskt kloster i den stränga Karmeliterordern. Hon hade rest med tåg den långa vägen från Sicilien där en gång maffian mördade hennes far. Hon hade hittat en papperslapp i sin fars kläder som avslöjade maffian och under alla år hos mormor och morfar där hon växte upp hade hon lovat sig själv att en dag som vuxen ställa sin fars mördare till svars inför rättvisan. Men skulle hon lyckas, eller var maffian henne på spåren. Hon såg en skugga i ögonvrån, en medelålders man i keps satte sig på bänken intill.
Jaha, där ser man att jag inte är den enda personen med författarambitioner! Fantastiskt roligt att läsa och det är nästan som att jag skulle vilja fortsätta storyn...Kram Nisse Norr! Vackert och spännande skrivet...Undra vem mannen i kepsen är...?
Emilia