Jag har funnit en vilofaktor i mitt liv. Och det är att laga mat. Det är meditation för mig. Men det ska vara rätt omständigheter. Inte vrålhungrig-vad-ska-vi-äta-för-middag-omständighet. Snarare vill jag ha gott om tid. Då är det som bäst. Nu senast gjorde jag risotto, där man måste ge maten tid.

En annan är ju att läsa böcker. Och den senaste jag läser är Slumpvandring (Majgull Axelsson, Prisma, 2000). I mitt arbete är en bok aktuell en månad känns det som, och sen är det inte mer med det (jag överdriver). Därför tycker jag det är skönt att läsa gamla böcker, ge dem den uppmärksamhet som de förtjänar. Utan årtal och stress i fokus. Utan mer läsglädje. Att riktigt drunkna i en bok, det är att vila.

Så då är det bara att sätta igång att vila. Jag vill vara vilosann.

Att vara ute innan blommorna vaknar