När blixten slår ner
Så! Med detta vill jag önska en fantastisk helg!
Kram
Emilia
I see you
Dagens ursinnighet slog till med kraft. Men det ordnar sig. Det handlar om deklarationen. Jo, det är inte bara att skriva under för mig eftersom jag har företag. Men e-leg:et är fixat och jag vet nu att jag hinner. Men jag behöver en paus. Och komma ut. Hur vet jag ännu inte. Men det lutar åt en långpromenad till Kungsan. Då måste jag gå runt halv fem. Efter kyrkan ska jag inhandla allt till morgondagens konfirmationsåterträff. Det innebär att en inköpslista måste göras. Vinet är inköpt.
Igår åkte fina vännen Dorotka hem, vi hade en rolig och spännande helg. Vi avslutade allt med att åka med gondolen på Globen! Det var lite läskigt - jag är nog allt lite höjdrädd. Men vilken utsikt!! Efteråt var vi och åt på Medborgarplatsen - riktigt god lax, men alldeles för lång väntetid (fast vi hade inte bråttom precis....). Lite presentutdelning var det också - jag fick en papperskort till badrummet och Dorot fick med sig en kompis hem....
Fullt ös, del 2
Jag har flera upplevelser att dela med mig av. Först och främst har känslan "mätt" infunnit sig ganska många gånger denna helg. Alltså egentligen mer än mätt. Mer åt snart-spricker-jag-mätt.
Helgen i mat
Lasagne två gånger
Sushi
Linssoppa
Rabarberpaj med vaniljsås
Gröt, gröt, gröt
Rågform (bröd) med avokado
Kanelbulle
Glass
Sedan kan jag säga att den sociala delen varit mycket aktiv denna helg. Igår träffade jag och Dorota vår kompis Inga, det var då sushin intogs. Och sen kanelbulle:
(vi gick in på Pressbyrån och jag larvar mig med biträdet)
-Hej, vi har tappat bort tre kanelbullar och undrar om det kan vara de här? (pekar ivrigt på bullarna på disken)
Idag fyllde min och mina systrars pappa år, så det blev lite av ett kalas. Sju personer i mitt vardagsrum sammanlagt. Svenne var också med. Och Nisse. Så vilket gäng. Men sen blev det maraton i gäspning, så trötta var vi. Nu har de begett sig vidare och Dorotka läser bok medan jag skriver detta. På förmiddagen var vi i kyrkan.
Imorgon händer det grejer. Kan säga att jag ska upp i luften. Och vilken utsikt sen! Så välkomna ifall ni är nyfikna!
Fullt ös medvetslös - Dorota är här!!
So far so good! Men, jag hade även turen att askmolnet gav med sig, vilket innebar att Dorota är här hemma hos mig. Typ nu. Och vi är på gång med allt möjligt kul. Just nu ligger hon på min säng och översätter svensk matematik. En uppgift som jag fick av min mormor - men det har blivit så bra att Dorota tycker om att översätta. Så jag tackar och tar emot! Vi har varit och handlat på Liljeholmstorget. Och promenerat. Två gånger. Det som nu väntar är: sushi ikväll med en kompis Inga. Jag hade tänkt att rengöra badrummet. Men det hinner jag lugnt eftersom klockan bara efter klockan tre. Så är det när man går upp klockan halv nio. Och ja, Dorota hänger med mig på morgonpromenader!
Torsdagsmotivation
Klockan 07.00 ringde klockan. Jag bestämde mig igår för att satsa på morgonpromenader. Det beslutet kändes minst sagt jobbigt, men jag kom upp efter att ha tryckt på snooze-knappen två gånger. 40 minuter ute i det gråa vädret, men nu känner jag mig piggare!
Innan jag springer iväg till jobbet (börjar 11.00) ska jag fixa med lunchen - jag ska göra hummus - för första gången. Det kommer bli gott på bröd tillsammans med linssoppa i eftermiddag. Behöver även kolla igenom den uppdragsinformation som gäller för dagens demo.
Om några veckor ska jag på bröllop - har inte riktigt koll på klädval och skor, men ju närmre det lider desto mer tänker jag på det. Eftersom det kommer att vara fokus på dans så kommer skorna att vara låga. Och jag har två klänningar att välja mellan...
Annat att se fram emot
Hudanalys med Dr Hauschka produkter på Life Liljeholmen imorgon
Marias födelsedagsfika imorgon
Dorota kommer (förhoppningvis!!)
Kalas för pappa på söndag
Träning och mat är mycket i fokus just nu - har en del mål inför beach 2010 - men utan stress förstås. Får se hur jag ska lägga upp det hela, men nu ska jag testa morgonpromenader i en vecka (tors-ons). Sen tränar jag en del piloxing hemma i vardagsrummet. Ni som är nyfikna kan kika på youtube.
Att ta sig tid. Roffa åt dig den bara!
Att ta sig tid att låta deppen sitta i. Det vill säga inte vara rädd att energilösheten ska vara för evigt. Slå dig inte fördärvad! Jag har varit lite...ja, kanske deprimerad? Men jag är inte rädd. Vill mest att det ska gå över. Sen varierar det lite över dagen. Så det finns ljusglimtar också! Men nu verkar energin ha kommit tillbaka.
15 minuter kvar. Det är vad jag har kvar. Satte i ren protest på mig strumpor - klarar inte av att frysa.
Imorgon är en alldeles underbar dag. För jag är megaledig. Trots detta har jag planerat in en tvätt. Och under tiden ska jag städa här hemma. Dorota kommer förhoppningsvis på fredag kväll (om det dumma askmolnet försvinner någon gång!) och jag vill ju ändå göra mitt bästa. Och jag har en blomma att plantera.
Du - vilket varumärke/företag använder detta uttryck i sin reklam?
Ta hand om dig
Plötsligt så händer det
Ingen big deal
Finnkampen på min haka, små envisa saker som tror att de ska få bo kvar....
Kusligt härliga dagar!
Vi kom dit och började föreläsningen klockan ett. Upplägget var något i den här stilen:
Intro med presentation av vår historia
Vändpunkten, det vill säga vad som gjorde att vi kom ur krisen
Förändring, då talade jag och Sven tillsammans
Behandling, den tog jag. Handlade om terapier, vikten av att begränsa sig, mediciner
Tips, Svens punkt
Avslutning med citat
Frågor
Torsdagen var lite av en vilodag, fast det blev även en del städning. Energierna har varit varierande och jag har inte orkat lika mycket som i vanlig ordning. Men! Det är inte hela världen. På kvällen träffade jag Gabriella, en kompis som jag lärde känna runt 1999, sedan hade vi inte kontakt på flera år. Och en dag på facebook så var hon där! Vi gick på bio, Shutter Island - jättebra och tänkvärd film. Leonardo di Caprio gjorde en bra tolkning av rollfiguren, helt klart.
Fredagen var en jobbdag - och där fick jag kontakt med en säljare som är intresserad av det jag gör - så han bad mig kontakta honom. Och det ska jag sannerligen göra. Demon som jag höll i var att tillaga japanska dumplings och bjuda på sojabönor (Edamame)- fantastiskt gott!!! Försäljningen gick bra och dagen gick fort. På kvällen kom Sven över och vi tittade på Skavlan. Det var en bra mix av gäster - Robyn var där och hon uppträdde också med låten Fembot, som jag verkligen gillar!
Lördagen var en fantastisk dag - kommer att minnas den hela livet. Det var nämligen dags för möhippa för fröken Ulliz. Oj, vad hon och sambon blev överraskade när vi kom klockan 09.00 på morgonen - vi hade aktiviteter hela dagen - vi började på Vår teater i Hägerstensåsen, där det var teatersport för hela slanten. Sedan fortsatte vi till en vävstuga där en kvinna föreläste om Feng Shui och numerologi. Mina hevrekakor som jag bakade i torsdags var populära. Sedan fick Ulliz spela gitarr utanför en tunnelbanestation och samlade ihop några kronor. Vid det här laget var vi alla lite trötta och frusna och vad passar då inte bättre än att bada bubbelpool? Det var vad vi gjorde och sedan begav vi oss hem till en av tjejerna och åt middag. Och vilken middag - svårt och mycket att beskriva, men det var hur gott som helst! Strax efter tolv begav jag mig hem - trött, men glad.
Idag sa jag lite stopp. Gick inte till kyrkan, och det kändes rätt. Konstigt nog tog det emot att säga nej. Men jag vet att kyrkan finns kvar, men att hälsa är en färskvara som jag måste ta på allvar. Jag sov till strax före ett. Skönt.
Att välja. Bort.
Golvet i köket och hela köket är rent. Så skönt att ta sig tid att städa, trots att jag tycker att det är annat som pockar på. Sven och jag har kört igenom hela föreställningen, från start till slut. Så vi ses imorgon i Kista. Och Sven är snäll och ansvarar för matlagning. Jag koncentrerar mig på att bara vara. Klockan ett kör vi, men vi är nog redan på plats klockan kvart över tolv. Det enda jag har kvar är ett citat som jag ska läsa, samt ta med mig böcker att rekommendera.
Nu ska jag vänner, inte hålla mig kvar vid det förgängliga (mer än en kopp förgängligt te) utan istället låta mina fötter få lite värme. Det här var första tisdagen på länge som jag inte träffade Maria och Klara. Men vi kommer att ses, men det är klart att det kändes tomt.
Tack
Tack till Sven, för att du står fast vid din vänskap till mig
Tack Ulliz och Emily att ni ger mig energi
Tack för att du finns, nämner dig inte vid namn
Tack Dorota, för att du kommer till mig snart - vi ska ha det mysigt!!
Tack Maria och Klara för alla tisdagar och måndagar
Tack Carlos för att du tog den där promenaden med mig igår
Tack pappa för att jag fick hänga hos dig i helgen
Tack för min tro
Tack för att jag är jag
Hjälp
Hjälp oss att få till programmet imorgon
Hjälp mig hitta motivationen
Hjälp mig att lämna världen lite bättre
Hjälp mig att se det goda i det lilla
Hjälp mig att bara vara
Men berätta hur du mår...?
Ja. Det kanske är så att jag inte vet. Jag vill ha dig nu, som jag hade dig förut (Melissa Horn & Lars Winnerbäck)
Det är bra att ta beslut i förvirringens tider. Bara ett enkelt - hur dagen ska se ut. Idag var det som att livet vände sig mot mig. Jag bad om tålamod och motivation. Jag tänkte, det går över. Det bästa jag har gjort var att stava mig härifrån. Tog mina två pinnar och bara gick. Tanken var att bara ta mig framåt. Det var ett beslut som jag tackar mig själv för.
Tvätten är gjord. Golvet i vardagsrummet är torkat. Mat har lagats. Komposten har slängts. Mail har skickats. Kursen ikväll var intressant. Och jag var där. Kan du inte bara vara nöjd Emilia? Varför ska du ha så höga krav? Låt dig själv vara ifred. Låt dig läka, lär dig att känna igen. Du sa att du bara skulle vilja skita i allt - det kanske egentligen inte är så dumt? Bara för en stund i alla fall.
Skratta en stund. Le åt tanken på människor som ger dig energi. Tänk att du kanske ändå ska möta någon som du ska dela livet med? Om ett år, om fem, vad spelar det för roll. Det kanske finns något för dig. För mig.
Hur ska man älska någon?
Jag har börjat gå igen. För att bara suga in livet. Länge. Idag blev det två timmar med en kompis. Runt Söder. Bara gå utan något egentligt mål. Tack för att du har skapat mig, precis som jag är. Jag tror det lossnar i huvudet när jag går. Ja, det blir lättare onekligen. Nu har jag åter tänt ett ljus, lyssnar på Melissa Horn och saktar ner. För min skull. Inte för någon annan.
Tänk att jag har hållit sådan ordning på Måbrautmaningen, men det föll lite på slutet - den är i alla fall slut nu. Den sista veckan torde vara just nu - det är söndag och jag satte inte upp några kriterier för vecka 20. Men det kanske är så det ska vara - fritt. Oreglerat. Spontant. Det kanske är det bästa sättet att må bra? Jag vet inte - jag tycker om att livet växlar - för i växlingarna ser jag vad som består. Visst kan det vara fint att sätta upp målsättningar, men det får inte vara in i absurdum. Men visst ska det poängsättas (jag är poängmästarinnan!) - det blir en åtta!
Idag efter kyrkan tog jag tunnelbanan till Odenplan - nästan sprang hem till mina fina tjejer - Ulliz och Ida. Jag har saknat tjejsnacket och våra knäppa skämt. Emily kom sedan också, och då blev det kaffe och mera prat. Och Emily beskrev fredagens Talang - det var Uffe (?) med låten Balla balla. Ja, det blir en höjdare. Det var trist att behöva gå - men samtidigt hade jag träff med Herr Höckert. Han kom med sin Skoda och vi åkte och handlade lite lunch-middag. Det blev god currykyckling med banan (!) och creme fraiche och pasta. Sallad. Och sen repade vi på vår föreställning - det kommer blir så bra!
Våga? Ja, vad är jag rädd för...? Säger till mig själv och andra att jag behöver ett år på mig.
Jag kan inte skilja på
Klockan fyra, ja strax innan, kom herr Höckert. Vi spelade upp vårt program för pappa - och det kändes bra. Nu på onsdag ska vi alltså upp och föreläsa om psykisk ohälsa - något som vi båda har genomlevt, brottats med, och kommit tillbaka ifrån. Så lika men ändå så olika. Visst skulle det vara gott med en rostmacka med honung.
Processen med Svens och mitt program har fortgått sedan slutet av förra året, och det gör ju förstås att jag ser vad jag har glömt bort. Det kanske är att gå vidare. Men ärren finns kvar. Det kanske finns tårar som behöver tömmas från det djupa lagret. Vem pratar jag med egentligen när jag mår sämre? Ingen. Det finns ett skal, som är mer täckande än ett bra smink. Vem anförtror jag mig till? Det finns några få. Men jag tar det försiktigt. Saker har hänt som jag inte vågra prata högt om, mina öron och mina tankar orkar inte. Det gör inte ont, så. Men det finns ju där, det är en del av min historia. Bloggen har levt med mig i två år, och har jag inte varit duktig, så säg? För nu kan ni kanske förstå min fanatism över att må bra - det ska poängsättas, det ska optimeras, det ska vara ostressigt, det ska vara mat. Det ska vara sömn. All denna kontroll syftar till en sak. Att slippa ångest förstås. Ångest är ett ord som många ryggar tillbaka mot. Men den finns där, och jag är inte ensam. Många vänner har genomlevt helvetet här på jorden. Vi är många - därför sitter vi säkert med en kunskap som kan användas och förmedlas. Därav det program som jag och Sven ska presentera. Så en tanke till oss på onsdag mellan klockan ett och tre. Tack.
Ska vi falla ska det finnas tid att falla fritt
När jag ser dig väcks glädjen med en otäck känsla av okontroll. Jag vet ju inte exakt vad du tänker. Om mig. Men kanske ska jag bara betrakta dig och låta mig fyllas av din skönhet. Bara så. Inget annat. Du är fin.
Ont i halsen...
Attack 1: koka vatten i kokaren och ladda med te
Attack 2: ta hand om mig själv - ansiktsmask
Attack 3: halstabletter och smörja in hals och bröst med vicks
Det är bra att stanna en stund
Vi började tappert med varsin kaffe hemma hos dem för att sedan bara gå. Gå, gå och gå. Till Sockenplan, via Linde och sedan längs heeeela Sockenvägen fram till kaféet som jag alltid undrat över - som ligger vid Skogskyrkogården (mittemot, på andra sidan).
Vi gick in - jag blev förtjust över inredningen och även över utbudet. Vi började med en halv kanelbulle var med kaffe latte och sedan en halv ostfralla var. Klara fick förstås sitt också - jag är numer förste-banan-mosare. Riktigt bra på det. Och på att skära kanelbullar och ostfrallor.
Vi invigde våren (igen) genom att strunta i de alldeles för varma vinterjackorna. Jag tycker mycket om Marias kappa. Och jag visade mina nya byxor (som jag nästan har en kärlekshistoria med). Vi samlade nya krafter och kom tillbaka till Sockenplan till fots och handlade lite på Konsum.
Jag kan ju skvallra att Maria numer är en duracellkanin - som bara går och går. Jo, jag fick ett sms senare där det stod att hon hade gått hela vägen hem. Själv är jag så slut att jag tror jag behöver en paus i tillvaron. Jag vet inte vad denna paus ska bestå av. Men jag mår inte hundra. Trött och glåmig. Noppig som Maria brukar säga. Men, jag återkommer när jag vet. Nu lite bilder, som gör mig glad!
I remember love
Kan meddela att jag numer är i final. Finnkampen. Igen. Denna gång har finnen satt sig på hakan och den växer. En säker vinst och dessutom är den oklämbar. Det gör mig lite smått förtvivlad, i denna värld av glädje. Jag vet, total fokus på det yttre - men det spelar inte så stor roll att andra ser den. Nej, det är att jag inte klarar av saker som sticker ut från mitt ansikte. Okej för näsan. That´s about it. Sven kallar den för min kompis. Jag bjuder på det (med tanke på allt annat som Sven för stå ut med).
Värderingar. Vad som är av värde. Men också en grundhållning. Utan värderingar blir det lite fladdrigt. Samtidigt kan jag tycka att med värderingar får man kämpa. Så in i bomben. Men, det kanske är värt det? Ska tänka lite på detta.
Åsikter. Vädra dem eller hålla dem intakta och orörda? Vad händer om jag inte tycker som någon annan? Hur blir det då? En möjlighet är konflikt. Eller ömsesidig respekt. Lite beroende på åsikt. Älska och gör vad du vill. Vet ni att jag skulle inte kunna tänka mig att blogga om allt - för det innebär att jag måste vara beredd på att argumentera. Det jag skriver om är mitt liv - och vad sjutton, det är väl ingen som kan ha en åsikt om hur jag lever det? Det är inte som att jag lever så farligt. Men ibland undrar jag var gränsen går. Till exempel är jag lite emot att dricka mig själv (sic!) redlöst full varje helg. Det är inte jag. Men att stressa är väl minst lika farligt? Att inte bara gå in i väggen, utan även passera den och in i nästa? Don´t drink and drive har vi ju hört talats om. Så jag myntar ett nytt begrepp - don´t stress and live.
Ett blogginlägg som startar med glädje och slutar med konklusionen att stress är farligt. Ja, livet är diversifierat. Och ju mer jag lever det desto mer inser jag att jag egentligen inte vet ett skvatt om framtiden. Den är mer osäker nu än förr. Vad skönt. Då kan jag sluta planera frenetiskt och försöka koncentrera mig på nuet.
Över och ut
Mer glädjefyllda ögon får man leta efter. Även i modlösa tider.
Kvinnas fundering över skillnader
Kalla fötter och en gnutta stress
Kalla fötter är enkelt att bota. Just nu sitter jag på dem. Fast de vägrar tina. Bomull i huvudet och okoncentration. Och jag anar stress i kroppen. Vad är nu detta?! Det var inte meningen, men ändock så mol den på i bröstet och magen. Nästan ångest. Då tänker jag så här: det går faktiskt att påverka. Verkligheten blir så som man formar den. Vad behöver jag göra?
1. Konkretisera - finns det någon bakomliggande orsak? Finns det något jag kan göra åt det? Orsaken är en välfylld kalender som jag inte har kontroll över (inbillar jag mig) Jag vet att det är mycket som händer i april (och ja, Dorota kommer till mig i slutet av april- en orsak till att inte stressa utan bara glädjas!!) men jag kommer hinna med allt - kanske får jag skära ner lite på de sociala aktiviteterna för att kunna träna istället. Jag behöver inte vara översocial - exempelvis på Facebook. Mer än gärna drar jag ner på datorn (haha, och vad gör jag nu??) Planera maten. Och kanske framför allt - inte planera in något mer. Sätta en gräns!
2. Tänka på det som gör/ har gjort mig glad! Om ni visste vad jag och Maria gjorde idag skulle ni skriva upp er direkt. Det är bara det att jag har första tjing! Så här är det - Maria har en kolonilott som ligger nära henne. Idag var det den perfekta dagen att hänga där - vi hade med oss fika (bestående av muffins, kategori kaloribomb samt kaffe), massor av vatten. Vi rensade järnet - Maria körde hard core, men hon sa sedan att hon tyckte jag var mer ordentlig. Så numer är jag certifierad ogräsatör, fast i för sig tog vi mest bort en massa torra saker, inte så mycket ogräs egentligen...
3. Avdramatisera och njuta: Snälla någon - det brinner inte i knutarna. Nej, du kan ta det lugnt. Sjuttsingen - är det saker som du absolut måste göra - gör dem då uppmärksamt, men finns det saker som känns aptrista - gör dem inte, eller hitta ett sätt att hantera dem! Det går att hitta motivation till det mesta. Dessutom har jag slappat ordentligt i påsk. Typ nästan så att jag inte har diskat efter mig. Sånt gillar jag. Fast disken måste bli gjord någon gång ändå. Knepigt det där. Kanske utbilda mig till trollkarl? Ips vips bort med all disk!
4. Meditera och be. Fungerar nästan alltid. Och var öppen med att du inte orkar göra allt just nu. Det är helt okej. Att vara människa. Tacksamhet är en annan höjdare som råder bot på det mesta.
Vad gör ni när ni känner stress??
Här kommer lite avstressande bilder!
Jag vill bara UT!
April är här nu, påsken också. Lite tankar om månaden:
1. Ut i ljuset
2. Röra på mig (sugen på att börja springa!)
3. Många födelsedagsbarn (min bror, Ulliz, Maria och pappa)
4. Träff med gamla konfirmandgruppen
5. Dorota kanske kommer?
6. Jobb
7. Jobba på säljbiten av mina artiklar
Dagen som är idag fortsätter lite i slappanda - men alldeles strax - ut och gå, sen köra ett piloxingpass! Är lite omotiverad (? konstigt nog) - men det brukar lossna! Ska gå förbi Globen och köpa en deo - min är slut!
Jag tror bara det var en fas. Så nu lämnar jag dig ett tag.
Kvinnas tankar om förälskelse
Skapligt. Jo tack.
Mat i sinnet - ja alltså tanken var att fasta idag. Det gick bra till efter den långa mässan i kyrkan. Så jag och Anna-Carina tog oss till närmsta McDonken och åt fiskburgare. Vi konstaterade båda att burgaren såg lite liten ut. Där hängde vi ett tag, och sedan tog vi en fönstershopptitt på Nybrogatan. Här hemma har jag varit lite på städhumör. Och så har jag läst en massa. Och rengjort hela badrummet. Känns skapligt!
Igår var det skärtorsdag, och då togs kandidaterna upp till kyrkans fulla gemenskap = de blev katoliker! Det var väldigt fint och jag blev rörd, eftersom jag har varit med på resan. Imorgon, på påsknatten, är det vuxendop och jag är fadder till en kille som ska döpas. Det är stort. Jag själv blev också vuxendöpt, 1997.
Stillhet, frihet, promenad, lugn. Och ro.
Kan jag säga att jag medvetet låtit det vara bloggtorka? Kanske. Samtidigt ska glädjen infinna sig i skrivandet - annars blir det bara fjortisblogg av det hela (oj oj, jag och mina fördomar om fjortisbloggar...) Nu sitter jag hur som helst i sängen och ska inta kaffe. Min säng = allt - dvs här sover jag, bloggar jag, kollar på TV, dricker kaffe. Och intog lunch samtidigt som jag tittade på ett program om skönhetstävlingar. För barn. Ganska knäckande. Rent ut sagt.
Medan jag sitter här funderar jag över resten av dagen. Stillhet är ju ledordet och mantrat. Men klart att det finns saker som jag vill göra - just nu läser jag en bok av Camilla Läckberg - och den heter Isprinsessan. Mycket spännande!! Så den ligger ganska högt upp på "vill-göra"-listan (ta bort alla måste-listor och gör om dem till vill-listor!)
Hm. Kanske dags att göra en liten avrapportering om vad som har hänt sen sist. Jag börjar med tisdag. I bilder:
Onsdag: Det var igår. Då träffade jag några vänner i Solna för fika och prat. Tiden gick fort och sedan begav jag mig till Sven. Vi håller på att repa vårt program/föreläsning. Vi fick en trög start som sedan blev bättre. Vi är nästan klara med allt innehåll. Fick mysa lite med katten Frasse också. Till middag blev det spenatpasta (fast med champinjoner till mig eftersom jag inte äter kött just nu) och sen en skjuts hem. Min syster var med också på middagen! Jaha. Sen var det torsdag - jag sov ut kan jag säga - och sedan en promenad till Skogskyrkogården. Det kändes lite komaaktigt - jag vet inte, men jag har inte riktigt kontakt med mig själv just nu. Hem kom jag i alla fall och nu väntar jag på kvällen. Fast den behöver inte komma jättesnabbt eftersom jag gärna hinner med att städa lite grann....
