Har fastnat i energins anda, och det känns bra. Läste länge i Blått brus igår. Den är bra på det sätt att den tar fram viktiga historier som man inte riktigt räknat med. Anna och hennes mamma åkte utomlands och deras vistelse visar också hur svår relationen mor-dotter kan vara. Anna vill gärna dela sitt liv med sin mor, men likt många andra har hon en barriär som hon kämpar emot...Lewis fortsätter att leta efter sitt, han verkar besatt av sitt förflutna och jag har ingen aning om hur det hela kommer att sluta. När jag läst ut boken ska jag lämna tillbaka mina böcker på biblioteket - och låna någonting nytt. Kanske har ni något tips? Jag vet att Emily läste en väldigt intressant bok för ett tag sedan, kanske att jag slår en pling till henne!

Vad är det som händer? Skriver jag i rubriken. Jag vet inte, men jag vet att det är goda saker. Det är nästan så att jag ska börja gå upp tidigare...Lisbeth från DN ringde i morse och vi har nu bestämt tid för imorgon. Fotograferingen blir nästa vecka. Men jag har medvetet valt att inte tänka för mycket på detta. Det är mycket arbete kvar och vi måste fokusera!

Nu ska jag ta och måla lite grann, håller på med ett blommotiv, det känns som att det kommer bli fint! Hoppas att ni har det bra denna gråa dag och att vi syns senare på bloggen!

Kram, kram

Emilia


Fotogenique? Je ne sais pas...Våren 2008 utanför dåvarande Willys

Jag träffade en något irriterad Ulliz idag på Arbetsförmedlingen Norrmalm. Hon skulle bara tala med en arbetsförmedlare och det tog i princip en timme innan det var hennes tur. Det kändes som att sitta på akuten en vinterkväll då alla har brutit benet och det bara finns en jourläkare. Skillnaden är bara den att det var i stort sett bara Ulliz där...och två arbetsförmedlare. Ekvationen rent tidsmässigt går inte ihop i mitt huvud. Och tyvärr är det så att Arbetsförmedlingen är en myndighet vars uppgift är...Ja, vad är den? Jag har aldrig blivit förmedlad något arbete via dem. Däremot har jag fått ett antal brev i lådan med frågor om huruvida jag vill stå kvar som arbetssökanden m.m. Men jobben, de har jag ordnat själv. De har ju en klar administrativ funktion, de är en kontrollinstans. Som kostar. Men behövs kanske? Jag vet inte hur hela maskineriet fungerar, men jag vet att det ska inte behöva ta en timme för att bli inskriven!

Nu till något mer inspirerande: jag har fått en energikick denna vecka, jag känner att jag är på G!!!Det är något som är annorlunda och jag hoppas att det håller i sig. Jag ser fram emot bloggandet och jag ser fram emot att saker och ting faktiskt händer omkring mig! Därför var det helt naturligt att jag gick och tränade idag, efter att ha spenderat några timmar med Ulliz. Det blev Pump, och för er som er oinvigda så är det styrketräning i grupp med hjälp av en stång med olika vikter. Man tränar igenom hela kroppen och sedan är det stretch på slutet. Skillnaden mot att träna i gym är att Pump handlar mer om uthållighetsträning, det är bra musik till och man har en gruppinstruktör som instruerar hela passet. Jag tog i och stånkade och pustade, men det kändes otroligt bra. Och innan själva passet så tränade jag lite kondition. Mycket stolt över mig själv!

Läste på Blondinbellas blogg att det som gäller för bloggare är att nischa sig för att kunna försörja sig på sitt bloggande. Men det handlar om att marknadsföra sig också, där nischen givetvis är en del av argumenten, anser jag. Fast jag har inte kommit till det stadiumet än. Varför? Jag har precis börjat min sk bloggkarriär och jag tycker om att skriva om så många olika saker. Mitt liv formas från dag till dag och vissa dagar handlar det om vandring ute vid Åkeshov och nästa dag svettas jag på gymmet...Ni förstår säkert vad jag menar. Projekt Ryck Upp Dig har varit mycket i fokus och många av er kanske undrar vad som sker, vad handlar det om? Om några veckor tänkte jag presentera det lite mer noggrant, kanske med lite hjälp av Ulliz....

Ja, det här var dagens inlägg! Missa inte veckans länk på torsdag! Har ni kanske tips? Jag har en känsla av att jag kommer att rekommendera en blogg igen!

Kramelikram

Emilia

...Nisse Norr hade en lite kul fråga på en av mina tidigare inlägg, han undrade om jag hade något smeknamn. Och svaret är att jag för närvarande går under namnet Emilia, men jag har några manliga vänner som kallar mig för frugan, vilket jag tycker är lite kul! Under grundskolan fick jag heta Emma, det var Nellan (dåvarande klasskompis) som kom på det och det passade mig bra. Eftersom en av mina klasskompisar började samma gymnasieskola som jag så följde Emma-namnet med. Mamma kallar mig i och för sig för Emma ibland. Men som sagt, det är nog Emilia som gäller nu. Pappa kallade mig för Milconetti när jag var liten, vilket jag tycker är lite sött, det låter som en glass! Sedan har jag även blivit kallad Emix och Emi, det första av pappa nummer två och det andra av min kära bror.

Idag fick jag lite bilder från promenaden som Agnieszka tog när vi var ute vid Åkeshov, de kommer här på bloggen. Jag hoppas att ni tycker såsom jag att bilderna förgyller bloggen lite. Jag har tittat lite på andra bloggar som ni vet och jag måste säga att designen som jag har känns bra, den passar mig som person. Ni märker att jag ändrar den med jämna mellanrum, vi får se hur länge jag behåller den här!

Jag har invigt den köpfria månaden redan, det innebär att jag inte har köpt någonting. Det innebär att jag under 30 dagar ska detoxa mig från köp och ha-begär. Vidare kommer jag inte att fika eller äta ute. Den enda fikan jag kommer att tillåta mig själv är söndagsfikat i kyrkan. Det ska bli spännande att se hur det går. Igår när jag simmade blev jag lite sugen på att boka någon mysig skönhetsbehandling, de har ett SPA på mitt gym, men jag stod emot frestelsen. Jag får hitta på någon belöning efter denna pina. Det känns egentligen dumt att skriva pina, det handlar mer om att medvetet minska sin konsumtion. Dessutom behöver jag spara ihop lite pengar inför min kommande flytt. Ska på visning den 14 oktober i Sundbyberg, jag tar med mig mamma som får hjälpa mig att kolla lägenheten.

Nu mina kära är det Mord i Sinnet, och det här avsnittet är ruggigt. Som tur är ska jag avsluta denna dag med att läsa något trevligt, jag är nämligen väldigt sugen på fortsättningen av Ett blått brus! Ta hand om er och så syns vi imorgon kväll. Det är oftast då jag skriver, som en avslutning och reflektion av dagen som varit.

Kramar

Emilia


Titta vad vackert det speglar sig! Underbar promenad vid Åkeshov

Ännu en vy att beundra! Här träffade vi även en hund som hette Klara...

Åh, det här var verkligen en härlig kväll med en hel massa goa tjejer hemma hos Ulliz, fantastiskt god mat, god kladdkaka som Ida gjorde, och så förstås en massa sang. Vi kom igång ganska sent med själva sjungandet, men när vi väl kom igång...Jag var förstås beredd med att ta till min allra vackraste röst och utmanade Emily två gånger, den sista låten blev en gammal hederlig Take That låt. Ulliz favoritlåt med Sarah Dawn Finer fick vi också höra, Ulliz duellerade med Karin, och jag tycker att båda gjorde en väldigt fin insats!!! Jag publicerar några bilder här, så får ni se vad ett gäng tjejer kan åstadkomma! Linda var i sitt esse ikväll och hummade igenom en hel Pussy Cat Dolls låt. Några fegade ur, men de får sin chans nästa gång! En Joker kom med i gänget också, det var Jenka som sjöng en Whitney Houston låt tillsammans med värdinnan, och då fanns det en kör med också!

Innan jag kom iväg till Ulliz gjorde jag som jag lovade, dvs gick och simmade en timme på Planet Fitness. Det var ett väldigt bra beslut för det var verkligen jätteskönt att simma i den varma poolen. Det gick förvånansvärt bra att simma där, den är tillräckligt stor för det! Och efteråt blev det lite bubbel i jacuzzin. Jag har ju mina funderingar på att gå på step imorgon. Det jag tänker göra är att packa träningsväskan nu direkt efter att jag har avslutat bloggen. Hoppas att ni alla har haft en skön lördagkväll. Saknar mina killar Carlos, Kostas och Svennis, om ni läser det här: extra kramar till er! Och till Agnieszka: hoppas att det gick bra att arbeta idag!

Nu ska en mätt Emilia avsluta dagens blogg. Jag kan informera er om att gästbloggaren är inne på sitt andra inlägg och kommer inom kort. Hoppas att ni läser vidare!

Nattkramar

Emilia


Ja, det är lilla jag som är där i hörnet med glasögon. Den vackra personen
bredvid är underbara Ulliz!

Här har vi Emilia och Em, som för övrigt hade en underbar kväll med
fantastiska sånginsatser och fotograferande utan dess like!

Annica och Jessica, de sjöng jättefint tillsammans, poängen var oerhört
jämn.

Jessica, Annica och Ulliz i vardagsrummet, titta vad fint det var dukat!

Ida, Karin och Linda...men det var förstås många fler. Kanske att det
kommer upp fler bilder så småningom! Full rulle i köket var det i alla fall.

Klockan är redan två och jag har inte alls hunnit med det jag hade velat. Funderade på att gå och träna, kanske simma i den sköna poolen? Ingen dum idé. Det jag behöver göra innan i så fall är att packa träningsväskan och sedan gå och köpa tacoskal och majs till kvällen. Var lite rosslig i morse när jag vaknade men nu känns allt normalt igen! För ikväll ska det sjungas, det ska det!

Igår var jag och Agnieszka på promenad ute i Judarskogen, vid Åkeshov. Fantastiska färger nu när det är höst, jag blev helt lyrisk. Och Agnieszka tog en massa bra foton, så jag ska be om dem och publicera några här på bloggen. Vi gick inga långa sträckor, bara 2 kilometer, men det räckte. Vi har båda varit lite sjuka på sistone, så det var bra att vi tog det lugnt! Efteråt åt vi middag hemma hos henne och spelade Alfapet, det var jättelänge sedan som jag spelade det, så det var roligt! Fick till ordet Galax, och det var jag förstås lite stolt över!

Nästa vecka fortsätter livet i sann projektanda. Om det är någon som känner till ställen där de säljer billiga ljus och ljudanordningar, vänligen tipsa oss! Just nu handlar det mycket om att få in materialet i våra huvuden och givetvis fixa de tekniska bitarna (ljus och ljud)!

Idag hittade jag två Cranberries-skivor som jag lyssnar på. Gamla godingar som påminner mig om ungdoms dagar i Jastarnia, Polen. Funderar på att kanske åka dit snart, kanske över jul? Samtidigt vill jag gärna gå på Julmässan här i S.a Eugenia, eftersom jag missade det förra året...Vi får se!

Nä, ska nu ta mig samman och åka iväg till gymmet och simma lite. Jag har ju faktiskt betalat för den tjänsten och inte använt den en enda gång! Skärpning! Hoppas att ni får en underbar lördag. Vad har ni för planer?

Kram

Emilia, the one and only!


Får på Sardinien, utflykt i april 2008 med Emily och Ulliz

Sprang iväg till Hemköp för att köpa det sista för kvällen, jag behövde nämligen kokosmjölk! Har nu lagat thailändsk curry och slängt ihop en jättegod äppelpaj (smulpaj). Väntar på att Sammy ska komma hem, så jag har lagt upp allt på tallrikar och magen knorrar att jag ska börja äta! Till pajen kommer jag att vispa ihop en vaniljvisp från Milda, den är suveränt god och inte särskilt fet (12%). Kom igång med målandet i alla fall, det ska bli spännande att se slutresultatet!

Har haft lite molande huvudvärk nu på eftermiddagen, det är säkert så att jag har druckit för lite. Syrran var här och hälsade på mig och Marius, det var länge sedan vi sågs! Hon funderar på att plugga till sjuksköterska, förhoppningsvis spinner hon vidare på det.

Tänkte att jag skulle ta med en länk som jag gillar i bloggens, typ "veckans länk", och det som poppar upp i mitt huvud är en annan blogg som har fokus på Stockholm. Jag gick i samma skola som bloggerskan, Jonna Sima. Här är länken: http://www.dn.se/blogg/simassthlm

Inget nytt på musikfronten, lyssnar på radio nu, kommersiell radio förstås så att jag har något att irritera mig på, reklamen är ingenting som jag uppskattar.

Pratade med Agnieszka nyss, vi funderar på en eventuell promenad imorgon i Åkeshov. Det påminner mig om Anna-Carina också ville gå med oss, kanske att jag slår en pling. Det vore kul med en annan väg, vi har gjort stan så många gånger nu. Men det blir inga 10 kilometer, eftersom både jag och Agnieszka har varit krassliga. Just nu känns det som om vänstra hjärnhalvan pajat, det molar på....

Nej, dags att avsluta. Hoppas att ni får en trevlig kväll! Själv ska jag nog ta det väldigt lugnt.

Kram
Emilia

Äppelpaj i september 2008. Ej att förglömma den goda såsen!

Klockan närmar sig halvåtta och jag skulle lätt kunna somna, men ska kolla på film ikväll. Skulle egentligen iväg på en fest i Sumpan, men avbokade just för tröttheten. Sitter nu förnöjt och knaprar på Turkisk Peppar och dricker läsk, lyssnandes på Dreamy, en skiva som jag fått låna av Agnieszka.

Ja just det, Agnieszka och jag träffades vid Slussen vid halv tre och gick sedan på vernissage på Hornsgatan 44, som min bildterapeut hade. Det var intressant, spännande och annorlunda. Vi gick sedan vidare och pimplade vin på nästa galleri (nej, skämt å sido, men det är aldrig fel med vin på gallerier). Vi avverkade några gallerier och gick sedan och åt jättegod strömming med potatismos och lingonsylt vid Hötorget. Jättemysig dag, blev inspirerad till min egna tavlor. Har dock kommit på att det växtpapper som jag har köpt suger åt sig färg väldigt snabbt, så jag måste använda mycket färg för att det ska synas. Annars är jag nog nöjd med det.

Försöker verkligen förstå det där fantastiska med Schulmans blogg, vet inte om jag har hittat "det" än, men jag försöker. Är det hans språk som är tilldragande, eller det faktum att han kör med överdriven ärlighet och har lyckats med det fantastiska att kritisera sig själv? Eller är det något annat? Om det är någon som vet, snälla skriv gärna ner något på min blogg!

Nu har jag äntligen kommit in i boken som jag började läsa för någon vecka sedan, den heter Ett blått brus och är skriven av Trezza Azzopardi, den mest intressante personen är Lewis, som verkar leva med tvångsmässiga regler och som vill ha saker på sitt sätt. Historien går dels i nutid och dels i dåtid och jag får inte riktigt grepp om den här Lewis, men det är spännande att se vad som sker i hans liv. Den andra personen, Anna, tvingas åka hemifrån för att ta hand om sin sjuka mor. Det var igår natt som jag läste litegrann innan jag somnade och fortsatte idag efter att jag kom hem ifrån konstdagen!

Skivan jag lyssnar på är mycket trevlig, sångerskan har en speciell röst. Kan tänka mig att lyssna på den igen!

Många trevliga konsthälsningar,
Emilia


Dagens utflykt var på Söder, konstnären heter Åsa Blomkvist och denna
information är tagen från sidan:http://www.abante.se/aktuellutstallning.html

Nej, nu får jag ta och skärpa mig och ge mig själv en klapp på axeln och tycka om min dag istället för att försöka klämma ut så mycket av den som möjligt och ändå känna "mer mer mer". Men jag är trött på, och jag tror det är första gången som jag riktigt gnäller, att inte ha någonstans att bo (måste flytta), att jag inte vet jag vill arbeta med (har testat mycket, men ännu inte fastnat för något), att ångest kan komma så plötsligt (och utan anledning), att glädje kan försvinna så snabbt, att världen ibland agerar på ett sätt som är totalt meningslöst. Den som kom på kriget, ajabaja!!!

De här känslorna brukar gå över, men idag kom de över mig på ett sätt som är lite skrämmande. Jag tror inte de personer som känner mig väl skulle säga att jag är en negativ person som låser mig och hakar upp mig på petitesser, men mitt tips till mig idag är: var lite småtvär och tyck lite synd om dig själv. För det händer inte så ofta att jag är det (i alla fall inte det senaste halvåret) och minns inte när jag grät senast, måste nog tömma tårkanalerna lite, det brukar kännas bättre efteråt (so they say). Jag måste dock hålla tummarna för att det inte är den här tiden på året som spökar i huvudet på mig.

Oj, där fick jag verkligen spruta ut mig lite negativism. Det som håller mig lite på banan är att jag har målat klart en bild idag, jag lägger ut den förstås, imorgon, idag är jag alldeles för lat för att fota!

Igår var det utröstning på So you think you can dance och min favorit Will åkte ut, tråkigt. Men så har vi ju Twitch kvar, and he makes me smile!

Ciao alla!

Emilia, muntergöken!


Äpplen i skyn, att se men inte röra! Djurgården september 2008

Jag har idag av en ren slump kommit in på en blogg som berörde mig väldigt mycket, eller det är egentligen två bloggar, en mors och en dotters. Madde heter dottern. Eller hette, för hon dog nyligen i cancer. Båda har de bloggat om hur det har varit att tillsammans kämpa mot "den jäkla idioten", dvs cancern. Och mamman skrev ett fantastiskt inlägg om hur de sista dygnen var. Jag drogs in och det var helt otroligt vad vackert hon beskrev det oundvikliga. Och hon verkade stark, Madde, hennes blogg var ett stridande, ett kämpande, men den var även fylltd av glädje såsom när hon förlovades med sin pojkvän. Men sorgset är det förstås, särskilt när jag läste hur lång tid det tog innan hon fick göra ordentliga tester och innan hon fick en diagnos.

Till de glädjande ämnena är att jag idag gick på en föreställning med Ulliz (tack gulliga du för att jag fick följa med ikväll!!) som hette Forellen and Me och spelades av Charlotte Engelkes, en av Ulliz´ kompisar. Den var sevärd och speciell, med många vackra scener och sånger. Det är synd att jag inte tar mig iväg oftare på sådana tillställningar, för det gav både mig och Ulliz inspiration till Ryck Upp Dig. Har sett en annan föreställning med Charlotte som heter Eleven Lovely Lovesongs, och den tyckte jag väldigt mycket om. Hennes hemsida är: http://www.charlotteengelkes.com/

Träffade även gumman Emily idag, det var kul att ses, även om vi alla är lite trötta nu för tiden. Jag kan också informera om att det blir ingen långprommis på fredag, Agnieszka arbetar och jag känner mig krasslig och trött (skriver detta ifall någon hade tänkt att hänga på).

Då är det dags att slå igen portarna för idag, lämna gärna tips på andra kulturella arrangemang som finns. Ah, jag ska ju ha en köpfri månad i oktober, undra hur det kommer att gå! Wish me luck!

Emilia

Jag insåg för någon dag sedan att bloggen har givit läskiga konsekvenser. Nej, inget farligt, men eftersom många av mina vänner läser bloggen så vet ni oftast vad som sker i mitt liv. Därför har det hänt två gånger att jag funderat över vad jag egentligen har sagt till exempelvis Ulliz. En dag så undrade hon nämligen över ifall jag verkligen ska åka till Asien. Jag blev lite förvånad, men då visade det sig att Emily hade läst i bloggen att jag faktiskt funderar över att göra en sådan resa och berättat det för Ulliz. Samma sak med våra fredagspromenader, ryktet sprider sig. Bloggen fungerar med andra ord!

Sitter nu och tittar på So you think you can dance, och det är verkligen underhållande. Är det någon mer som tycker det? Favorit? Min är Will och Katee, de är riktigt duktiga på det de gör. Men har borstat tänderna, och ska sedan gå och lägga mig, ska upp tidigt imorgon, det är bildterapi som vanligt på onsdagar.

Det var bara det jag ville skriva, ha det gott!

Emilia

Varför fruktad? Ja, det har med ljuset att göra. För egentligen tycker jag om hösten, den är vacker med sina ljusskiftningar och färger, men min kropp tål inte mörkret som också är en del av den. Jag blir väldigt trött. Det finns ljusterapi som man kan gå på, har själv testat här i Solna, på Wellness Center, med ganska bra resultat. Jag vet att det finns många som lider med detta, en förlamande trötthet...

Men nu över till det vackra med hösten. Färgen röd med sin speciella lyster på blanka höstlöv är ju ändå favoriten. Och till det: varm choklad på kaféer som har filtar på uteserveringen, en trevlig vän att prata med är inte helt fel heller. Jag har några sådana vänner, som verkligen betyder jättemycket för mig, och jag hoppas att vi kan genomleva hösten tillsammans, även om mörkret lurar på! Jag vill också passa på att göra lite reklam för mössor och vantar - de är härmed välkomna ut! Akta er för läskiga förkylningar!

Märker ganska tydligt att bloggen fyller ett syfte för mig själv. Det handlar som vanligt om, ja gissa vad? Kreativitet såklart! Det blir en ventil om ni förstår vad jag menar, det är som att skaka om hjärnan litegrann och sedan vända upp och ner på den. Fick även lite inspiration till att tänka kreativt av dagens Metro, de hade en bilaga om Jobb och karriär. Att satsa på CV:et och göra det annorlunda kan faktiskt göra att man/jag sticker ut. Kommer själv ihåg när jag sökte ett av mina första arbeten, jag använde en del färg i ansökan, och det fungerade bra, den stack ut lite grann helt enkelt (och jag fick jobbet...)!

Dagen har flutit på bra, men känner så här på kvällskvisten att huvudet är tungt och förkylningen sitter i, inte bra. Läste idag i en hälsobok att efter en förkylning bör man vänta två veckor innan man tränar Pilates igen. Två veckor känns som en ganska lång tid, men kanske att jag äntligen kan få in lite bassängsimning under tiden? Köpte ju faktiskt ett gymkort på Planet Fitness, där det ingick bassäng, men har jag utnyttjat det? Nja, inte riktigt. Men jag ska inte föda Smärtkroppen på det som inte gjorts, utan istället klappa mig själv och Ulliz på axlarna eftersom vi arbetade på ganska bra med Ryck Upp Dig idag! Jag kan även avslöja att vi är inne på andra veckan av intensiv repning! Emily-gumman är även sugen att titta på när vi repar, kanske att det blir nästa vecka?

Nu när jag har bloggat ett tag, så är det givet att jag även kikar på andra bloggar. Det intressant att se vad andra bloggare skriver om, vad som är inne och ute (här är tonårstjejerna duktiga, de rekommenderar allt ifrån Försvarets hudsalva till dyra läppcerat på sina sidor, bra med produktplaceringar där!) och hur en blogg kan se ut. Hittade en "tips"-sida, där man kan få hjälp med layout, det tycker jag är juste! Här kommer länken: http://www.designadinblogg.se/ Funderar på att ta hjälp av någon av mina vänner Sven och Kostas för att krydda till min blogg litegrann, men först måste jag fråga om de orkar!

Ska jag då specialisera min blogg på något vis? Jag försöker hålla den unik för att jag är jag och genom att faktiskt känna mig nöjd med mina avtryck så kommer den fortsätta att leva - åtminstone ett tag till! Men jag beundrar de bloggare som har många läsare, det är finurligt hur snabbt det kan sprida sig! Jag tror också att media har mycket med saken att göra, se till exempel till Blondinbella och Alex Schulman. Men, och detta är ett stort Men!! Det finns kändisar som skapar bloggar som är helt värdelösa, det känns som att personerna ifråga enbart startar dessa för att "alla andra gör ju det". Och de bloggar där varje inlägg ser likadant ut som det föregående är inte alls i min smak!

Helgen gick snabbt, och nu har det börjat en ny vecka. Förkylningen är inte över än, men känner ändå en viss energi. Träffade bland andra Anna-Carina i kyrkan idag, hon studerar Teologi vid Newmanninstitutet, häftigt och intressant och det passar henne bra. Hon pratade om den inriktningen av studier redan i våras, så det var roligt att höra att hon har börjat på den utbildningen.

På vägen hem från stan stannade jag vid Hemköp på Odenplan. Måste bara få klaga lite: en av de dåligaste kassasystemen i stan. Det var t o m svårt att förstå var själva kassan börjar. Nej, inga poäng från mig. Men handlade åtminstone några äpplen, cashewnötter, mjölk och bröd. På bussen fortsatte jag att läsa en bok som jag försöker komma igång med, men den känns lite svårstartad. Än så länge är det två huvudpersoner: Lewis och Anna. Lewis är den som är mest förvirrad av de två, men så långt som jag har läst så utspelar det sig två historier, därför interagerar inte Anna och Lewis, än....

Sitter för närvarande och kollar in Journey man på trean, spännande avsnitt den här gången. Jag har missat de senaste tre avsnitten, så det var kul att titta igen! Det jag följer nu regelbundet är So you think you can dance. Och hör och häpna, jag fick en glad överraskning nu ikväll: satte mig i soffan med en supergod svampsoppa, slog på TV:n och min absoluta favoritserie var på, nämligen Agatha Christie´s Hercule Poirot!! Så mycket TV-tittande med andra ord. Men snart är det dags att sortera tvätten, den som jag så motvilligt gjorde på förmiddagen, hua vad trött jag var.

Nej, nu är det dags att ta tjuren i hornen och verkligen lägga sig i tid. Det var trevligt att vara här och vi syns imorgon!

Ciao!

Emilia


Någon som kan tolka? Bild tagen i september på Djurgården 2008

Vaknade idag med fortsatt snuva och dessutom var det jättekallt i rummet. Det är sådana dagar jag skulle vilja ligga kvar i sängen och läsa någon skön roman. Men jag gick upp vid elva i alla fall. Det fick bli kvällsmässan idag, vilket var helt okej. Jag måste ändå tacka tappra Agnieszka som har ringt till mig på söndagarna och väckt mig. Idag minns jag knappt att hon ringde, vet bara att hon gjorde det.

Har nu ikväll tittat på en av mina favoritserier på TV, det är "mord i sinnet" som går på TV4. Det är en engelsk kriminalserie som handlar om rätt läskiga fall (de varnar för känsliga scener innan programmet börjar) och där en psykolog hjälper till att lösa fallen. Så nästa söndag klockan 21.00 vet ni vad jag gör för något!

Har försökt att starta en ny bok, dvs läsa en till, men det går trögt. Nilsonnes´ bok har jag nästan läst ut. Funderade på om jag skulle läsa något ikväll, men det kan bli svårt, känner mig väldigt trött. Det är mer lockande med ett glas med varm mjölk istället.

Kramar till alla som vill ha!

Emilia

...enligt författaren Anders Parment. En generation Y:are är mycket individinriktad, vill göra skillnad och har lätt för att söka information. Boken heter kort och gott: Generation Y - Framtidens konsumenter och medarbetare gör entré! och är en nyskriven bok i genren marknadsföring. Hittade den på stadsbiblioteket och tänkte att det kan vara en idé att förkovra sig lite.

Vi 80-talister ska enligt författaren ha: "bredare referensramar och större öppenhet för nya intryck" vilket då leder till "att man har lättare att ändra sig och se nya lösningar än tidigare generationer" (Parment s.37, 2007). Vi har kanske också lättare att ta kritik, eller att inte bry oss alls. Parment skrev bland annat om det här med bloggande, att vi Y:are ser det som självklarhet att bli påhoppade och kritiserade. Jag vet faktiskt inte alls hur jag skulle reagera om någon började käbbla med mig på bloggen. Är det konstruktiv kritik, ja då skulle jag nog kunna ta det. Men är det rena rappakaljan så struntar jag i det.

Men, hör och häpna, vi känner tydligen en del stress också. Stressen består i att vi vill kunna ta del av allt som livet har att erbjuda. Fast jag tror att det är fler än generation Y som känner att det finns så många alternativ som är så spännande. Bara en sådan sak som att bestämma sig för vad som ska ätas till middag kan skapa ångest, eller hur?

För någon dag sedan fick jag idén att samla ihop pengar till en resa till Asien, för att resa runt ett halvår, ensam. Och ju mer jag tänker på det, desto färre hinder ser jag. Jag är singel sen ett tag tillbaka, jag har inga barn (än) och det är egentligen nu som en sådan resa skulle kunna göras. Det som håller mig kvar just nu är mina vänner och projektet Ryck Upp Dig, förstås. Jag vill testa om det slår igenom, arbeta med det ett år eller så, och sedan dra iväg. Jag har rest en del själv förut, men då har det bara varit till Polen, så nu är det dags att utmana sig själv. Dessutom har jag en förkärlek till Thailand, var där senast på semester i januari. Men då var det mest semester, jag vill testa att åka runt. Om det finns möjlighet kan jag ju blogga därifrån!

Har varit ute med Marius en timme. Stackarn, det verkar som om han har svamp i ena örat, så det blir nog veterinär på måndag. Men han var ändå lika busig ute, han åt gräs och drog än åt en hållet än åt det andra. Tänk om jag hade hälften av hans energi!

Ha det gott i den gråa skymningen!

Emilia, den finurliga


Koh Lanta - januari 2008

Koh Lanta - januari 2008

På morgonen när jag vaknade insåg jag att jag blivit förkyld. Halsen ömmade och det kändes som om jag hade bomull i huvudet. Inte roligt alls. Och faktum var det att jag först ställde in mig på att inte gå en långpromenad idag. Jag riktigt kände hur energilös jag var. Men sedan när Carlos ringde, då fick han mig på andra tankar. Dessutom så fick jag ett samtal från Agnieszka också, och hon sa att hon ville hänga på. Då kan jag ju inte säga nej. Men de var snälla mot mig, och vi tog det i lagom takt, med paus för mackor och blåbärssoppa. Vi vandrade runt Djurgården.

Det som var så fantastiskt med dagens promenad var solljuset och jag passade på att ta en del bilder. Här är en av de bilder som är dagens favorit för mig. Ljus är viktigt, ljus är liv. Jag är en person som är väldigt känslig för ljus, det ger mig känslor av olika de slag. Därför är ljuset, som jag nämnde för en vän idag, så speciellt på hösten, även om det leder mot mörkare tider.

Hoppas att ni har det bra, jag ska sova nu, är helt slut!

Emilia


Solljuset när det är som bäst - september  2008

...har jag hunnit med ganska mycket mer än vanligt. Och varför? Jo, jag gick upp tidigare, vilket jag ska fortsätta med. Därför nu, klockan halv tio på kvällen, kommer den sköna känslan av trötthet. Men det är mitt dansprogram klockan tio, så inget sovande än inte!

Efter att ha varit på bildterapi på morgonen kom jag iväg på träning. Det var länge sedan jag var på ett vanligt pass, så idag tränade jag kondition på ett aerobics-pass, det var bra, kände att det gav endorfiner och blev ordentligt svettig! Sedan träffade jag en vän på Vete-katten inne i stan, ännu en vän som jag inte sett på väldigt länge. Tog mig en tripp till Kreatima och köpte växtpapper, sådant som jag använder på bildterapin, färgerna blir väldigt bra på det har jag märkt. När jag har målat något så får ni sedan se resultatet via bloggen!

Så, fredagen närmar sig och det blir förhoppningsvis ännu en promenad. Var vet jag inte, men däremot vet jag att en till anhängare blivit intresserad, så vi kanske blir fyra! Vi får se, ryktet kanske sprider sig vidare...

Dagen som helhet har varit skön, ingen stresskänsla och inget krav på kreativitet (sen att jag hade bildterapi gjorde att kreativiteten kom fram i alla fall). Dessutom avslutade jag min stadsvandring på en mässa i S:ta Eugenia, vilket var mysigt!

Varma kramar till er i höstrusket!

Emilia


Utsikt från restaurang i Talinn, sommar 2008

Krypa in i ett kallt täcke och låta någon speciell läsa bröderna Lejonhjärta för mig, det är vad jag skulle vilja just nu. Men så blir det inte! Lyssnar på samma skiva sedan några dagar tillbaka, och den är suverän. Fick den av en kille när jag låg på sjukhus för länge sedan, och hittade den i CD-hyllan och tänkte: "varför inte?". Marius ligger vid fotändan och tar det lugnt, han verkar lite tröttare än vanligt. Tänk att han kan vara så snäll hemma, men när han kommer ut....skillnad till tusen!

Är det bara jag som blir tröttare såhär i september månad? I vanliga fall brukar mina gäspningar öka i antal i oktober, men det verkar komma tidigare i år! Det är inte så att det stör mig, utan det är snarare en reflektion. Samtidigt finns det en rastlöshet i kroppen som pockar på uppmärksamheten "kom igen, hitta på något!". Och då kommer jag ihåg det där STOPP:et som jag skrev igår på bloggen, och det får jag hålla fast vid.

Det går inte att göra allt, för resultatet kan komma bli...inget! Nu har jag i alla fall ett projekt som jag ska genomföra, och det är att måla av Marius, har än så länge skissat lite i blyerts och sedan blir det akvareller! Imorgon har jag bildterapi och jag vet att jag på morgonen kommer känna mig jättetrött, men det brukar gå över. Sist märkte jag det inte, men min bildterapeut hade med sig snäckor i en liten plastpåse. Det vore kul om hon hade med sig dem igen!

Pratade med en väninna idag, hon ringde mig, det var säkert två år sedan som vi hördes. Förmodligen ska vi luncha inom snar framtid och det var intressant att höra hur hon hade det och vad hon gör nuförtiden. Det är en gammal gymnasiekompis.

Lägger nu upp en bild på framsidan av boken: SOS från mänskligheten! Har för närvarande en annan bok på nattduksbordet: Åsa Nilsonnes´ bok "Vem är det som bestämmer i ditt liv? Om medveten närvaro". Jag har läst den för ca två år sedan, men den kan läsas om faktiskt!

Kramar till er i höstnatten!

Emilia

Det är som jag skrev igår, i min egen dagbok, att min hjärna, mitt jag, kräver ständig kreativitet. Det är som att den har törstat efter det en längre period och nu kan jaget inte leva utan den. Och det tar på krafterna för jag har inga idéer när det gäller att skapa ett projekt när det gäller exempelvis målandet. Det är tomt.

Därför vill jag göra ett slag i saken: STOPP. För nu måste jag ta en paus och acceptera att jag inte kan vara kreativ hela tiden. Det kommer att bränna ner mig till slut. Samtidigt fick jag lite information om ett fenomen som kallas för smärtmonstret. Den lever i oss alla och älskar att, såsom Ulliz uttryckte det, "frottera" sig i olycka. Det är ju ändå ganska ofta som vi slår på oss själva och säger "varför gjorde du inte som du sa från början?" eller "du kunde ju ha bokat tvättid samtidigt som du var ute och slängde soporna": Så där vill jag varna er, akta er för smärtmonstret, för det hungrar efter nya smärtor. Men det den inte tål är humor, så det är ett bra vapen.

Idag hade jag kurs i kyrkan. Den heter Vägen vidare och utgår från katolska kyrkans katekes. Det var mycket intressanta tankar och funderingar som gicks igenom. Agnieszka var där med mig! Vi träffade även en Viveka och en Dominik som vi sedan gick till Max med tillsammans och vi pratade allihop fram till efter klockan tio. Det var väldigt trevligt! Vi diskuterade bland annat rekrytering och hur vi som aspiranter till olika arbeten faktiskt kan ställa krav på dem som ska intervjua oss samt vilka fällorna kan vara. Det kan verkligen diskuteras: vad kräver man av en arbetsgivare? Jag personligen vill vid nästa arbete som jag får stanna en längre period och då känner jag att en viktig del är utveckling på arbetsplatsen, det vill säga att arbetsuppgifterna med tiden förändras, att jag kanske får prova en annan position. Jag fick i alla fall med kvällens diskussioner lite nyare perspektiv!

Klockan är nu efter tolv och mitt kamomillte väntar på mig. Känner mig trött efter en halvintensiv dag. Jag och Ulliz repade igenom materialet till projektet en gång och fortsätter imorgon!

Kram

Emilia


En pingvin som målades i våras (2008)

Idag har varit en fullspäckad dag. Agnieszka ringde och väckte mig på morgonen, det fungerar faktiskt bra, så fort jag hör hennes röst blir jag liiite piggare. Så jag kom iväg till kyrkan och träffade lite människor på fikat efteråt. Agnieszka och jag nöjde oss inte med söndagsfikat utan gick vidare till "Lucky Garden" som ligger bortom Åhléns och bad om en Dimsum meny, det vill säga en äkta kinesisk meny! Vi åt kött, nudlar, kokospaj....det var spännande. Sedan gick vi vidare till Espresso House och drack lite kaffe.

Vid femtiden träffade jag Ulliz och Kostas på Odenplan. Vi gick till Mellanmålet för att visa Ulliz lokalen där vi ska repa (vi börjar imorgon!). Jag fick även tidigare idag se ett ungdomsrum som vi får låna av S:ta Eugenia, där vi också kommer att repa. Det känns så bra att många hjälper oss med allt. Men mycket har vi också oss själva att tacka för, vi har arbetat hårt med projektet, även om det har legat vilandes ibland.

Du kanske undrar hur det gick med "SOS från mänskligheten", boken som jag höll på att läsa? Den är färdigläst och i det stora hela får den fyra kaffemuggar av fem. Så här var det: inga obscena scener förrän mot slutet då en kidnappning sker av Benjamin (huvudpersonen) och en kvinna som heter Josefin (som också är en viktig del av boken) till en yacht. Där sker det riktigt äckliga och motbjudande saker, alltifrån våldtäkter till ren psykisk tortyr. Jag fick riktig ångest av det kapitlet. Rysningar och illamående och skräck. Men, det var ju en del av boken. Jag tyckte att det hela tiden hände spännande saker genom hela boken, så den kan jag rekommendera!

Klockan är nu strax efter halv åtta och jag har inga egentliga planer för kvällen. Det blir säkert en kopp te och lite städning. Kristian som jag känner via kyrkan kom förbi och sa att han inte hunnit med att titta på bloggen än och jag vill därför än en gång förtydliga: inget tvång, men gärna en kommentar om vad ni tycker. Har ni kanske tips på någon bra blogg? Jag läste om en kille vars mål är att bli miljonär innan han är 35 år i metro för några dagar sedan. Hans blogg heter http://www.hurjagblevrik.se/ och jag fann att det är intressant med människor som skapar väldigt specifika bloggar. Som i hans fall, där det handlar om ekonomi...Bara en reflektion!

Trevlig vecka!

Emilia

Kan någon ge mig en hand? Taget vid Liljeholmen av Agnieszka

I skrivande stund håller jag på att gäspa mig fram till vad jag ska skriva. Har spenderat fem timmar med Agnieszka och Carlos, vi har först varit ute och gått i nästan tre timmar, bland annat via Hammarby Sjöstad - och nu är jag helt slut. De också hoppas jag, så att jag inte är den enda! (sen är det ju också så att sömnen har sviktat för mig lite de senaste två nätterna)

Det som förvånar oss tre är förstås vilken tur vi har haft med vädret, idag var det väldigt nära till regn flera gånger, men ändå så lyckades vi undkomma det! Det är nog meningen att vi ska fortsätta med våra fredagspromenader. Efteråt åkte vi till S:t Eriksplan och träffade en annan vän, Kostas, och gick och tog en liten fika. Men nu är det skönt att vara hemma, snart ska jag utnyttja denna naturliga trötthet. Imorgon kommer morfar hit, jag hoppas att han kan hjälpa mig att laga cykeln!

Så, det blev inte mycket till bloggande idag, men det får vara så ibland. Det händer att det riktigt kliar i fingrarna och jag längtar efter att blogga, men det beror förstås på!

Kram

Emilia


En bild från gårdagen med bror min

Trots att jag i vanliga fall tycker om föraningen av höst, med betoning på föraning, känns det som att det här året har gått jättefort och att denna föraning gör mig lite stressad. Men sedan har det hänt mycket också, och det är kanske då som jag har tappat bort tiden. Sedan när jag väl har stannat till, ja då är tiden verkligen "borta". Men vad spelar det för roll, det är inte som att jag har gått miste om något. Jag känner att jag gör det jag vill och att det finns en riktning. Tre "jag" i en mening, inte illa!

Medan jag skriver halvliggandes i sängen lyssnar jag på en skiva som heter Simple things. Skön bakgrundsmusik, ett förspel inför sängdags. Och livet ska nog bestå av simple things, enkelheten är vacker.

Jag är trött idag. Träffade min bror på stan tidigare, han är här under tre dagar, han bor vanligtvis i Warszawa. Det var trevligt, men han var minst lika trött som jag. Vi åt god mat, för mig blev det yakiniku. Vi drack sake till och suckade i takt. Fast det var suckar i positiv bemärkelse. Det var helt enkelt konstaterande suckar över vår egen trötthet och viljan att bara sitta och göra absolut ingenting.

Imorgon är det dags igen för långpromenad. Jag, Agnieszka och Carlos kommer att mötas vid Skanstull och sedan bär det av, som vanligt på fredagar. Ser fram emot det. Det är alltid lite motigt i början när jag ska gå, men sen kommer jag in på rätt andning och kroppen tycker om att gå! Det finns en liten önskan att gå upp vid nio imorgon och ta en timmes promenad med Marius också, men jag börjar med att så ett frö så får vi se...

En godnattkram till de som läser!

Emilia


Stenar från Sardinien 2008

Nja, det är en bit kvar, men nu tar jag tag i motionen på riktigt, har känt mig på lite lågt humör den senaste tiden och tänkte därför att jag skulle träna mer, eftersom det gör att jag mår bättre. Apropå mående: åkte från Solna station idag till Stockholm Södra, skulle träffa Ulliz och ha möte om hemsidan. På Centralstation var det fullkomligt smockat med folk och jag blev nästan lite stressad. Eller ja: jag blev väldigt stressad. Det var en man som satte sig mittemot mig med en jätteduns, höll krampaktigt i sin apotekspåse ovanpå datorväskan, knäckte till nacken och började läsa sin pocket. Jag riktigt såg hur han vibrerade av stress och jag tänkte: hur ska han kunna koncentrera sig på boken med den stressen plus alla människor?Jag hann inte fundera så mycket mer, för Stockholm Södra var nästa station. Och jag tänker mig följande: att många män i karriären, runt 35 år, kanske singlar, är säkert stressade och har morgonångest över allt som ska hinnas med. Det finns ju "måsten" för dem också!

Ikväll när jag kom hem var jag vrålhungrig. Mötet med Andreas (han som gör hemsidan) gick bra, det är liiite lite kvar! Hur som helst har jag tänkt att börja äta nyttigare och mer varierat, så jag stekte pannkakor och fyllde med kesoröra (keso, kalkon, paprika, tomat, salt och peppar) och med rödbetsmarmelad med nötter i till efterrätt. Det hela blev lyckat, och jag har lunch till imorgon.

Läser fortfarande samma bok som igår, den om Benjamin och hans kunder i Stockholm. Det värsta partiet so far var när han träffade sina föräldrar på stan, de vägrar att erkänna honom som sin son. Pappan får andningsproblem och Benjamin ger honom första hjälpen, vilket hjälper. Men ändå, föräldrarna stapplar iväg och Benjamin lämnas ensam kvar. Det är så sorgligt. Finns villkorslös kärlek kan man fråga sig. Jag ska läsa lite till innan läggdags (fast klockan är redan tolv....)

Kram till alla!

Emilia

PS. Vi fick förslag på ännu en lokal som vi kan låna! Och denna gång inkluderas även en publik....



Blomma från Sardinien 2008

.....förstod jag igår att det finns möjligheter att påverka sin egen situation och ju mer man tror på en idé som man själv har skapat, ja då blir eventuella hinder lättare att överkomma. Jag och min kompis Kostas var på Mellanmålet igår, en organisation som bland annat hjälper till att slussa ut människor som upplevt psykossjukdom tillbaka till samhället. Vi var där eftersom mitt och Ulliz´ projekt är i behov av lokal, och då kom det fram en möjlighet att Mellanmålet skulle kunna hjälpa oss, i och med att lokalen inte används alltid. Och efter ett trevligt samtal med verksamhetschefen fick vi ett positivt svar, vi kan repetera på kvällstider och helger.

Det är inte alla i min bekantskapskrets som känner till projektet och hur det föddes. Kanske har jag valt att inte berätta för att inte bygga upp för många höga förväntningar, kanske för att projektet har vuxit under tidens gång. Men när jag väl, eller när väl vi börjar berätta är det många som tycker att idén om en föreställning som tar upp psykisk ohälsa på ett konkret sätt är jättebra och undrar förstås hur långt vi har kommit. Och där kan jag avslöja så mycket som att vi nu är i repeteringsskedet, och det kommer vi att vara i den närmsta månaden.

Jag började läsa en rolig och spännande bok av Johanna Nilsson, som jag lånade på Stadsbiblioteket, och det handlar bland annat om en manlig gigolo och hans kundkrets. Det är en ganska sorgsen historia som tar upp olika saker, bland annat att ens förflutna ofta kan jaga efter en, trots att man tror att man är stark. Jag fascineras av huvudpersonen, Benjamin, som orkar med sitt liv. Han är en del olösta konflikter i sig, och det ska bli spännande och läsa vidare sedan.

Nu sitter jag och kollar på TV och efter det är slut på So you think you can dance så ska jag gå och lägga mig. Upp tidigt imorgon, tänkte komma iväg och träna (passet börjar klockan 06.45, så det blir tidigt) och sedan ska jag på bildterapi klockan nio.

Ha det så bra!

Emilia


Blomma på Sardinien