Ja. Ja. Nu fann jag en liten del av livets mening. I en balsampoppel. Jag och Maria (och lill-Klara) var ute och gick, becksvart, och så kom det till mig. En balsampoppels lukt. Det är så bra att vara kompis med en landskapsarkitekt - ni hänger med på mitt resonemang? Jo, för hon kan mycket om träd (Maria - bättre än Wikipedia). Och numer även om bebisar. Klara och jag har bekantat oss idag (nästan lite mer än vanligt) och jag är godkänd. Så pass att vi hängde hela dagen. Maria nosade upp ett kafé mellan Södra station och Medborgarplatsen, det hette Baresso och jag säger, som jag sa till Maria, att det var fem morgonsolar av fem möjliga. Så. Bra med utbud av gottigottgott, men framför allt - skön soffa och schysst belysning. Att de spelade Tracy Chapman var inte heller fel! Jag tror vi var där i en timme och sen knatade vi upp på en upplyst bro - dimman var så tät att vi trodde det var strömavbrott i Marievik. Men det var det inte. Däremot så såg det lite läskigt ut, över Liljeholmen, ja som en spökstad. Hela dagen idag ropade "det är november, bara så att ni vet!" men vi var modiga och traskade på. Kan ni förstå att jag nästan var ute i två timmar idag? Mycket nöjd. Mer än nöjd.

Jag märker tydlig aktivitet på bloggen nu för tiden, så pass att Svenne postade tre kommentarer med samma innehåll - jag funderar på om han ville vara säker på att det skulle komma fram? Kinga, stjärnskottet tycker att jag ska förklara varför jag lever ett dubbelliv, ja och har jag sagt A så får jag säga B. Det kommer en förklaring inom kort. En som ni förhoppningsvis förstår! Jag fintar snabbt och säger Grattis till Kinga som fick 1.7 på Högskoleprovet - fantastiskt!!! Eller ja, väl förtjänat snarare! Dorota skriver också, och det är så värmande att höra att man är saknad! Dorota - jag saknar dig med!

Det började med balsampoppel - ett träd som luktar. Jag tog mig en gren och sniffade på tunnelbanan, en smått berusad man fick lukta han med. Ja, tänk vad en liten gren kan sammanföra människor. Hela katekumengruppen fick lukta och sen sniffade jag lite på tunnelbanan hem. Ja, det är enkelt att leva, och lyckan finns därute. Och meningen med livet med. Kom följ med.