Innan klockan sju
Jo men så är det. Det här vill jag göra varje dag. Det känns som semestern började i onsdags, och då har jag ändå varit här i två veckor. Men så är det – pollacken har svårt att ramla ner. Solen lyser som aldrig förr och jag börjar skönja lite brunhet på mina ben. Kalas med andra ord. Och pannkakor satsade jag på idag, kändes...polskt.
Stranden fick sig en omgång, två gånger och nu sitter jag på rummet och slappar. Klockan är inte ens sju, så det innebär att jag har hela kvällen framför mig! Men jag anar att den blir ganska lugn, vet att det är utgång imorgon – då ska här dansas. Det har blivit lite lite av den varan. Samtidigt anpassar jag mig, kan liksom inte gå iväg själv och köra en Jane Fonda på golvet. Eller det kanske jag visst skulle kunna.

Då ska vi se, artister som jag har lyssnat till denna sommar (so far)-

Melissa Horn, nästan sönderspelad

Robyn, just nu: dancing on my own

Tracy Chapman, bland annat change

David Guetta – vem kunde ana, men det är mest när jag powerwalkar, annars är det inte min melodi

Sarah Dawn Finer, ja, hon hänger kvar i lurarna

Amanda Jenssen, en favorit från förra året


Efter klockan sju
Jag har för vana att köra en powerwalk om dagen, men idag har jag vilodag. Att vila är en sorts träning det med. Så jag vilar stolt. Och känner mig stark! Fick ett mail av min fina Em idag - så mysigt att höra ifrån henne. Och jag saknar mina vänner, det gör jag. Även om jag umgås med fina människor här med. Jag tror jag är lite annorlunda här - det finns en Emilia som ser på världen annorlunda. Som vet vad lukter kan frambringa och tittar efter de ögon som så sällan visar sig. Hon var 16 år, nu är hon 30. Första mötet med havet var som att gå in i en annan värld. Hon lyssnar på byns skvaller, och ler vid tanken på att saker sällan ändras.










Svårt men viktigt. För att känna lycka vet du vad smärta är. För att smärtan ska försvinna söker du lyckan. Viktigt men svårt.