Ett. Två. Tre. På det fjärde ska det ske?

Med olivsmak i munnen kan jag konstatera att middagen är nära - jag väntar på Line-tjejen som ska komma. Syster Monika är här och leker fysiker - hon har prov på torsdag. Med jämna mellanrum tar hon pauser för att uppdatera sig på diverse såpor som går på TV (via webben). Jag vill gärna ha goda relationer till min syster, så jag säger inga namn på såporna.

Jag har lagat mat, kyckling, med en sallad där det finns en bönsallad från Zeta med. Ni förstår att det är Jenna som har varit i farten igen och gett en massa tips - jag tar dem åt mig och modifierar en aning. Det blir bra och lasagnen som jag åt för någon dag sen var ju suverän!


Återkommer senare!

Träning under tio dagar - upplägget!

Jag har vid flera tillfällen kommit i kontakt med begreppet vila. Och det finns anledning att gå in på det. För det är också träning. Kroppen återhämtar sig och reparerar sig - att vila ska inte vara kopplat till skuld. Att vila är nödvändigt. Annars blir kroppen, rent ut sagt, förstörd. Jag vill slå ett slag för vilan, jag vill hävda att den är viktig, precis som motion och kost är det. Ni som har dåligt samvete för att ni vilar, sluta upp med det! Var en stolt vilare!


För något inlägg sen pratade om att jag vill träna styrka med kroppen, under tio dagar ska jag hinna med alla de stora muskelgrupperna. Jag har börjat med bröst och rygg (har fortfarande träningsvärk) och här kommer planeringen - kommentera gärna


Tillfälle 1: Bröst och Rygg
Tillfälle 2: Biceps och nedre rygg
Tillfälle 3: Triceps och Baksida lår
Tillfälle 4: Mage och Framsida lår
Tillfälle 5: Axlar och Vader


Sammantaget - vilan får plats! Jag funderar på upplägget...Är det så att det blir bättre balans om man tränar vissa muskelgrupper tillsammans? Jag tänker mage och rygg är ju bålstabilitet...


Tjingeling, dags för mellis - sedan en kruskalunch! Jag har flitigt jobbat mellan 09.04-10.19 - stolt över att ta rast nu!


Det är inte helt lätt...

att vara mig just nu. Jag tror inte på det här med många bollar i luften. Jag tänker att det är bättre att göra en sak i taget. Jaha, lättare sagt än gjort. Och det har också resulterat i att jag glömde köpa barszcz idag, dvs rödbetssoppa. Men de får ha det på Coop Bromma imorgon. Så det så. Pilutta dom annars. Jag sa för någon dag sedan att jag är mognare nu för tiden. De gyllene 30 närmar sig. Med stormsteg. Idag är jag 29 år, elva månader och typ några dagar. Mogen? Eh, ja, det kan diskuteras. Igår innan yogan (som för övrigt var fantastisk - Janne, du är bra, om du läser detta!) så gick vi förbi ett hus med en fantastisk fasad, alltså färgen på fasaden. Och jag gick omkring där och försökte få fram vilken färg det var: krrrr, mmm, raaa. Ja, hur som helst, tur att det bara var jag och Sven där. Uberomoget. Kan jag inte bara konstatera att färgen var röd? Nej, den var krapp, kom jag fram till senare. Envisa unge.

 

 

Kan ni fatta att jag är så dum och bakar havrebröd? NU. Alltså, en knäppare person får man leta efter. Bara för att det stod att jästen går ut idag. Perspektiv, människa, perspektiv! Men det blir gott till min Port Salut som jag har i kylen. Bra att jag kan vända allt. Nu måste jag fortsätta med julklappandet. Hann städa kylen idag. Och handla julklappar. Nu är jag faktiskt klar.

 

Jag får rysningar ibland - antingen när jag fryser. Eller när jag får reda på något häftigt. Just nu händer det simultant. För medan jag satt här i sängen och frös läste jag om fenomenet läsplattor - hjälp vad häftigt. Alltså, jag skulle behöva ett schysst digitalt anteckningsblock - och det här är lite åt det hållet - jag är mycket glad över inlägget som skrevs på bloggen Same Same But Different (där jag tittar in med jämna mellanrum) - och givetvis droppar jag en länk här till er. Saken med dessa tekniska prylar är att det kan vara läskigt samtidigt som det är häftigt - kanske är jag traditionalist och vill hålla mig till papper och penna? Nej, det handlar om att jag vill hänga med - och känner ibland att jag skulle vilja veta mer.

 

Men när det gäller böcker som jag själv läser, så tycker jag om det gamla hederliga formatet. Och allt som är digitalt är inte bra, i mina ögon. Det handlar om var, när och hur. Och det handlar om hur effektiva vi vill vara. För jag är ju lite förespråkare av att känna lugn. Såg ni att jag gjorde en direkt koppling mellan stress och effektivitet där? Måste tänka på vad jag skriver! Jag vet bara, att när jag ligger på dödsbädden (och nej, jag är inte döende, jag syftar på framtiden), då vill jag ha många lugna stunder att minnas! Men! Det vore häftigt med en läsplatta...

 

 

 

 

Pling - då var det dags för "gatan"

Åh, vad skönt det var att komma hem! För att sedan gå igen. Om ca en timme är det dags att bege sig till Sa Eugenia. Vi ska förbereda för kvällen på gatan - Malmskillnadsgatan i Stockholm. Vi står där mellan 21-00 för att dela ut varmt kaffe, mackor och bullar för tjejerna som går på gatan. Idag blir det lite extra med julklappar också, eftersom det är sista gången för i år. Clara kyrka började med denna aktivitet, oh vi hänger tappert på denna idé. I veckan var det en artikel om Clara kyrkas arbete på gatan, i Metro, det var kul att läsa.

 

Ja arbete är en sak, men just nu är jag lite trött. Det tär på krafterna att dela ut choklad till stressade julkonsumenter - men det gick bra, även om jag vet att jag måste slipa lite på säljtekniken - jag är ändå nöjd! Igår efter jobbet kom Sven och hämtade mig, och vi inhandlade en del varor inför jul - skönt att få lite undanstökat! Till vår förfasan var det ingen Skavlan igår, istället blev det ganska tidig hemgång för Svenne och jag stupade i säng, mätt och belåten!

 

Imorgon ska jag gå med Sven, Emily och Anders på Sirqus Alfon - våra favoriter från i somras! De har julshow och jag hoppas på skratt i stora lass, please!

 

Lite osäker på om jag har gett er mina senaste artiklar från fitmama? Jag skrev ju en recension till slut på boken Good Enough - varsågod och så var det Mia Flobecker som blev intervjuad för ett bra tag sedan, nu är den publicerad

 

Dags att äta!

 

Ja se det snöstormar

Hua, imorgon blir det att sätta på sig någon form av skyddskläder. Eller kanske något med inbyggd snöröjare - hur ska det gå? Men skönt är det i alla fall att få mysa hemma när snön bokstavligen vräker ner. Det verkar inte finnas något slut! Ulliz var här för några timmar sedan, vi hade det mysigt med mat, te och fika. Eftersom min kära mor är trött på att jag hela tiden skriver om mat, mat och mat, så tänkte jag ägna inlägget åt något annat. Fast jag tycker inte att jag överdriver så mycket?

 

Jag har haft syster här och vi smider planer. Än skriver jag ingenting om det, för det är lätt att man säger något som sedan kan vara svårt att hålla. Känner mig i alla fall glad över att få ha besök här, jag är ju lite sällskapssjuk. Det var nästan så att Sven kom över, men han bestämde sig ändå att åka hem.

 

Saker som man kan göra när snön vräker ner:


1. Skriva julkort - det är dags att skicka dem senast imorgon skulle jag tro. Annars kanske de kommer fram till nästa jul.

2. Titta på film, jag såg sista avsnittet av Oskyldigt Dömd - bra avsnitt denna gång med!

3. Koka te (en klar favorit är att dricka den också)

4. Skriva ett handskrivet brev till någon

5. Blogga

6. Sova och lyssna på ljuden utanför fönstret

 

 

 

 

 

Imorgon kommer en beskrivning av hur vecka 2 och 3 har gått under min Må Bra -utmaning!

 

 

Det lilla rummet är mitt arbetsrum

Och det var inte alls dåligt att komma in hit, istället för att sitta i sängen hela dagarna. Det finns en till skön tjej som kommit på att nej, nu måste det blir ordning och reda! Plus att det mitt fall kan finnas en poäng i att använda ett rum som annars inte används så mycket. Jag huttrar lite samtidigt som jag mumsar i mig en lussebulle - jag kom hem från Globen Centrum för ett tag sedan och jag har snart alla klappar redo! Snart, snart!

 

Imorgon mina vänner, är det dags för mig att bege mig till - tadaa - Tallinn! Med morsan. Så skönt. Hoppas jag. Vi ska kika på julmarknad - sova och äta gott. Hoppas att det finns lite mer klappar där. Kan gå.

 

Snart, hoppas jag, är syrran här - då ska det ätas och mysas. Maria lämnade kvar lite glögg till mig, och den ska förtäras tänkte jag. Nej, hörrni, nu måste jag mysa till det här i arbetsrummet eftersom syrran ska sova härinne. Kanske typ hitta lite lakan. Det är en förutsättning.

 

En liten låt till er! Det var den här bloggen som tipsade mig om denna låt!

 

 

 

Naturen som ej ger vika för vintern...

Märk (lig)

Nja. Jo. Kanske. Inte bra - jag tror att jag har en förkylning i kroppen. Lite ont i halsregionen och i nacken. Det innebär, och detta måste jag ta på allvar, att jag behöver ta det lugnt. Jag såg att elementet är nerskruvat, så nu är det uppe på en trea. Adventsstjärnan lyser och jag ska snart koka lite ägg.

 

Planen idag är -

1. Söka två jobb

2. Maila Skatteverket

3. Baka lussebullar

 

Puh, vad hände? Hur blev jag sjuk?

 

Jag läser som sagt Märk Världen och igår kväll handlade det om komplexitet. Vad är en komplexitet? Kan du beskriva begreppet komplexitet? Jag kunde inte det, men jag kände mig lugn i och med att stora fysiker har haft svårt att definiera det. "Komplexitet kan mätas som logiskt djup" - skriver författaren Tor Nörretranders och för att ge ytterligare förklaring skrivs det: "Det logiska djupet är alltså snarare ett uttryck för den process som leder till en viss mängd information än den mängd information som frambringas och sedan kan meddelas" - alltså är det vägen till en viss information som kan förklara komplexiteten.

 

Sa jag att jag vill ha kaffe? Då kör vi. God morgon förresten!

 

 

Lite mysbilder så att jag blir frisk...

 

Livspusslet - veckans tema

Ja, det är Bloggvärldsbloggen som busar igen och gör att jag riktigt känner hur det kliar i fingrarna . Livspusslet – det är vad som ska skrivas om. Pusslet, som är svårt att lägga, eftersom det finns så många bitar. Men! Så som jag ser det – är det ett pussel vars färdighet inte existerar – för det kommer alltid att finnas saker att göra! Däremot tror jag det är viktigt att släppa jämförelsens grepp om sig själv, därför att det är när vi jämför oss med andra, som det blir stressigt. Det är som Mymlan själv skriver i sin blogg: ”hur gör alla andra? Hur lyckas alla andra prestera bra på jobbet, vara snygga, vältränade, ha ett städat och vackert hem och dessutom ha tid över till semestrar, middagsbjudningar, tjo och tjim och fritidsintressen?”

 

 

Som sagt – det kan vara bra att ställa sig frågan både en och två gånger – vad ska mitt liv fyllas av? Seriöst, att prioritera är ett sätt att få livspusslet att gå ihop. Veckan har 168 timmar, nothing more, nothing less, och där är din ram. Det är de timmarna du har att spela med. Så välj några pusselbitar som du känner dig trygg med och som du vill ska ta din tid. För några månader sedan skrev jag ihop en kortare artikel om ”hur ska jag hinna med träningen” (fitmama.se) där jag visade på en veckokalkyl. Här kommer ett utdrag:

 

”Veckan har 168 timmar – fundera på veckobasis vad du hinner med och se om det blir några timmar över – de kan du ju lägga på träning. Och blir det inget över – titta på veckokalkylen och se om du kan få loss några timmar…Vi testar ett exempel:

 

En fördelning skulle kunna vara:

Sova 8 timmar per natt = 56 timmar

Syssla med bloggen 45 minuter per dag = 0,75 * 7 = 5,25 timmar

TV i snitt en timme per dag = 7 timmar

Laga mat två timmar per dag = 14 timmar

Äta två timmar per dag = 14 timmar

Jobba heltid = 40 timmar

Vara med barnen i snitt 2 timmar per dag = 14 timmar

Städa en halvtimme per dag = 3,5 timmar

Internet= 3,5 timmar

Restid ca 1 timme per dag = 7 timmar

 

SUMMA = 164,25 timmar

 

Det ger mig ytterligare 3,75 timmar att göra något. Kanske att jag borde minska på TV:n och datorn? Var kan jag få loss några timmar? Modellen är bara ett sätt att faktiskt se vad mina timmar går till. Testa och se!”

 

 

Läs hela artikeln här

 

 

 

Hur gör jag då? Visst är det så att jag har ett livspussel, och visst är det så att jag ibland önskar att en vecka hade dubbelt så många timmar. Men då kan man fråga sig, varför tänker vi i termer av veckor? ”Den här veckan ska jag....” - ja ni förstår. Ibland kan det vara skönt att ha horisonten längre bort – tänk i termer av en månad, eller varför inte ett år? Jag har som prioritet just nu att må bra, och då får andra saker vänta....

 

 

Det var mina tankar på livspussel – har du några konkreta tips?

 

 

 

Svårt att förstå Märk Världen

Det är ju den senaste boken jag läser - och den är inte lätt alla gånger. Som begreppet entropi - som nämns genom hela boken. På sidan 17 skrivs det "det är ett mått på energins otillgänglighet: ju större entropin är, desto mindre kan energin användas till." Okej. Eller, vad menast egentligen. Energi är komplicerat som det är, men här snackas det om dess otillgänglighet. Det blir lite enklare när det förklaras vidare att det finns mer entropi i värme än i elektricitet. Så otillgängligheten av energi i värme är större än i elektricitet. Det har med termodynamiken att göra, men jag tror inte ni blir klokare på det.

 

Jaha, kan konstatera att Sven har en lösning på min hårbotten (som jag dessvärre kliar i) - han sa att jag ska raka av det och sätta på ett plåster. Då var det problemet löst. Så det kan komma en ny look inom kort. Hjälp.

 

Den nya adventsstjärnan gör succé, tillsammans med tre silverkulor i silverband - jag känner mig hemma och mysfaktorn är på topp. Idag har jag dessutom varit på julkonsert i Sa Eugenia och lyssnat på deras vokalensemble - riktigt bra och jag är nu en CD-skiva rikare. Sen fanns det glögg och pepparkaka till. Kompis Sven var med. Nu har vi hängt här hemma och käkat lax, lite glass och varm choklad med grädde. Och snackat om vårt program. Vadå för program, kanske ni undrar? Ja, det kommer inom kort att förklaras.

 

För några dagar sen skrev jag ner dessa frågor:

1. Vad är det för mening att vara lycklig när andra människor lever i misär?

2. Hur kan man på individnivå göra världen bättre?

3. Om du visste att du kunde göra något för världen som gav resultat i positiv riktning, skulle du göra det trots att kanske din lycka skulle minska?


Här kommer mina tankar:

Det är svårt att ta ansvar för andras misär och att börja med sitt eget liv, när det kommer till glädje och lycka är nog inget konstigt. Men att vara medveten om hur världen ser ut idag och se hur jag själv kan delta i denna värld och ta en ansvar för en liten del - det tror jag är viktigt. Därför tyvärr är det inte lätt i denna värld. En reflektion som jag har gjort de senaste dagarna är att när jag mediterar över världen i stort - då ser ja mer ondska och misär än godhet - läskigt eller hur? Jag skulle vilja se världen mer människovänlig och mer i harmoni med miljön och djurvärlden. Miljömötet i Köpenhamn kommer nog följas av fler nu, och det tror jag vi kan tacka bloggosfären för samt media.

Den där Skavlan...

Jo, jag har nämnt honom förut och programmet med samma namn är riktigt bra. Dessutom hittar han alltid en bra mix av gäster. Idag var det Dolph Lundgren, Shakira, en nanoteknikprofessor, en bilfantast och så Skavlan själv. Nanoteknikprofessorn pratade om så fantastiska saker att jag nästan blev lite rädd. Seriöst, nanotekniken skulle kunna bota förlamade människor. Det var fascinerande allt hon sa. Nästan så att jag undrar om jag ska ta reda på mer. Shakira var spännande och hade mycket begåvat engelskt språkbruk. Och söt. Jättesöt. Hon sjöng en suverän låt som heter Did it again. Jag gillar refrängen mest.

Jobbet gick bra. Men nu är jag trött. Saknar sällskap, men vet också att det är bra att vara ensam. God natt!

Lussebullebak, kaffe och tankar

Ja och ledig då. Jag tycker om att pyssla är hemma. Men det lilla rummet är lite hemligt. Där tassar jag in ibland och arbetar på min plan med företaget. Det finns en adventsljusstake där också. Men that´s about it. I köket jäser nu lussebullarna och jag kan konstatera att jag trivs att vara hemma. Dessvärre vaknade jag till borrljud, men det är för att de håller på att fixa med badrumsfönstrena. Fast jag var trött i morse, så jag försökte sova till dessa (o)ljud - det gick inte så bra som jag hade hoppats.

 

Jag har shoppat lite julpynt och ska strax sätta igång med det. Men först kaffe och lunch. Köttfärsbiffar med potatis - det blir finemang. Egentligen vill jag gå ut innan det blir mörkt. Gör ett mellanting och går ut medan det blir mörkt. Det finns nämligen möjligheter att se häftiga ljuseffekter då. Jajemän. Jag är inne på andra veckan av 20 veckorsutmaningen. Ni som vill minnas igen kan klicka här. Andra veckan är något sämre än den förra. Men jag vet även varför. Jag tror det är en baksmälla från förra veckan. För trots att den var rolig, kul och fantastisk - så hade jag apmycket att göra. Sådär att jag undrar hur jag lyckades. Men det gjorde jag!

 

Men jag gjorde en utvärdering av första veckan - och där kan jag konstatera att vara utomhus ligger högt i kurs. Så, kära vänner, efter lussebullebaket tar jag min kamera och går! Så det så. Sedan var det detta med spontanitet - det är ju mycket planering som har varit i fokus, men jag kan säga att lördagen är tom så när på en adventskonsert och städning inför gästabudet på söndagen. Men till exempel kan jag nämna fredag kväll, tom som en plånbok, men så vet jag att jag kommer att vara trött. Jag jobbar ju med demo imorgon. För att fortsätta kan jag nämna att nästa vecka är ganska oplanerad = bra. Det här betyder ju inte att jag ska sitta med magen i vädret, utan det ger mig tid att fundera och använda mig av exempelvis CD-skivan: Din möjlighet NU. Därifrån har jag lärt mig att sätta effektiva mål bland annat. De ska vara SMARTA. Ni som har bra syn kan utläsa på en av bilderna nedan, vad det innebär med SMARTA mål.

 

Kära vänner, några frågor att fundera över -

1. Vad är det för mening att vara lycklig när andra människor lever i misär?

2. Hur kan man på individnivå göra världen bättre?

3. Om du visste att du kunde göra något för världen som gav resultat i positiv riktning, skulle du göra det trots att kanske din lycka skulle minska?

 

 

Skriva gärna vad du tycker om detta. Jag återkommer med mina tankar....

 

 

 

 

 

Bröderna Lejonhjärta, a walk down memory lane?

Har man varit uppvuxen, som i mitt fall, med Astrid Lindgren, då har man (läs: jag) rätt att vara petig när det gäller de teatrala framställningarna av böckerna. Idag var Bröderna Lejonhjärta på Stadsteatern under luppen och resultatet av denna luppseans var ett medelbetyg. Min mamma läste Bröderna för mig och vi grät tillsammans. Sedan hade jag en tvål som jag tyckte luktade som Nangijala. Därför kan jag ha svårt för att se på saker som jag redan har klara i mitt huvud. Men samtidigt vill jag ge lite ros också, för det fanns sekvenser där känslan av genuin Astrid Lindgrenhet fanns på plats, där på scen. Det hände saker hela tiden och kreativitet var ingen bristvara. Man slapp till exempel konstiga hästutstyrslar och istället använde man sig av cyklar. Tengils tjänare (den onda sidan) hade dräkter som jag tyckte var klockrena, ja de kunde ha kommit direkt ur min egen fantasi. För er som undrar var jag där med Svenne, min ständige medvandrare. Det var en helkväll med tillhörande restaurang och sedan promenad till Odenplan. Nu är jag trött, men jag tänker på den där tvålen som jag hade. Och även det sista budskapet i den sista scenen...

 

Dags att somna in!

Att ge upp kan vara bra

Ett annat ord är förstås acceptans. Jag accepterar, helt och fullt, att min skrivare inte tänker fungera och att jag inför mötet imorgon klockan 09.00 inte kommer kunna ha med mig varken CV eller arbetsprover. Däremot, så väljer jag nu istället att stänga av datorn, läsa lite i min bok Märk världen (som för övrigt är megaintressant) och innan klockan slår 23.00 kommer jag att sussa gott. Jag gillar acceptans, för det gör att jag kan se nya möjligheter. Det jag gör är - på morgonen skickar jag ett litet godmorgon-mail till min eventuella kund, med hänvisning till mötet, och skickar sedan några exempel på vad jag har skrivit - som en liten aperitif. Det funkar för mig - det får funka för dem!

 

Jag är lite stolt. Också över dagens prestation. Jag säljer choklad som en gud. Och den med salmiak är ju så god!

 

Det är fredag snart. Vad jag har längtat. Särskilt mina ben som ska ligga i sängen och bara mysa av det faktum att det är helg, helg och helg!

Hemlösa kan få bostad - först

Låt mig förklara lite närmare. Jag tittade på Stockholmsnyheterna och då fick jag upp ögonen för ett kortare inslag om att hemlösa kan få bostad - först. Och sen behandlas de sociala problemen samt eventuella missbruk. Detta är en modell som New York har använt sig av och det heter "Housing First". Man kan även läsa om hur långt man ha kommit i detta projekt i en artikel på DN



Jag tror att lägenhet/boende är avgörande för hur en människa har det. Ett eget hem kan betyda så oerhört mycket och skapa positiva vibbar - och detta gäller förstås inte bara hemlösa, utan oss alla. Projektet hoppas jag kommer gå bra och att de hittar områden där människor har respekt för varandra och de som flyttar in. Att vara hemlös är ett utanförskap och det känns som att det är viktigt. Tänk er att behöva gå ute under dessa kalla månader och inte veta var man ska sova.



För att göra en koppling till mig själv, trots att jag klassades som bostadslös förra året, så kan jag säga att jag fortfarande, 11 månader sedan jag flyttade in, känner en tacksamhet och glädje över min lägenhet - ett stort leende från mig.



Ja, avslutningsvis så kan jag än en gång hänvisa till Maslows behovshierarki - där fysiologiska behov kommer först och sedan går det vidare med safety, dvs trygghet. Och därför håller jag med om att bostad för hemlösa torde vara viktigt i ett första skede och sedan att med rätt kompetens och stöd hjälpa till med de andra problemen.



Nu ska jag äta frukost.

Nyare inlägg