Mina tankar inför 2012
Det är så lätt att göra revision. Du tänker tillbaka på det gamla året, och sen sitter du där med alla erfarenheter. Att göra prognoser framåt i tiden är något svårare - du vet aldrig vad som väntar på dig. Men du kan hoppas. Och du kan försöka. Och ge dig själv en ärlig chans att leva det liv du vill.
Det är något med nyårslöften. De är lite magiska. Och kanske svåra att leva upp till? Jag ska berätta något för er. Jag gillar inte nyårslöften alls. Jag tycker det känns obehagligt att lova sig själv en massa saker. Bara för att ett nytt år börjar? För många är det kanske sporrande, och ett nyårslöfte kanske precis är det du behöver. För att komma till skott, för att förändra det du vill förändra. Men jag vill hellre börja nu. Den 19 december 2011. För det finns saker som behöver påbörjas nu.
I helgen sa kroppen och knoppen ifrån. Jag som går ut med att jag vill leva ett lugnt liv, fick en käftsmäll. Magen tog kommandot och det resulterade i: inget julbord med Svenne, inget gatuarbete (volontärt på Malmskillnadsgatan) med julklappsutdelning, inget kalas på söndagen. Ont hade jag och ja, jag grät. Kände mig trött och håglös, och tillsammans med magontet kände jag mig ynkligare än ynkligast. Som tur var tog min käreste hand om mig på ett alldeles fantastiskt sätt, och idag måndag är jag så gott som återställd.
Så medan jag kokar surkålen och blötlägger svampen för pirogbaket, så tar jag då och då en stund för mig själv. Och tänker: vad är väl en bal på slottet? "Slottet" är i mitt fall det liv som jag försöker maxa, med både fritid och arbete. Det är nog inte det jag vill. Jag påminns hela tiden om min jakt på lugnet. Det där som jag upplever efter en löptur, efter ett yogapass eller efter en stund i soffan med en bok.
Det är en konst att ta det lugnt. Och jag vill bli min egen konstnär. För jag jagar egentligen inte karriärsmål. Jag tycker inte det är särskilt roligt att jobba över. Det finaste jag vet går inte att köpa för pengar.
Vad vill du påbörja idag, den 19 december? Eller för all del: 2012?
Foto taget av: Johanna Arogén
Det är något med nyårslöften. De är lite magiska. Och kanske svåra att leva upp till? Jag ska berätta något för er. Jag gillar inte nyårslöften alls. Jag tycker det känns obehagligt att lova sig själv en massa saker. Bara för att ett nytt år börjar? För många är det kanske sporrande, och ett nyårslöfte kanske precis är det du behöver. För att komma till skott, för att förändra det du vill förändra. Men jag vill hellre börja nu. Den 19 december 2011. För det finns saker som behöver påbörjas nu.
I helgen sa kroppen och knoppen ifrån. Jag som går ut med att jag vill leva ett lugnt liv, fick en käftsmäll. Magen tog kommandot och det resulterade i: inget julbord med Svenne, inget gatuarbete (volontärt på Malmskillnadsgatan) med julklappsutdelning, inget kalas på söndagen. Ont hade jag och ja, jag grät. Kände mig trött och håglös, och tillsammans med magontet kände jag mig ynkligare än ynkligast. Som tur var tog min käreste hand om mig på ett alldeles fantastiskt sätt, och idag måndag är jag så gott som återställd.
Så medan jag kokar surkålen och blötlägger svampen för pirogbaket, så tar jag då och då en stund för mig själv. Och tänker: vad är väl en bal på slottet? "Slottet" är i mitt fall det liv som jag försöker maxa, med både fritid och arbete. Det är nog inte det jag vill. Jag påminns hela tiden om min jakt på lugnet. Det där som jag upplever efter en löptur, efter ett yogapass eller efter en stund i soffan med en bok.
Det är en konst att ta det lugnt. Och jag vill bli min egen konstnär. För jag jagar egentligen inte karriärsmål. Jag tycker inte det är särskilt roligt att jobba över. Det finaste jag vet går inte att köpa för pengar.
Vad vill du påbörja idag, den 19 december? Eller för all del: 2012?
Foto taget av: Johanna Arogén
Kommentarer
Postat av: KASIA
cudowne zdjęcie! Bije z Ciebie szczęście EMI!!!!
Wesołych Świąt!
Kasia&Grzes
Julia&Kornelek
Postat av: Johanna
Åh vad fin bilden är!! Kan dock inte ta cred, it's all the beauty of YOU! ;)
Förresten funkar inte länken till min blogg ;) kram!
Postat av: Hanna
Bra att du stannar upp och lyssnar på vad du behöver. Det gäller att tänka med kroppen eller var det knoppen? :-D Ibland vill man så mycket att det bara blir pannkaka av alltihop och så händer något som gör att man inser att det faktiskt inte var så himla viktigt med allt det där man slog knut på sig själv för att hinna med...
kram vännen
Trackback