Jag försöker få in melodier i ert huvud genom att skriva melodislingor. Men jag kanske ska fortsätta med det jag är bra på istället. Ni förstår vad jag menar. Idag har jag haft en speciell upplevelse. En andlig upplevelse. Och det var ju alldeles utmärkt med tanke på vad jag hade för föresats denna vecka - nämligen andlighet. Efter mässan i kyrkan gick jag tillsammans med några vänner hem till en av dem. Och mitt redan sargade humör (mhm, min syster nämnde något om att jag har startat en grannfejd, mer vågar jag inte skriva...) och torkade tårar försvann och byttes ut mot inspiration och glädje. Den stunden, eller de timmarna, gav mig tillbaka mitt sanna jag. Tack vänner!


Det är svårt att älska sina medmänniskor. Det vet vi. Men att älska sig själv då? På riktigt? Också svårt. Då ska man plötsligt definiera vad denna kärlek ska bestå av. Vad tycker ni? Hur ska man älska sig själv? Vad innebär det? Jag har ett ord som jag vill dela med mig av och det är respekt. Att respektera sig själv i allt. Respekterar du dig själv?


Jag respekterar att:


Jag har panikhunger. Respekten går ut på att jag planerar min mathållning
Jag inte alltid orkar. Respekten går ut på att jag vilar
Jag är Jag. Respekten går ut på att jag arbetar med mig själv



Hur respekterar du dig själv? Eller hur respekterar du inte dig själv?






Ett hjärta hemma hos Maria. Till er från mig! I form av en bild