På fredag bär det iväg....och ett litet boktips!

Just på måndagar brukar jag kliva upp efter midnatt, det går nämligen ett program, numbers, som jag har blivit förtjust i. Det är en kriminalserie där matematik används för att lösa olika mordfall. Ganska spännande, som ni kanske förstår.


På fredag bär det väg, ska till Warszawa i drygt en vecka. Där ska jag vila upp mig lite och det ska bli skönt att byta miljö. Har redan planerat in att träffa brorsan samt två väninnor. Tar med mig datorn och ska försöka avsluta min projektledningskurs (jag har verkligen dragit ut på tiden!). En bok ska jag också försöka hinna med, läste ut en idag som jag verkligen tyckte om: den handlade om en mor som skriver brev till sin dotter. Boken heter: Zenzele - Ett brev till min dotter, författare: J. Nozipo Maraire.


Hon beskriver sin egen barndom i Afrika, för sin dotter Zenzele, om hur samhället var uppbyggt, gängse normer, kultur och kärleken. Dottern, som jag förstår, har åkt västerut, eller till Europa, för att studera. Det som är fantastiskt med boken är dess enkelhet och dörren som öppnas till den afrikanska världen, även hur de kämpade mot förtrycket. Men just att de tog tillvara på det som jag egentligen tycker är väsentligt: familj, vänner, kulturen, kärleken till varandra och Gud. För vad är det som gör att det ser ut som det gör idag? Var och varannan gr på antidepressiva, människor känner sig ensamma och utanför...listan kan göras lång. Det kan låta gammalmodigt, men skulle det inte kännas bättre med mindre krav? Relationsvård borde prioriteras - idag ska vi ha allt, men kan vi verkligen uppnå det? Boken gav mig perspektiv och det är sådana böcker som jag rekommenderar!


God natt kära vänner, jag ska fortsätta med mitt program på TV.


Emilia

Kommentarer
Postat av: Kinga Andersson

Men är mänskliga relationer verkligen nyckeln till sann lycka och i vilken utsträckning? Se filmen "Into the wild" en av de i särklass bästa filmer jag någonsin sett, den behandlar denna och även andra viktiga existensiella frågor.

2008-07-29 @ 10:49:33
Postat av: Emilia

Hej Kinga, intressant kommentar till mitt inlägg. Jag tror på mänskliga relationer. När jag träffar vänner får jag ett utbyte, vi diskuterar och rådgör med varandra. Jag brukar också åka till Polen där det där det bor en stor familj ute på landsbygden vid havet. Det vibrerar av trygghet. Ensamheten är som bortblåst. Men visst, ensamhet behöver inte vara något negativt. Ibland blir det för mycket av att träffa människor hela tiden. Till exempel så trivdes jag jättebra med mitt förra jobb som lärare på distans, det var skönt att bara använda datorn som verktyg.



Sedan handlar det även om kroppsliga gester, en kram, en puss. Allt sånt reagerar kroppen på, positivt förhoppningsvis!



Kram

Emilia

2008-07-29 @ 16:55:35
Postat av: Kinga

Hm nja jag menade nog snarare att ensamheten har ett värde, en lycka och ett mål i sig själv och inte

bara som ventilfunktion för när man en period haft ett intensivt socialt umgänge. Jag tror nämligen att man vid en tro på att relationer är huvudnyckeln till lycka riskerar att bli besviken- samt går miste om att förverkliga sin fulla potential. Människan som social varelse och människan som autist- innesluten i sig själv är två helt olika fenomen. Den sociala strukturen, spelet, går förlorat och lämnar plats för någonting helt nytt och hittills okänt för individen. Det är intressant, för i vår samhälle tycker jag främst två karaktärsdrag träder fram: Den påtvingade ensamheten orsakandes depression och en flykt in i tvånget att relatera till allt och alla. Nu orkar jag inte tänka mer för den här ggn så jag avslutar här :)

2008-07-29 @ 18:14:34
Postat av: Emilia

Hej,

Jag har nu läst ditt inlägg säkert tre-fyra gånger och försöker förstå vad det är du menar. Kanske att man inte existerar genom andra och att istället försöka förstå sig själv och skapa sin lycka genom de färdigheter man har. Sen beror det på vad lycka är för något. Alla definierar det på olika sätt.



Det finns givetvis det typiska, dvs materiell lycka, men jag antar att den du menar är mer på själslig nivå? Frågan är: kan människan existera i relation till sig själv eller i relation till andra?



Varje individ känner nog av vad som är viktigt för en och försöker forma sitt liv på det sättet. Men det är inte alltid det lättaste, i och med att vi måste förhålla oss till verkligheten.



Kram

Emilia

2008-07-29 @ 20:10:45
Postat av: Sven

Hej!

Äntligen vet jag vad jag vill med min blogg. Jag ska skaffa mig ett liv! Jag har ju redan ett liv men vad ska jag fylla det med. Vad behöver lagas, vad behöver göras om, vad nytt behöver jag i mitt nya liv? Hur ställer jag mig till religion, pengar, ensamhet, döden. Ja allt sånt ska jag utforska.



Men ikväll tittar jag på 5 x Jarmusch: Ghost Dog - Samurajens väg kl 22,25 SVT2



kram o natti

Svenne!

2008-07-29 @ 22:12:16
URL: http://musakon.blogg.se/
Postat av: Kinga

Ja, där har du nog förstått mig rätt. Färdigheter (jag föredrar att kalla det förmågor) är en del. Förmågor skapade med hjälp av det slags insikter som uppstår i den typ av avskildhet jag beskriver, där sociala relationer snarare skulle hindra än främja dessa insikter = ensamheten får en positiv konsekvens, ett mervärde. Det är dels insikterna i sig och dels förmågorna som har potential att skapas därur jag syftar på.



För mig är lycka att utveckla hela min potential och uppnå allt som känns värdefullt, varken mer el. mindre.



"Varje individ känner nog av vad som är viktigt för en och försöker forma sitt liv på det sättet. Men det är inte alltid det lättaste, i och med att vi måste förhålla oss till verkligheten."



Vilken verklighet syftar du på? De principer som är satta i system så att en majoritet kan ta del av dem?





2008-07-30 @ 03:05:59
Postat av: Emilia

Jag menar den kravfyllda verkligheten, vi måste ha pengar för att handla mat, betala hyra etc. Det gör att mycket av vår värdefulla tid går till annat.



Att vara annorlunda gör att vi måste på något sätt vara på vår vakt och vara medvetna om att det skapar reaktioner hos andra människor.



Emilia

2008-07-30 @ 15:21:23
Postat av: Kinga Andersson

Aha, du menar de regler och krav du upplever att samhället ställer. Dit utgångsläge är alltså att den tid som går åt till att tjäna pengar inte kan vara värdefull, så låter det iaf. Eller att man inte kan tjäna pengar om man inte följer sociala spelregler? Håller inte med! :) Har de facto sett exempel på motsatsen.



Javisst, reaktioner hos människor väcker man ju alltid? Oavsett vem man är kommer ju vissa att dycka om en, andra inte gilla en och de flesta inte bry sig särskilt mkt. Sånt är ju livet, eller hur? :)Alla är mer eller mindre upptagna av sig själva.

2008-07-30 @ 16:26:47
Postat av: Kinga

Tycka inte Dycka :)



PS På sin vakt tycker jag inte man behöver vara.

Alla får ju ta ansvar för sig själva och sina reaktioner, vilka för det mesta är rena projektioner.DS

2008-07-30 @ 16:28:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback