Jag vet inte hur man vilar

Det kommer smärtsamma insikter till mig ibland. Som att jag inte vet hur man vilar. Det kanske i handling ser ut som jag vilar (ligga i sängen eller på soffan) men i huvudet är det alltid full rulle. Vid något enstaka tillfälle har jag känt att nu, nu vilar jag. Då har jag blivit förvånad.

När jag kommer till yogan på onsdagskvällarna så är det med motstånd som jag lägger mig på mattan. Trots att jag älskar yogan är det till en början väldigt svårt för mig. Ligger där och skruvar på mig. Funderar på jobbidéer, tänker ut en hel massa saker.

För någon söndag sen, det var nog förra, så kom vi hem jag och käresten. Och jag kände att jag nu hade möjlighet att göra precis vad jag ville. Så vi la oss i sängen, jag med tidningen och käresten slumrade till. Och då, då kände jag att nu vilar jag på riktigt (att läsa tidningen var väldigt skönt)

Det blir ju lite konstigt på ett sätt. Jag som alltid pratar om minsta möjliga ansträngning, hur viktigt det är med vila och hela den biten. Men. Jag tror jag försöker indoktrinera mig själv, och hoppas någonstans att det fastnar. För jag tror på alla de där sakerna.

För över tio år sedan, åkte jag till Grekland, Kreta. Och då vilade jag på riktigt. Låg i solstolen, läste böcker, och det mest ansträngande var att smörja in ny solkräm var tredje timme.

Det sitter mycket i huvudet. Och vila, det vill jag lära mig.











Det kan sitta i andningen





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback