Jag märker det tydligt. Kommer jag inte ut och rör mig eller går och tränar så slutar jag att fungera. Det är så tydligt att det gör ont. Så då vet jag alltså nu vilka förutsättningarna är - och jag måste ta det på allvar. Min kropp och min knopp säger ifrån direkt. Det existerar inga men eller kanske i deras världar. Jag förstår ju att det är nu jag kan göra något åt det - och känna glädje över det. Det är ungefär som när jag kom på att maten kan göra så att jag mentalt fungerar.

Men jag har lite tankar om det - om den fysiska träningen och hur den påverkar mig, hela mig. Och det kan jag inte filosofera om nu. Näe för nu behagar min kropp inget annat än att varva ner och läsa lite i en bok. Trots inspiration och trots att Melissa som sjunger för fulla muggar i datorn.

Så - det kommer några tankar om detta inom kort. Jag ville bara att ni skulle veta. Att något händer. Jag vill hävda att det inte har med kroppsfixering att göra. Snarare en fixering vid vad jag kan göra för mig själv. Liksom älska mig själv. Det är dags nu.

Over and Out - soon back,

Emilia