Vilosam, vilosann
Jag har funnit en vilofaktor i mitt liv. Och det är att laga mat. Det är meditation för mig. Men det ska vara rätt omständigheter. Inte vrålhungrig-vad-ska-vi-äta-för-middag-omständighet. Snarare vill jag ha gott om tid. Då är det som bäst. Nu senast gjorde jag risotto, där man måste ge maten tid.
En annan är ju att läsa böcker. Och den senaste jag läser är Slumpvandring (Majgull Axelsson, Prisma, 2000). I mitt arbete är en bok aktuell en månad känns det som, och sen är det inte mer med det (jag överdriver). Därför tycker jag det är skönt att läsa gamla böcker, ge dem den uppmärksamhet som de förtjänar. Utan årtal och stress i fokus. Utan mer läsglädje. Att riktigt drunkna i en bok, det är att vila.
Så då är det bara att sätta igång att vila. Jag vill vara vilosann.
Att vara ute innan blommorna vaknar
Vila, varför & hur?
Jag är urusel på att vila. Och då är det ändå ett tema som jag så gärna tar upp här i bloggen. Jag marknadsför det som en del av livet, och någonstans vill jag ju bli bra på det (liksom leva som jag lär). Jag tror nämligen att vila är nyckeln till allt det andra i livet. Genom vila, kan vi göra annat, om ni förstår vad jag menar.
Varför ska vi vila?
I somras, nån dag i semestern, så la jag mig på sängen en eftermiddag och somnade. Det händer aldrig. Jag har inte den vanan, och jag blir snarare rastlös i sängen. Men jag sov och vaknade helt utvilad. Det var som att sömnen matchade mig perfekt. Jag blev bokstavligen en ny människa. Därför tycker jag vila är bra. Den förnyar oss.
Genom att vila, kan vi lösa problem. Hur menar jag? Ni vet, ibland går man omkring och tänker på något väldigt intensivt, man vill hitta lösningen, men vet inte hur. Och så släpper man det ett tag och plötsligt , en timme senare, står man med en lösning. Och det är det jag menar. Att släppa kraven på vår förmåga att lösa problem kan leda till att vi blir proffs på att lösa dem! Och där tror jag vilan är ypperlig. Vi är på oss själva att vi ska jobba och stå i, men likväl är vilan minst lika viktig.
Hur vilar vi?
Där måste jag säga att jag behöver hitta kunskapen. Och, kunskapen gäller mig själv. Jag tror vila ser olika ut. En del lyssnar på ljudböcker, andra springer en mil. Jag ställer frågan på twitter, hur vilar man, och Johanna frågar mig tillbaka: ”vad funkar för dig?”.
Jag vill hitta tre saker som är vila för mig. Och skriva upp dem på en lapp. Och sätta upp på kylskåpet. Och ta det på allvar.
Vet du vad vila är för dig?
Foto: Christofer Lind
Obegränsade människa
En person i min närmaste närhet fick mig att förstå människans gränser.
Många gånger lever vi obegränsat. Som om vi hade all energi, all kraft, all tid.
Det blir enklare om vi inser våra egna begränsningar. Jag förstår vad folk menar när de säger: du kan göra vad du vill. Men jag tänker: kan jag verkligen det? Visst, tänja på sig själv går ju. Men till vilket pris? Och hur hållbart är det?
Vi drillas i att kunna göra precis allt.
Jag vet inte vad jag tycker om det.
Jag är mer en förespråkare av att tagga ner. Det är en egenskap som jag beundrar hos andra. För om det är något jag behöver ibland, så är det just det. Tagga ner. Långsamma ner mig själv.
Leva livet eller vila i livet? Kanske är det ett likhetstecken mellan dem.
Lördagstankar.
Varje dag är ny
Det finns dagar som jag är alldeles omöjlig. Dagar då jag tänker: det kommer alltid att vara så här. Det kommer alltid finnas ljud som stör mig, människor som inte förstår, endorfiner som inte infinner sig och känslor som varar för evigt.
Varje dag och varje stund är ny.
Det är mitt nya mantra, och man kan inte hänga upp sig på sitt dåliga humör eller känsliga sinne. Nej, då ska man veta att nästa dag kan bli alldeles, alldeles underbar.
Så därför sitter jag och skapar mig något underbart. Som en glutenfri päronkaka, som ett bokat träningspass i värme. Och jag tänker, fan, det kommer alltid att vara så här bra!
Ett tag, vilket jag hoppas att vi kommer återkomma till, sa jag och kärleken i mitt liv att nu ska vi ha den bästa helgen ever! Tonårsaktig ton och glädje. Och det finaste: det fungerar! Så jag anammar detta ”bästa ever” till en fantastisk vecka, den kommer slå rekord i alla kategorier!
Denna vecka önskar jag mig, med all ödmjukhet som hjärtat besitter:
-
att jag och cirkulationsplatser ska ha en relation som liknar kärlek
-
att äkta träningsglädje ska få min hjärna att glädjeexplodera
-
att jag & hjärtat får den finaste två års-dagen
-
att jag säljer in en artikel, gärna två
-
att vädret blir sådant att mina promenader i den vackraste nationalparken blir av
-
att du får just det du önskar dig!
Måndag. Jag är redo!
Ett ja för smärta?
Stress, ångest och sömnsvårigheter. Vardagsmat för många unga (och vad tror vi om de vuxna), vilket också pratades om i dagens Efter tio med Malou. En kommentar var att vi många gånger är smärtintoleranta, dvs inte så vana vid psykisk smärta.
David Eberhard, känd psykiatriker, skriver om det bland annat i boken
I trygghetsnarkomanernas land: Sverige och det nationella paniksyndromet (2006).
Jag är en av dem.
Som 22 åring, toppstudent med höga ambitioner, drabbades jag av livet. Jag kan skriva "check" på hela symtomlistan för depression, ångest och allt däremellan. Var jag ovan vid smärta och lite bortskämd? Nej, jag var bara inte beredd på att jag inte alls skulle kunna sova, att ångesten skulle klösa så hårt i bröstet och det mest obehagliga: förmågan att tänka försvann helt. Hade jag då mött någon som sa: det här är livet, då skulle svaret ha blivit: tack och adjö, jag väljer något annat.
För så här är det: livet är svårt, men när vi väl hamnat i onda spiraler, då spelar det ingen roll hur kloka kommentarer vi får. Vi behöver agera, inte tänka på vad som är livet eller inte. Vi behöver handskas med att det gör ont (det psykiska kan omvandlas till smärtor i kroppen, det som kallas för psykosomatiska besvär).
Det kan alltså vara så att vi måste bli vän med smärtan, för det blir ju enklare. När den ändå finns där, då ger vi den plats. Jag har efter år av erfarenhet förstått att slaget mot smärtan handlar om en fredsprocess snarare än ett krig. Så. I mitt liv får smärta ta plats. Ofta genom ett Välkommen in! Skitprovocerande till en början, jäkligt nödvändigt i långa loppet. Men jag har också en integritet som gestaltar sig med hur mycket utrymme jag har inom mig. Så smärtan får ta hänsyn till andra saker såsom lycka, träning, endorfiner. Ibland tröttnar smärtan och då smiter den iväg, obemärkt, genom ett andetag eller två.
Rådet till dig som har ångest, eller sömnbesvär, oro... Framför allt: bli inte rädd. Det är okej att vara, även när det är jävligt. Det är okej att göra minsta möjliga ansträngning i livet. Att inte sova är ett tecken på stress eller ångest/oro, men gå då upp, ta en kopp te, och tänk: jaha, där kom en sån där sömnlös natt (gå utanför dig själv och observera utan att värdera), jag accepterar det. Kanske behöver du se över dina sovrutiner? Att engagera sig i sitt liv, och att aktivt göra saker för sig själv gör att du bäddar för bättre nätter.
Vi fick livet, vi måste hantera det. Saker händer, ja annars blir vi uttråkade, så tur är väl det. Men om du är lättstressad eller bygger upp bilder om framtiden som inte gynnar ditt välmående - då kan det vara dags att se över sitt förhållningssätt till det där stora som kallas erfarenheter. Skaffa dig bra sådana! Bestäm du, lite mer.
Stress - tips!
1. Förhåll dig, gå utanför dig själv, vad ser du? Om en vän mådde som du, vilket råd skulle du ge?
2. Andningsövningar - de fungerar!
3. Boktips: Att leva ett liv, inte vinna ett krig (Anna Kåver)
Stress – nu med demensrisk
I morse hörde jag att ny forskning visar på att stress som vi utsätter oss för i medelåldern, kan leda till ökad demensrisk när vi blir äldre. Den kemi som sätter igång när vi stressar, påverkar vår hjärna negativt och kan få konsekvenser – också på sikt! Att ta hand om våra hjärnor, likväl som våra kroppar, är därför lika viktigt. Dessutom kan långvarig stress ge oss sjukdomar såsom utmattningsdepression eller det vi ofta kallar utbrändhet. Att återhämta sig från en utmattning tar lång tid, man har redan gått över gränsen för vad vi klarar av, och du kan lätt insjukna igen om du en gång blivit drabbad.
Hur vi upplever stress är individuellt, vi förhåller oss olika till situationer som uppkommer. Stresshantering är därför A och O för att just ha ett gott förhållande till – ja, livet! Det här vet de flesta, men det jag märker är, också hos mig själv, att vi tenderar att ändå fortsätta. Att ta paus är inte det vanligaste alternativet vi väljer. Vi fortsätter och tänker att sen, sen ska jag vila.
Att arbeta preventivt med sig själv är en bra förutsättning för att när väl saker händer, så är vi rustade och redo. Jag är en person med många idéer, tankar och viljor, men det betyder inte att allt är av godo. En av mina vanligaste kommentarer är: allt roligt är inte bra. Det kan låta torrt, men det är min erfarenhet som talar. Mina bästa tips för en bra hjärnmiljö är följande:
-
Andning. Det finns en hel uppsjö av andningstekniker, och jag tänkte delge en som jag läste om i boken: När livet slår till (Russ Harris, Natur&Kultur 2013). Min tolkning är denna: Andas in djupt med näsan. Håll andan så länge du kan. Första gången kan kännas lite obehaglig. Pusta sedan ut genom munnen. Upprepa 5-10 gånger. Hur kändes det? Jag upplever en vidgning av bröstet, och att jag andas djupare. Det får mig att känna balans.
-
Mikropauser. Jag loggar all den tid jag arbetar, och det har också gjort att jag vet var gränsen går för min effektivitet. Efter 40 minuter är det dags att göra något annat en stund. Ta en paus, andas enligt övningen innan eller byt arbetsställning.
-
Förhåll dig till ditt arbete. En kanske svår punkt, i och med att jobb betyder olika för olika människor. Jobb som är roligt blir ju viktigt, eller? Jag förhåller mig så här: jobb är kul, utvecklande och kreativt. Men jobb är inte allt. Jag mår bra av jobb, till en viss gräns. Jag ger plats åt annat. Ibland är träningen överordnad arbetet, och det står jag för. Hur förhåller du dig?
-
Sömn. Hjälp. Jag skriver bara sömn, och då hoppas jag att du vet vad den är bra för.
-
Mat. Skulle kunna skriva en riktigt lång krönika om maten. Men jag komprimerar: du har all möjlighet att påverka din hjärnmiljö med mat. Att inte köpa halvfabrikat och äta ute är ett råd som räcker långt. Att laga mat behöver inte ta massa tid i anspråk. Har du inte erfarenhet, se till att lära dig några enkla maträtter och kör på det. Mellanmål på förmiddag och eftermiddag. Rena råvaror, ja. Men den där kanelbullen då? Nämen så här tänker jag: att sitta ner på ett fik, ta en latte med kanelbulle, kolla in lite människor, få plats med andetagen, fundera på livet: jag kan inte annat än tro på att knoppen mår bra av det. Idag har dessutom en av mina favoritnäringsfysiologer varit med hos Malou, kolla in klippet (i skrivande stund ej inlagt än på hemsidan, men jag ska länka senare idag!)
-
Ett sista råd: börja med att erkänna att stressen finns där. Den är ju nödvändig, för vår överlevnad – men inte långvarig, negativ stress. Att ta den på allvar och inte låta sig själv dras med i stresspiraler är en bra försäkring – och vem sjutton vill bli drabbad av demens?
Några avstressande ögonblick
Varför mina matlådor är så snygga
Många i min närhet förknippar mig med mat. Jag får ofta höra, till min glädje, att folk blir inspirerade och att jag har en passion för mat. Och ja, det har jag!
Om jag med egna ord ska beskriva vad jag gör med maten så är det med dessa ord: jag vet vad mat kan göra med kroppen, och vad den tillför – om den är näringsrik, färgglad och kryddad. Däremot vill jag hålla det enkelt. Mycket av det jag gör är hittepåluncher som går fort att göra. Eftersom vi äter så ofta som vi gör, är det i min mening viktigt att det är bra mat och kanske framför allt: att det är gott. Det är inte ett motsatsförhållande där. Gott kan vara nyttigt och vice versa. De hör ihop.
Men tröttnar jag inte? Jovisst kan det ibland vara knöligt, att få till de där 5 måltiderna om dagen. Eller 1825 måltider om året. Därför väljer jag att planera (=spara tid) och oftast vet jag på ett ungefär vad jag ska äta för frukost och lunch dagen efteråt. Mellanmålen går av bara farten. Det som driver mig är enkelt: det här är mitt sätt att ta hand om mig, maten gör att jag håller mig frisk, och att jag orkar röra på mig och jobba. Det är en investering. För precis som mat kan hålla dig frisk, så kan den hålla dig sjuk också.
Jag brukar säga att jag hellre lägger ner pengar på mat, än på att shoppa. Och det där med konsumtion kommer jag att ge ett eget inlägg. Måste bara fundera på hur.
Ärtskott är mitt senaste måste-ha i köket
Gubbar av alla sorter har hamnat i mellanmålslådan
Enkelt: görbart: motivation kvarstår
Årets sommar: fruktsommar
Lycka gånger sex
Under några dagar i vakuum har jag funnit att lycka är
...är att hitta ingång 54 till stranden för att....
...hitta en ensam strand som söker en kvinna som vill vara ensam...
Sedan har lyckan varit att gå 15 kilometer i en skog som bara är skog, med lövträd, barrträd och ett sus av havet från andra sidan
Att sedan se de sista solstrålarna leta sig fram över den lugnaste gata...
och finna några gamla vänner från ett tiotal år tillbaka i tiden för att äta och dricka gott...
...det behöver man ibland...
Foto: Emilia Arvidsson
Att jag sedan i en storstad skulle få komma in i en hemlig klubb, det får ni veta mer om inom kort!
Det glutenfria livets orsaker
I många år har jag haft problem med min mage. Inte så att jag behövt söka vård, men kvalitén på mitt liv har varit avsevärt sänkt. Ont, uppsvullen, problem med toabesök. Jag har alltid trott att det varit kopplat till stress. Och ja, stress påverkar min mage, men nu vet jag att det inte är grundorsaken.
Jag har gått en kurs i isodieten under en helg i mars. Kristina Andersson, välkänd näringsfysiolog, höll i kursen, och hon tipsade mig om att testa äta glutenfritt. Jag har sedan tidigare vetat att gluten kan orsaka problem i magen, även för dem som inte är intoleranta. Jag bestämde mig för att testa, en anledning var att jag ville köra isodieten, och den är naturligt glutenfri. Två veckor, vad är det?
Skillnaden har varit markant. Avgörande skulle jag vilja säga. Jag har ätit nästintill 100 % glutenfritt sedan början på mars och min mage har aldrig mått så bra. Den funkar! Jag är inte uppsvullen, jag har inte diffusa smärtor, jag har normala toavanor. Visst, ibland om jag har haft det stressigt, så säger den ifrån, men annars: livskvalité!
Till en början var jag fundersam: hur ska jag göra med pasta, bröd och annat som innehåller gluten? Men det har inte varit svårt att hitta alternativ, och jag har funnit nya favoriter! Och de gånger jag fuskat har jag fått en smäll på fingrarna (läs: på magen) ganska direkt: magen har inte gillat det alls! Som ett exempel på alternativ har jag nyligen bakat ett glutenfritt knäcke som är grymt gott, och dessutom nyttigt!
Så det är varför jag nu lever glutenfritt, och det känns inte som en ”uppoffring” utan snarare att jag har hittat hem. Och det är jag så tacksam för. Att ha ont är inte roligt, oavsett.
Glutenfritt, inte så svårt som man kanske tror...
Ett ja för hälsa – eller?
Hälsa under lupp. Att träna ger en massa goda bieffekter förutom en starkare knopp. Äter du rätt kan du skörda frukten av en fungerande mage och ett piggare huvud. Ja men snälla någon, ge oss något nytt och fräscht och inte gammal skåpmat – vi vet väl alla att hälsa är bra!?
Min tanke är att hälsa kan vara bra. Men också en stressfaktor. Vi förväntas gilla att vara hälsosamma, att det är en naturlig prioritet. Hur är det egentligen, är det lätt att uppnå hälsa?
Tja. Mitt första svar är nej. Det behövs en insats. I tid, ekonomi, planering och kunskap. Kanske bör vi först och främst besvara frågan om vad hälsa är. Jag har länge funderat på hälsobegreppet och dess innebörd – och inser att det kan vara allt eller inget. Rönen avlöser varandra i snabb takt, och det som gällde igår, gäller kanske inte längre idag. Och där står vi, med jobb, familj, hem och allt annat som ska tas om hand. Då kanske hälsa inte är det vi prioriterar. För vi släcker andra bränder. För mig har hälsa en viktig innebörd, och det är kroppens förmåga att återhämta sig efter påfrestning. En sådan påfrestning kan vara sjukdom. Att kunna komma åter, efter sjukdom, är hälsa tycker jag.
För att skapa en kropp som kan återhämta sig, som är rustad, kräver prevention. Till exempel är träning en prevention, likaså kosten. För att kunna träna behövs tid – har vi den? För att fixa en schysst kost krävs kunskap, och även där behövs tid. Varifrån?
Tanke: att odla en sjuk kropp tar också tid i anspråk - var vill vi lägga tiden? På en frisk eller sjuk kropp?
Det kostar på att vara hälsosam – du kanske har ett gymkort, eller går på magdanskurs. Många gånger är hälsosam mat den dyra maten (men det behöver inte vara så!). Har vi råd med hälsa?
Tanke: har man skral ekonomi kanske kreativiteten är desto större – vi kanske kan hitta sätt som fungerar att bygga hälsa, på ett ekonomiskt vis?
Träning, kost, vila – kanske behövs en planering? För om vi inte planerar riskerar andra intressen att ta över.
Tanke: med planering kan vi lösgöra tid, och tid var väl också det vi behövde?
Hälsa kräver kunskap. Och här kan det bli knivigt, var ska vi hämta den någonstans? Jag tror den första ledtråden är: hälsa är inget tre veckors koncept. Den är snarare för livet. Att satsa kortsiktigt kan ge långsiktiga konsekvenser, och då av den sämre sorten.
Tanke: varifrån hämtar vi kunskap? Är den tillförlitlig? Vad gör att jag tycker en sak, och du en annan?
Mitt andra svar på frågan om det är lätt att uppnå hälsa är ja. Om vi väl väljer hälsa, och då väljer bort annat som inte är det, så är det ganska enkelt. Steg 1 är att du förstår hur du ska göra – du insamlar kunskap. Steg 2 är att du gör det du vet du ska göra – aktivitet är ledordet. Steg 3 justera och märk på dig själv vad som ger hälsa!
Här krävs tid, planering Foto: C. Lind
Fundera ett slag på vad hälsa är för dig
Yoga Nidra
Jag säger alltid att jag har yogat i två år, men glömmer bort att åren faktiskt går. Jag är inne på mitt fjärde år, där jag yogar. Att röra på mig har alltid varit viktigt, men inte alltid möjligt. Det finns olika sorter av yoga, vad ska man välja?
Personligen behöver jag komma ned i varv, och tycker att yoga är ett bra instrument för det. Jag kör kundaliniyoga, men är inte främmande för annan sort. Så fick jag tipset via en träningsblogg som
Linda skriver, och hon nämnde Yoga Nidra. Det är en djupavslappningsyoga, där kroppen inte rör sig alls, men man följer ändå instruktioner. Det handlar om att slappna av och att känna, men utan att tvinga fram något.
Det. Passar. Mig. Som. Handen. I Handsken.
Det är lätt att somna till denna yoga, och det var vad jag gjorde idag. Trots att James Jewell säger "please don't fall asleep". Men jag tänker att det kanske var det jag behövde. Sova är bra, läkande och viktigt!
Så - sök efter Yoga Nidra på Spotify och testa! Eller
klicka här!
Kanske någon som vill följa med på yoga imorgon på Söder? Hör av er till mig i så fall!
Det är kundaliniyoga! 17:15
The Iso Way of Life
En vecka har gått, jag började med Isodieten i måndags, efter uppmaning av
Susanne Dalsätt, som sa: "testa!". Jag är inte den som säger nej, särskilt inte när upplägget känns vettigt.
Reflektioner från senaste 7 dagarna: Jag äter 5 gånger om dagen. I början tänkte jag: hur ska det gå? Men det har gått bra, jag behöver de fem målen, varav två är mellanmål. Men jag har vid två tillfällen känt mig hungrig, ibland är dagarna så långa att fem mål helt enkelt blir för lite. Ikväll tog jag ett extra mellanmål, för det kändes som att det behövdes. Men vad äter man när man äter enligt Isodieten? Jag fick med mig lite recept från kursen, och sedan använder jag mig av hemsidan,
isodieten.se
Det finns en grundtanke med rena råvaror, med "liten" innehållsförteckning. Man ser till att satsa på bra fetter, protein och kolhydrater. En kosthållning med bra kvalitet, rakt av. Man använder till exempel 10 % ost - för den är rikare på protein än den "vanliga" osten. Och så tar man istället fettet från till exempel avokado eller nötter. Det här är några av de riktlinjer som Isodieten introducerar.
Denna vecka har jag instagrammat en del av maten som ätits, här kommer de i bloggen, recepten är som sagt från
isodieten.se
chili sin carne, med sojafärs och vita bönor
Ett av mellanmålen - ost paprika frukt och några valnötter
Total räkfrossa blev det i slutet av veckan, med ägg och frukt, och rödkål
Kanske en favorit till förmiddagsmellanmål? Lättkesella med bär och nötter!
Söndagsmiddagen blev nötpanerad torsk
När jag var och handlade i måndags tänkte jag: "nä, nu skiter jag i det här". Det var trångt i butiken och jag försökte koncentrera mig på vad jag skulle handla. Jag är van att handla på känn, men nu skulle helt plötsligt en lista bockas av. Och alla pensionärer handlade samtidigt som mig. Där står man, med svetten rinnandes längs ryggen och försöker parera mot rullatorer och långsamma rörelser. Men jag stod ut. Nu tycker jag det är ganska skönt att bara laga enligt recepten. Och jag vill få in tänket, med bra råvaror, mättande mat och slippa vara hungrig. Senare kommer jag igen att kunna handla på känn, men då har mitt känn blivit lite mer riktat, med basen i goda kostråd!
Det bästa är ju att min käreste hänger med på detta tåg. Vi gör små justeringar så att han kan få sin pasta och annat. Vi äter till exempel helt olika frukostar. Mina har i flesta fall bestått av havregrynsgröt och två ägg. Hur som helst, jag kallar honom för min personliga isokock! Han lagar mat när jag är och tränar och har verkligen varit en klippa, rakt igenom!
60 minuter. Så mycket har jag rört mig, minst, varje dag, sedan i måndags. Det gjorde jag nog redan innan - träning är min passion! Men nu ser jag till att det blir rörelse varje dag!
Ni minns kriterierna va? Här kommer mina svar efter min första vecka
1 Hur mår jag?
Jag mår bra! Har orkat träna hela veckan och sett till att äta ordentligt. Att ta hand om sig stärker självkänslan. Värt "besväret" helt enkelt.
2 Hur mår magen?
Det är jättekonstigt och ovant att slippa den svullna magen - men så skönt!!
3 Orkar jag träna hårt?
Tja, frågan är om jag tränar "hårt" - men jag försöker utmana mig ett snäpp högre varje gång!
4 Är jag hungrig under dagen?
Det har hänt vid minst två tillfällen att jag blivit riktigt hungrig, men det beror på långa dagar tror jag. Och att jag kanske ätit för lite. Ska justera.
5 Är jag sötsugen?
Nej! Det var just det - inte alls!
6 Är jag starkare?
Eftersom magen är bättre, så blir humöret bättre och jag orkar mer vid träning - toppen!
(7 Ev mätning av fördelning protein och fett i kroppen)
Inte just nu Lax med vitlökssmör - en liten tanke
För någon vecka sedan testade jag att göra lax i folie, med vitlökssmör. Det blev faktiskt väldigt gott, och vi tog lite bilder på maten, finns här nedan. Det är så kul att testa nya maträtter, som man inte gjort tidigare. Man har ingen aning vad det ska bli, men ofta blir det lyckat. Jag ska försöka hitta några riktigt bra matbloggar och se om jag finner inspiration! Om du känner till någon - kommentera gärna!
Det är grått ute, och dassigt väder. Att jag dessutom inte har kunnat träna på två veckor gör inte saken bättre. I fredags var jag så rastlös, men jag körde 26 stycken yoga-grodor och mådde lite bättre efter det. En planka och 15 armhävningar blev det också. Det blev alltså ingen afro i fredags, men jag har bokat nästa vecka. Imorgon är jag nästan säker på att jag ska köra ett styrkepass, som jag ser fram emot det!
Den senaste tiden har jag bläddrat i fotoarkiven. Därför kommer det upp lite mer bilder i färg. Den nedan är tagen nyligen av Christofer Lind, min egen bloggfotograf. Vi fick fina tulpaner på födelsedagarna, och en dag lyste solen så fint genom fönstret, rakt på dem. Det var bara att ta fram kameran!
Vakna tulpaner Foto: C. Lind
Lax med vitlökssmör Foto: C. Lind
(citerat från Amelia nr 18 2012)
Lax med vitlökssmör
4 morötter, skalade och skurna i slantar
8 potatisar, skalade och skurna i slantar
4 ark folie
4 bitar lax
salt & peppar
Vitlökssmör
100 gr smör, rumsvarmt
5 vitlöksklyftor, pressade
1 pressad citron
lite salt
lite socker
1 näve persilja, finhackad
Min tolkning av receptet: Ugnen ska sättas på 225 grader. Sedan ska potatisen och morötterna förkokas i tio minuter. Under tiden gör man vitlökssmöret. Lägg ut folien, och i den en laxbit. Salta och peppra. I med potatis och morötter, fördelat på fyra foliepaket. Sedan en rejäl klick vitlökssmör på varje. 15 minuter in i ugnen!
Klart!
Serverad med en sallad!
Mer av detta önskar jag mig
Spännande fönster förra sommaren i Järna
Kom ihåg. Att ibland är beslut viktigare än utgången. Var inte rädd för förändring.
La Gomera - lite lagom, och lite mera
Förra året, någonstans i september om jag inte minns fel, så bestämde sig jag och min vän Maria att, ja, vi ska ta oss till den vackraste platsen vi känner till (just nu). Bokat, klart och dessutom har jag sålt in ett resereportage om vandring i samma veva! Känns dunderkul!
Så den 6 januari begav det sig. En bild säger mer än tusen ord, men: att se ön och uppleva den genom ögats lins är än större än dessa tusen bilder....
Jag kan ju inte låta bli att visa poolområdet, med utsikt åt havet och på andra sidan: utsikt mot bergen. Vi var här en hel del, läste böcker, pratade, badade och åt mellis. Jag mötte en tysk turist senare under resan som undrade vad vi gjorde på semestern. "Läser böcker" svarade jag. "What a waste of time" tyckte hon. Men jag fick gehör från en annan som sade att det beror väl på om man hinner läsa böcker när man är hemma i Sverige eller inte...!
Maten - något som är viktigt för mig, och även för Maria. Här på restaurangen där den dagliga lunchen intogs - precis vid havet, och så kunde man kolla in människorna. Både jag och Maria är duktiga observatörer!
På kvällarna lagade vi mat själva, och frukosten ingick i resan - en bra buffé med mycket frukt, helt okej kaffe och ägg i olika form - fungerade alldeles utmärkt!
Mitt eminenta resesällskap, som trots envis hosta var på bra humör. Maria har haft lite otur med snörvel och host på våra två resor, men desto mer för oss att upptäcka nästa gång! Här är vi på ett litet torg, där det varje kväll samlades horder av människor. Ett litet kapell skymtas i det nedre högra hörnet.
Ljumma kvällar och vackra solnedgångar. Framför allt - det var ljust till 18.30 på kvällen - det kan man kalla skillnad. Jag har laddat med D-vitamin nu, och dagsljuset var fantastiskt att uppleva. Vi hade fint väder hela veckan - 23-26 grader.
Vi hann skriva några vykort också.
Det som gjorde mest intryck på mig (och mina vader) var en fantastisk heldagsvandring i The Palm Valley. Ca tio kilometers vandring, och mycket gick nedför.
Jag visste på en gång att det här var något för mig - jag älskar att röra på mig, och det här sättet var ypperligt. Det enda var förstås belastning på vader och knän, men jag klarade mig utan skador. Däremot är nästa investering ett par vandrarkängor. Det var en kvinna som halkade, som tur var gick det bra. Det är svårt att beskriva, men vi fick se fantastiska vyer från ganska höga höjder och det var hisnande, rent ut sagt. Det var nästan svårt att ta in.
En liten glimt
Det som gör mig glad är att kroppen orkar. Jag fick förvisso en träningsvärk med kvalitet, men det var det värt. Hemkommen nu från resan känns det skönt att fortsätta med rörelse och motion. Jag hann springa en gång på La Gomera, men jag promenerade en del.
Framöver väntar träning, och träningsdejter. Mer om det senare!
"Jag hinner inte"
"Jag hinner inte"
"Jag önskar jag hade mer tid"
Jo. Klart att det är så för mig med, som för så många andra.
Jag har huvudet fullt upp med idéer, stora som små. Sen kryper jag upp i famnen på hjärtat och beklagar mig över hur stressad jag är, uppvarvad och det gnistrar uppe på hjärnkontoret.
Men vet ni. Jag har ett sätt. Vi måste bestämma oss för vad som är viktigt i just våra liv. För vi har olika målsättningar i livet. Vill vi hela tiden vara igång och ha mycket på gång - då är det ju bara att köra!
Men jag vill inte det. Jag vill snarare ha ett ganska lugnt liv. Ni minns kanske när jag skrev mitt inlägg om
prioriteringar? Då skrev jag bland annat om vilka mina ettor, tvåor och treor är:
Min etta är: mina närmsta relationer, inklusive den med mig själv
Min tvåa är: att funka i kropp och knopp - i förlängningen innebär det att mat, sömn och träning ligger högst upp.
Min trea är jobbet.
Och jagfinner tröst i det. Att återgå till mina prioriteringar.
Det blir förstås extra viktigt när man är förkyld, snorig och allmänt seg. Det är lätt att vilja göra saker i alla fall. Men. Det viktiga är ju att ta hänsyn till min tvåa!
Råkostsallad fullspäckad med c-vitamin är på menyn den senaste tiden, med citron och granatäppelkärnor i, plus vitkål, äpple och morötter! Sen dricks det te. Och fotas när ork finns, här våra fina blåklockor!
Kom ihåg att du är värdefull. Rakt igenom. Värd på alla sätt. Att lyssnas till!
Allt för hälsan, särskilt vid förkylning
Åh vad jag tycker synd om mig själv.
Men åh vad bra det är att ta hand om sig.
#1: riv ingefära, pressa citron, ta en tesked honung - i en kopp och på med hett vatten. Drick och tänk på hur frisk du blir. Det här med vitlök är också en höjdare.
#2: bafucin, zyx, esberitox, alvedon, kan jang: känner mig som en riktig pillpopper. En pillpopper vars fästman har ett helt apotek hemma. Kan ju inte säga mer än att jag valde rätt kille!
#3: ge dig tiden att bli frisk
Skog & mark & rörelse
Mat i färg, doft & form
Januari 2012: Januari 2013 - jag & Maria, den som väntar på något gott...
Praliner. Blev dagens smakupplevelse. Vi hittade ett stånd på Allt för Hälsan, där de såldes för en femma styck. Det är ju bara att slå till! Nu längtar jag efter ett avsnitt av Downtown Abbey. Och att få bli riktigt frisk. Kärnfrisk. Megafrisk. Värsta friskus ska jag bli!
