Ja, det är lite så jag ser på företagandet - om jag inte satsar, ja då lever jag inte riktigt fullt ut - förstår ni vad jag menar? Och i all denna röra av moms, skatter, kundjagande och skrivande - så finns också en Emilia som vill ta det lugnt. Smaka på orden - t-a  d-e-t  l-u-g-n-t. Inte fel, eller hur? Ibland kommer man till en punkt där man faktiskt bör ta ställning till: 1. Vem är jag? 2. Vad gör jag här?

Frågorna har jag plankat från min kväll med Svenne på en indisk restaurang där det skedde skumma saker. Medan vi satt och diskuterade vad en sökare är, höll resten av restaurangen på att göra en reklamfilm (ja, jag vet, fråga mig inte varför...). Men en sökare ställer sig själv de frågorna som ni ser ovan (1 & 2). Svenne vill kalla sig själv för hittare istället och jag kan hålla med om att det är större chans att hitta något genom att vara en hittare istället för att söka om man är sökare.

Jag testade en sak igår. Det är nämligen så att jag vill göra saker helt och fullt. Inte halvdant på något vis. Så jag gick in i Friskis-salen och sa till mig själv - "föreställ dig att det är det sista du gör" - då hade jag inget val, och även om jag hade träningsvärk sedan tidigare så gick det bättre med motivationen.

Det finns saker som jag verkligen vill göra. Företagandet är en sak. Men så vill jag underhålla - och jag tror mig kunna fixa det. Och testar jag inte så kommer livet kännas konstigt. Jag och Svenne har ett par riktigt roliga idéer och jag hoppas verkligen att vi tar chansen! För vem vet hur länge vi finns kvar på denna jord? Vi måste vara här och nu.

Har du något som du verkligen vill göra? Vad vill du att ditt liv ska bestå av? Är det träning, är det att kunna läsa böcker under veckan? Att laga mat till en vän? Umgås? Göra skillnad i världen? Plantera en blomma och se den växa? Share it with me, please!