Bara jag. Men ändå.
Det kommer dagar som är mer tänkisolerade än andra. Det betyder att ord får mening och meningen behöver förklaras för att förstås. Risk för missförstånd eftersom sanningen kan vara svår att nå. Känner mig lättpåverkad av livet och funderar på hur pass bra det är. Egentligen. Fryser om fötterna och även om lösningen är nära (strumpor) så låter jag bli. Mitt kök befinner sig i diskkaos (avviker från min diskregel) men jag tar det peu en peu. Dricker grönt te och ska egentligen bege mig till en utställning. Jag vet inte om jag har lust, men det kan bli bra.
Igår var det Herr Höckerts födelsedag. Han fick skivan med Melody Gardot – jag tror det blev bra. Och jag tror jag ska byta skiva i datorn, lyssnar på en från 2002, som påminner om det tunga, dystra och melankoliska. Melody gör ett bättre jobb – hon ger mig rysningar istället. Bra rysningar.
Det blåser kallt därute. Undrar just om solen tänker kika fram, det skulle vara trevligt. Igår sa jag till vännerna att jag vill göra så lite som möjligt denna lördag. Det började med att jag sov till 11.30 – det tycker jag var en bra start. Men disken vill jag få undan – det är en bra känsla att gå in i ett rent kök.
Idag skulle jag vilja gå på jakt efter en Melissa Horn skiva – för 17 vad jag gillar hennes röst. Och texterna förstås. Och det vore underbart att sitta där vid havet och ha henne i lurarna. Förra året var det Amanda Jenssen som höll mig sällskap. I år vill jag ta med mig Melissa.
Tankar att lösa
Finns det en bruksanvisning på hur jag fungerar? Hur fungerar jag med andra människor? Och vad ska göras när något går sönder?
Litar jag på min utsikt? På min alldeles egna syn av världen?
Hur definierar jag sanning? Hur definierar du sanning?
Över och ut, glasstrut....
Att för ett ögonblick glömma dig kan kännas alldeles underbart.
Eftersom du ofta skriver om liknande vill jag bara rekommendera en blogg....
Ur Iakttagelser i själens landskap – Tommy Hellsten och Christer Åberg:
Brådska innebär att man är på fel ställe vid fel tidpunkt. Man borde redan vara i nästa stund och göra nästa sak. För det som finns här och nu har man inte längre tid.
Vi föreställer oss att vi är offer för brådskan och konstaterar att vi inte kan göra något åt det. Vi vill göra både det enda och det andra, men vi kan inte, för vi hinner inte. Vi tror att brådskan är en naturkraft, en virvel som suger oss med, oberoende av våra tappra försök till motvärn.
I verkligheten existerar ingen brådska. Brådskan är ingenting som drabbar oss, den är något som vi skapar.
Det här är en god nyhet, för den innebär att vi också kan skapa stillhet. Vi kan välja att vara närvarande, att stanna upp. Vi kan välja långsamheten. Varför gör vi då inte det? Är det för att vi inte är beredda att betala priset?
Långsamhetens pris är konflikten – konflikten med alla dem som ännu klamrar sig fast vid brådskan, som en drunknande vid ett halmstrå.
Visst är det fins skrivet? Jag har beställt boken fast på bokus eftersom det är billigare där :)
Länken till bloggen förstås:
http://rmwblogg.wordpress.com/
Kalaset och presenten blev jag glad för :)
Människor är inga maskiner! För att läkas behöver vi massor av tid, värme och kärlek. Trots den upplysta tid vi lever i så är det just tid, värme och kärlek det är ont om. Känner vi oss trasiga så tar det tid att helas. Och genvägar blir ofta till senvägar.