Godkväll. En kväll med skinande golv, som luktar såpa. Det var någon som sa att ska det bli städat hemma så är det bäst att vara hemma också. Och det skrev jag längst upp på min planering idag. Har alltså hållt mig hemma. Och städat. Först låg jag i sängen till klockan ett. Mycket bra. Igår kväll var jag ute och dansade. Och drack en väldigt god mojito! Ska kika om det finns recept som funkar. För priset var mindre roligt. Men desto roligare var att jag fick dansa! Åh, vad jag tycker om att dansa. Och min kompis Kostas var tålmodig och hängde på. De spelade Robyns dancing on my own, så lyckan var för en stund total. Vid tolv begav vi oss, eftersom vi ville få en lördag också. Det är alltid lite spännande att åka tunnelbana på nattetid - människor som är ute och festar, olika nationaliteter, ölburkar som rullar längs vagnen. Alla sinnesstämningar finns med - gråt, skratt, melankoli, hängivenhet, kärleksfullhet, förbannelse. Och mitt i detta sitter jag. Och undrar i vilken sinnesstämning jag befinner mig i. För den kan vara diffus ibland. Brak mi ciebie, i tego nienawidze.

Igår. Åh, helt fantastiskt. Makalöst att kunna ha två helt fina dagar. Kostas och Sven kom till mig strax efter tolv, jag hade gjort en god potatissallad - med färskpotatis, majs, kidneybönor, rödlök, tomater, en knippe färsk persilja, oliver och avokado. Till det en dressing på olivolja, linfröolja (omega3!), balsamvinäger, dijonsenap, vitlök och afrikansk piripiri. Vi hade med oss massa godsaker. Resan med Fabio (bilen) gick hyfsat, trots att vi fick åka runt lite, då minnet sviktade! Men till slut var vi framme vid Tyresta Nationalpark. En dryg halvtimme fick vi gå i skogen tills vi kom fram till Långsjön, och till grillplatsen. Vid hämtandet av ved (som finns för allmänheten) blev jag stucken av ett bi på armen. Aj. Det gjorde ont. Sven var förutseende, han hade med sig en present till mig - en aloeverakräm! Lycka på tub. Sen grillade vi och badade. Det var skönt i vattnet, varmare än på land. Sen beslöt vi oss för att fika hemma hos mig. Så vi packade ihop och gick tillbaka. Jag somnade i bilen av välbehag. Tack vänner för en vacker dag. Jag har allt jag önskar!













Ni som vill se hur det var förra året på Tyresta kan klicka här!




Flickan därinne gråter och bultar. Hon kan inte andas, luften är förpestad av andras hat. Ingen hör henne. Och ingen vill höra henne. Hon sätter sig en stund, hon vill inte ge upp. I hennes värld är sveket så närvarande, så intensivt och det skär i henne. Det finns en som kan hjälpa henne. Det är hennes vuxna Jag. Som kan trösta och säga att det kommer att lösa sig. Sen. Att nu måste du stå ut. Och säga att du älskar dig.