Bredvid Mig Själv
Jag sitter och håller om den Andlösa. Jag förstår inte hennes tårar. De verkar komma från en outtömlig källa. Jag får hålla handen över hennes bröst. Det vibrerar därinne. Hennes hår är tjockt och ordentligt borstat. Hon luktar gott och håller ena handen över den andra, lite som i bön. Ögonen blinkar sakta bort en del av tårarna. Jag kramar om, jag håller hårt. "Jag orkar inte mer, låt mig vara". Hon orkar inte med mig. Jag orkar inte med mig, där jag sitter bredvid mig själv. Vi väljer ensamheten istället.
Känslor utan uppehåll
Kommentarer
Trackback