Jag kan kontera. Och jag förstår hur det hänger ihop - det är ju fantastiskt! Klockan är 23.03 och jag sover nästan vid datorn - men jag har konterat och jag har med hjälp av Sven installerat ett bokföringsprogram som i princip gör allt. Jag har klickat och jag har lyckats. Jag är glad och ska kika på vad en förlängning av programmet kan kosta. Det är Björn Lundén som är företagsgrundaren och han skriver, tillsammans med andra, böcker som är ett måste om man ska starta företag. Lyssnar på Melissa Horn - ja, hur ska man älska någon, som har älskat någon förut? Jag är och förblir ensam trots en flirt på jobbet häromdagen. För jag försöker orka vara med mig själv och då är det svårt att maka på sig och ge plats åt någon annan. Men visst, tvåsamheten är fin. Kanske rent av underbar. Men jag klarar det inte nu. Inte på kärleksrelationsnivå. Tråkigt? Ja, men också ärligt. Ska jag låtsas att livet är enkelt? Att kärlek är ett måste? Jag känner kärlek till mina förebilder. Och min tro. Mina vänner. Ibland främmande människor. Det gör ont att vara ensam, men det gör ont att vara någon nära också.

Nu släpper jag kärleken till min konteringsstämpel och går nu strax och fortsätter att läsa Märk Världen. Märk, att jag är tacksam. Så, att om jag tänker på hur det var för några år sedan, då undrar jag hur det kunde bli så här bra. Jag lyssnar på CD-n Din möjlighet Nu! Och den funkar.

Den här platsen är någon annans, jag måste hitta ut. Hur ska man älska nån som har älskat förut?

Nigdy wiecej, mysle o Tobie, ale juz powoli jestes wymazany.