I det förvirrande Landet


Du gör anspråk på allt förutom mitt hjärta. Stora krokodiltårar rinner nerför mina kinder, hopplösheten dansar därinne. Jag vet inte hur länge till jag orkar att vara i detta förvirrande Landet. Jag gömmer mig, gör mig liten och tröstar mig med egen hand som smeker armen. Allt är okej intalar jag mig. Men jag har lovat att vara sann mot mig själv. Sanningen skär hål i själen, men det finns möjlighet till läkande. Ju djupare sår, desto sannare blir jag.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback