Sven sa just till mig med barsk röst att jag har tio minuter på mig. Han håller på att laga mat till oss. Jag är i Kista och livet leker. Trots lite depp på vägen hit (i form av Lykke Li i lurarna) så känner jag mig redo för dagens äventyr. Jaha, nu måste det ha gått minst två minuter så jag försöker att göra ett kreativt blogginlägg -

Kommentar till gårdagens inlägg - jag skrev ju upp mål - jag klarade två av dem, nämligen att arbeta fram två respondenter till intervju. Men jag har alltså inga namn än, men jag vet hur jag ska gå till väga. Bland annat ska jag gå och träna en annorlunda form (avslöjar inget just nu) och se om jag kan hitta någon som tränar denna form mer frekvent. Sedan pratade jag med en vän i kyrkan, och han skulle hjälpa mig. Så jag är stolt. Men så hörde jag aldrig av mig till Metro - och det ska jag göra innan nästa vecka. Annars blir det att jag sätter upp mål utan att fullfölja vägen dit. Och det är inte bra. Jag vill ju vara trovärdig.

Jaha, eftersom Svenne är en sträng kock, är det dags för mig att runda av. Vi ska till Uppsala sen...