I negativismens tecken...

Nej, nu får jag ta och skärpa mig och ge mig själv en klapp på axeln och tycka om min dag istället för att försöka klämma ut så mycket av den som möjligt och ändå känna "mer mer mer". Men jag är trött på, och jag tror det är första gången som jag riktigt gnäller, att inte ha någonstans att bo (måste flytta), att jag inte vet jag vill arbeta med (har testat mycket, men ännu inte fastnat för något), att ångest kan komma så plötsligt (och utan anledning), att glädje kan försvinna så snabbt, att världen ibland agerar på ett sätt som är totalt meningslöst. Den som kom på kriget, ajabaja!!!

De här känslorna brukar gå över, men idag kom de över mig på ett sätt som är lite skrämmande. Jag tror inte de personer som känner mig väl skulle säga att jag är en negativ person som låser mig och hakar upp mig på petitesser, men mitt tips till mig idag är: var lite småtvär och tyck lite synd om dig själv. För det händer inte så ofta att jag är det (i alla fall inte det senaste halvåret) och minns inte när jag grät senast, måste nog tömma tårkanalerna lite, det brukar kännas bättre efteråt (so they say). Jag måste dock hålla tummarna för att det inte är den här tiden på året som spökar i huvudet på mig.


Oj, där fick jag verkligen spruta ut mig lite negativism. Det som håller mig lite på banan är att jag har målat klart en bild idag, jag lägger ut den förstås, imorgon, idag är jag alldeles för lat för att fota!


Igår var det utröstning på So you think you can dance och min favorit Will åkte ut, tråkigt. Men så har vi ju Twitch kvar, and he makes me smile!


Ciao alla!


Emilia, muntergöken!


Äpplen i skyn, att se men inte röra! Djurgården september 2008

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback