Trevande in i det sista. Men så laddad. Jag ska testa en ny metod imorgon. Eller metod. Ett nytt sätt att skriva. Nervös. Och förväntansfull. I mitt jobb måste man utvecklas, och nu är det dags för nästa steg. Fy vad pretentiöst - "i mitt jobb måste man utvecklas" - jag vill lattja lite med kreativiteten, det är vad jag vill. Jag söker ingen karriär i vanlig mening. Trött på att toppa hela tiden. Det slutade jag med för några år sen. Vadå hetsjobba? Vadå glömma att jag är mänsklig? Vadå strunta i det faktum att jag spenderat månader på sjukhus för att jag kört över mig själv, gått igenom väggen, hamnat i Landet där ingen hör mig, och fortsatt - vägg, efter mur... Kroppen säger ifrån till slut.

Jag lever på övertid i viss mån. Jag vet att det kan vara provocerande. Jag blir nog rätt provocerad av mig själv. "Du som är utbildad, begåvad, tralalala" - so what? Att följa någon slags destruktiv norm där den egna personen inte alls får plats, det passar inte mig. Nej. Fast det är klart. Jag kan ju lyssna på det.

Oj. Jag kanske låter lite hård? Jag testar mest tangenterna! Men det finns nog en gnutta ärlighet och frustration i texten ovan.

Vad är det mer jag vill säga? Två saker egentligen - att få skriva är underbart. Att skriva riktigt bra - är magiskt. Så då testar vi imorgon. Du som vill ge mig lite pepp och motivation - släng in en kommentar! Måste bara få säga att jag blev himla glad av ett ord idag. En tjej, som tittade in på bloggen en stund, skrev ett räkrecept - där räkorna fick heta räkrackarna. Är det inte härligt?

En fråga som poppade upp idag var: är kaxighet en synd? Är det liksom motsatsen till ödmjuk? Någon påläst som vet?

Balanserad Emilia från en Yoga som gjorde susen.