Jag är en främmande fågel

Ofta är det så att orden kommer till mig. Men så finns det tillfällen där tystnaden kan säga så mycket. Mer. Mina funderingar går till de tillfällen där tankarna var döda och orden utom räckhåll. Det var en tid av lidande, men samtidigt förstår jag nu. Varför. Och att det finns saker som har förändrats. Jag lämnade henne där i en sjukhussäng. Hon fick stanna, somna, och gå vidare. Det gör ont, och jag kan sakna henne ibland. Det är okej att gråta, ja det är till och med nödvändigt.

Igår träffade jag och en annan kvinna våra ungdomar i församlingen. Eftersom det var lite av ett trafikkaos, så var vi inte så många, men det blev ändå ett bra samtal. Vi var där och berättade om vårt arbete på "gatan". Jag är med i en grupp som heter Team Eugenia, och varannan lördag står vi på Malmskillnadsgatan och delar ut kaffe och bröd/bullar till flickorna som går där (vi gör det på terminerna och har uppehåll under sommaren). Jag är inne på mitt tredje år, och jag vill fortsätta. Framför allt är det på församlingens uppdrag som vi är där, men det är klart att det ger så mycket tillbaka, till oss som personer. Att möta dessa flickor väcker många tankar. Och det har också skapat en förståelse för mig vad prostitution är, och hur jag själv ställer mig till detta och det lidande som ofta är förknippat med det.

Ikväll var jag och bäste Herr Höckert på Eva Dahlgrens föreställning på Rival. Vi satt på första rad, och det var spännande att höra på henne. Det som gav mest behållning, för min del, var hennes sånger. Jag växte upp med Eva Dahlgren (tack mamma och pappa!!) och hon får mitt hjärta att vibrera. Så redan vid första sången fick jag tårar i ögonen.









Skulle kunna skriva mer om det som berör. Men en del saker ska kanske denna 80-talist behålla för sig själv.
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback