För 20 minuter sedan...
Men, nu till något som jag fastnade för idag, ni som är rädda för döden - blunda nu!
Jag läste nämligen i en bok att en genomsnittlig svensk lever i 720.000 timmar! Pang bom! Det blir lite tyngd ifall man är medveten om detta. Att till exempel vänta på T-banan i 3 minuter kanske inte blir så smärtsamt...? Sedan finns det kanske människor med kontrollbehov som börjar räkna ner...720.000 timmar...719.999 timmar....
Ja just det, bullbaket, det gick bra och ner i magen! Carlos får en eloge för eminent bakning och sällskap och Kostas och Sven kämpade på med pacman och struliga spel på mobiler!
Jag vill avsluta detta inlägg med en dikt, slaget, som jag skrev i våras - temat är kanske inte självklart, läs gärna hela dikten!
Slaget
Du vet var jag finns,
i en skog som har
en upplyst stig där
det luktar liv och
mossa, där jag skyddas
från solen en vacker vårdag
Där ska vi har vårt slag
Du springer emot mig,
jag hör det på långa
vägar, fallna kvistar
och grenar skvallrar
om din ankomst.
Jag är där, fläckfri,
och väntar på dig.
Du ser på mig och stannar,
hjärtan dunkar.
En skälvande röst säger:
vill du vara med mig?
Längtan blir verklighet.
Slaget är vunnet.
Det slag som jag kan ge till er, kära vänner, är mitt hjärtas slag! Tack för att ni finns!
Emilia
Grattis Emilia! Jag blir så inspirerad av ditt mod att ta ett steg in i det okända och nya! Att följa din skriv-längtan. Jag gillar dina hembakta ord och tankeväckande infallsvinklar. Intressant detta med cybertålamod i relation till våra livsdagar. Det handlar lite om att släppa kontrollen, tror jag. Alltså, att inte leva krampaktigt fäst vid något, utan våga ta emot det som ges. På det sättet kanske inget går förlorat i egentlig mening. I varje situation finns en gåva, dåld för den stressade eller den som inte vågar mista sitt trånga perspektiv. Titta, du inspirerade mig till lite filosofiskt tänkande.
Jag dricker upp kaffet och går upp i ladan, är hos min syster på landet i Falköping, och målar lite.
Grattis igen och bra idé att starta mjukt. Vi ses!
Kram
Anna Carina
Grattis Emilia! Jag blir så inspirerad av ditt mod att ta ett steg in i det okända och nya! Att följa din skriv-längtan. Jag gillar dina hembakta ord och tankeväckande infallsvinklar. Intressant detta med cybertålamod i relation till våra livsdagar. Det handlar lite om att släppa kontrollen, tror jag. Alltså, att inte leva krampaktigt fäst vid något, utan våga ta emot det som ges. På det sättet kanske inget går förlorat i egentlig mening. I varje situation finns en gåva, dåld för den stressade eller den som inte vågar mista sitt trånga perspektiv. Titta, du inspirerade mig till lite filosofiskt tänkande.
Jag dricker upp kaffet och går upp i ladan, är hos min syster på landet i Falköping, och målar lite.
Grattis igen och bra idé att starta mjukt. Vi ses!
Kram
Anna Carina
Det var ju bra ju den dikten!!!!