Det är bra att stanna en stund

Jag vaknade av en massa oväsen. Och tror ni då att dagen i övrigt blir bra? Nej, bullret och min morgontrötthet tycktes sitta i hela dagen. Fast jag hade det ändå rätt mysigt med Maria och fröken "Ny-vårjacka-mina-ögon-matchar-jättebra".

Vi började tappert med varsin kaffe hemma hos dem för att sedan bara gå. Gå, gå och gå. Till Sockenplan, via Linde och sedan längs heeeela Sockenvägen fram till kaféet som jag alltid undrat över - som ligger vid Skogskyrkogården (mittemot, på andra sidan).

Vi gick in - jag blev förtjust över inredningen och även över utbudet. Vi började med en halv kanelbulle var med kaffe latte och sedan en halv ostfralla var. Klara fick förstås sitt också - jag är numer förste-banan-mosare. Riktigt bra på det. Och på att skära kanelbullar och ostfrallor.

Vi invigde våren (igen) genom att strunta i de alldeles för varma vinterjackorna. Jag tycker mycket om Marias kappa. Och jag visade mina nya byxor (som jag nästan har en kärlekshistoria med). Vi samlade nya krafter och kom tillbaka till Sockenplan till fots och handlade lite på Konsum.

Jag kan ju skvallra att Maria numer är en duracellkanin - som bara går och går. Jo, jag fick ett sms senare där det stod att hon hade gått hela vägen hem. Själv är jag så slut att jag tror jag behöver en paus i tillvaron. Jag vet inte vad denna paus ska bestå av. Men jag mår inte hundra. Trött och glåmig. Noppig som Maria brukar säga. Men, jag återkommer när jag vet. Nu lite bilder, som gör mig glad!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback