...kan ibland säga mycket - som att...ja, just nu vet jag inte. Men det handlar i mångt och mycket att lyssna. Och jag gör det - jag lyssnar med hjärta, kropp och huvud. Jag ropar i min själ och frågar vad som händer. Men intet nytt. Det är som att det finns ett svar, så självklart, men så svårt att få ut.

Helgen har varit bra, träffade pops på lördagen, vi gick och åt på Fugu och sen hemåt. Somnade på soffan medan jag läste en bok om tid. Jag försöker mig förlika med tiden, men kan inte. Jag mixtrar och experminterar med den - för att få kontroll över den - men nej, alltid är det något som gör att jag känner mig obekväm med tiden. Den får mig i ett läge där jag känner mig kuvad. Tidsblock, planering, ignorering - alla sätt har testats. Därför läser jag boken med stort intresse. Varför somnade du då, kanske ni undrar...Ja, det var en reaktion på att lugnet behövs på ett djupare plan, i ett sovande tillstånd.

Nu tar jag ansvar för min oroskänsla. Tar hand om mig själv. Ni också, hoppas jag.

En bild säger mer än tusen ord - min helg i bilder....


Pappa Forskare ute i fält....


Inne i staden...

Gravenstein - mums!

S:t Lars...


Finfina vänner på promenaden...


Vi var på blueskonsert också, det var på promenaden som vi av en händelse hamnade på ett mysigt café. Innan konserten fick vi ta del av konstnärs verk - mycket trevligt!