Jag är inte ett stort fan av termen ”bekvämlighetszon” - kanske för att det talas om den hela tiden. Att vi ska gå utanför den. Men jag ska erkänna att jag har hållt mig inom denna zon rätt ofta, när det gäller träning – och sen känt: varför gav jag inte mer? För de gånger jag har gett mer och varit obekväm, då har det verkligen varit värt det. Det känns främst i huvudet när man har löpt en mil, eller promenerat två och en halv mil. Det är då jag är nöjd och känner att det varit värt det.

Det sitter mer i huvudet, för en stark kropp, det har jag. Så nu vill jag testa att vara obekväm vid nästa pass. Och det kommer bli löpning i eftermiddag – där jag ska köra fartlek! Och i mitt huvud ska jag byta ut tankar om att jag inte orkar, till tankar att det gör jag visst!

Hur gör du för att vara obekväm i träning?