Klockan är snart åtta. Klockan är snart halv nio. Och det finns saker som ska göras. Känns ok. Men det blir tidig kväll. I en värld där vår möter vinter. I en strid mellan sol, snö, ljus och tö. Jag som ofta har varma händer, sitter nu med frusna fingrar och kalla fötter. Men med ett nästintill städat kök. Livet är ganska härligt ändå. Och middag skulle jag inte glömma, nej.

Det händer saker i livet som ställer saker på sin spets lite grann. Funderingar som studsar fram och tillbaka. Och sen ut i verkligheten (kanske ut genom öronen?!). Skulle vilja byta miljö på jobbfronten och jag har ett perfekt bibliotek som väntar på mig. Jag är fantastiskt bra på att hitta mina kontor! Och nej, allt handlar inte om jobb.

Söndagen fick en oväntad, vacker nyans. Såg en ring på en väns finger, men inget avslöjades. Fick signaler om att kyrkbesöket var väl kommet. Gick en del av blåa linjen, mellan Kungsträdgården och Fridhemsplan, tillsammans med en mycket lyhörd och lyssnande Herr Höckert. Sushi avnjöts och sedan kom en annan höjdpunkt på dagen. Sångmeditation med Janne och hans vänner. Helt. Underbart. Att sjunga. Tack alla ni som var där! Fick frågan om det kändes konstigt att sjunga på det viset, med tanke på min kristna tro. Och svaret är nej. Jag riktar sången på mitt sätt.









Vill vara nära. Men tycker inte att det är så enkelt.