Mycket nöjd med mitt  nya tangentbord. Mindre nöjd med att klockan närmar sig midnatt. Mest nöjd med att jag har ett trevligt lunchsällskap som väntar på mig imorgon (snart idag).

Det finns saker som jag måste tydliggöra för mig själv. Och till viss del för er som läser detta. För ni kan väl snälla påminna mig när jag går omkring i pyjamas här hemma och tycker synd om mig själv?

Bra. Jo så här är det. När jag väl börjar skriva är startsträckan inte så lång till det läget där jag faktiskt får ur mig riktigt bra saker. Mental notering: fake it til´you make it may not be that bad. Kör på, och fundera inte så förbaskat mycket. Resultat: återstår att se vad redaktörerna säger. Let it be good. Punkt

Nummer två. Det är okej att sitta uppe ett tag på kvällen. För då hinner man ladda sig själv med en massa positiva saker. Som Jakten på Lyckan till exempel. Mycket intressant. Inspirerande. Jag tror jag vill bli kompis med Hanna Hellquist. Frågan är om hon vill bli kompis med mig? På ett glättigt Facebook-vis. Jag tror vi båda skulle kunna bli lite lyckliga av att konfirmera varandras vänskap. Kan avslöja att skådespelaren Benedicte Cumberbatch inte vill bli vän med mig. Jag tror han skräms av mitt skandinaviska ursprung. Jag får nöja mig med att "gilla" honom. Och jag som tänkte höra om han alltid låter sådär. Med rösten. Den känns ovanligt mörk. Han kanske använder sig av något knep? Suck. Hur som helst gillar jag serien Sherlock skarpt. Även om jag kan bli lite stressad av hans briljanta slutledningsförmåga.

För att avsluta en annars helt fantastisk tisdag (glättigt skulle det vara ja...) så har jag lite att dela med mig.

A. Var på ett möte hos en organisation som hjälper trafficking-offer samt prostituerade. Jag fick rysningar. Av flera anledningar. Mest för att jobbet de gör är ta mig kärlek det viktigaste jag sett på länge!

B. Det finns en nackdel med att vara uppe så här sent. Man hinner bli hungrig. Igen.

C. The Pursuit of Happyness ska tydligen vara en bra film. Och ja. Den stavas så.