Hej kära vänner. Det är ju som att skriva ett brev, men till en bredare publik (ja, jag har väl en tio trogna läsare). Dagens brev handlar om hur glad jag är. Att jag inte fastnar i negativitet. Lyckades för någon dag sen bli lite orolig, det var länge sedan sist och känslan var minst sagt obehaglig. Ett förstadie till ältande. Men! Jag är ju lite luttrad och som sagt så har jag vänner som ställer upp (tack Dora för den fina kommentaren, jag mår bättre nu!) Så jag har helt enkelt tagit tjuren vid hornen och börjat tänka på hur jag ska göra mitt liv så problemfritt som möjligt. Framför allt ska jag ha kul på vägen, visst kommer det fallgropar, men tänk vad roligt att kravla ur dem sen!

På spisen står det varmt vatten som väntar på Svens ankomst. I hans kasse ska det finnas spaghetti och creme fraiche, samt lite gott. Jag är ganska hungrig, men har i alla fall gjort i ordning baconen. Ska strax ta mig an spenaten. Slappa är också på schemat - igår gick det riktigt bra!

Fryser lite om fötterna (tips: sätta på sig strumpor). Funderar på att överge facebook - men hur då?