Det händer med jämna mellanrum att jag hittar till bloggar där texterna uttryckligen får mig att få gåshud. Ungefär som när Melissa Horn sjunger och träffar mitt i hjärtat med sina texter. Och dessa bloggar har all rätt att vara på nätet! Jag kan ju nämna en av dem, som jag blev rekommenderad, nämligen Julia Skott, hon fick mig att rysa av det här inlägget



Men hörrni. Jag har ju skrivit om detta att begränsa sig. Vad är din reaktion till det begreppet? Jag kan tänka mig att det finns olika associationer, eller hur?

Att begränsa sig - associationer som kommer till mitt huvud

1. Begränsa sig - ja, jag orkar inte göra mer än nödvändigt. Skulle kunna tolkas som lat.
2. Begränsa sig - veta att allt har gränser och att det man gör för stunden får mer kvalitet om man inte svävar utanför gränserna.

Ni ser kanske det jag försöker förklara - att begränsning behöver inte vara något negativt, snarare produktivt (som motpol till nummer 1 där jag tolkade det som lathet). Ord kan ha fler associationer, men jag tänker mig numer att begränsning är något positivt. Och viktigt. Jag tror många faller på att inte begränsa sig. Du får gärna ge mig din tolkning av begränsning.

Innan jag går vidare så vill jag skriva följande: att begränsa sig är inte lätt. Dessutom kanske inte alltid accepterat av andra. För i relationer, som till exempel den i ditt arbete, kan det krävas av dig att du ska säga ja till allt. Det blir då svårt att begränsa dig. Och vi vet att många idag jobbar ihjäl sig. Men varför? Vart har vi bråttom någonstans?

"Jag gav upp för länge sen" (Melissa Horn) - kanske ett resultat av icke-begränsning?

Det roliga är mitt sätt att begränsa mig när det bloggandet - jag vill inte det - men samtidigt är det bra med lite gränser där med.

Acceptera - hur associeras det? Vad tänker du på när jag säger acceptans? Det är så att när jag medvetet började tänka på det (för ca 3 år sedan) var den första tanken:

1. Acceptans - löjligt och uppretande. Varför ska jag acceptera?

Men! Jag läste en bok som jag verkligen kan rekommendera - Att leva ett liv, inte vinna ett krig - Om Acceptans (Anna Kåver, Natur och Kultur, 2004) Jag citerar gärna:



"Med acceptans menas att välja att se, ha och stå ut med både den inre och den yttre verkligheten utan att fly, undvika, förvränga eller döma den och handla utifrån denna verklighet effektivt och i riktning mot sina värderingar och mål" (s. 29)



Just det här att du inte behöver gilla det som sker, men att acceptera gör att du kan ta beslut med öppet sinne och på så sätt gå vidare i livet.

Accepterar du eller slåss du med nuet?

Här får ni en låt som jag vill tillägna Accepterandet och Begränsandet -

Över och ut,

Emilia den Accepterande