Klockan är alldeles för mycket. Tänk vad jag fäster mig vid TIDEN. Vad spelar det för roll? Klockan är vad den är och jag kommer hinna sova ut och vara utvilad till morgondagens utbildning (mat). Tiden ställer till det för oss genom att vi låter den påverka oss. Känner ni igen det här?:


Jag hinner inte!
Oj, vad tiden rinner iväg!
Måste somna, klockan är ju så mycket!

....

Acceptera åter igen. Jag kan förstå poängen med klockan - ett utmärkt verktyg för att stämma träff med någon. Och ja, visst är det bra om man vet när man ska hem från jobbet. Men om det är något som vi verkligen har så är det TID. Konstigt nog.

Jag funderar på hur jag ska hantera tid. För inte är det så att jag går omkring inte påverkas. Nej, jag påverkas. På många sätt. När jag har tråkigt på jobbet, är det lätt hänt att jag kikar på klockan och undrar om den har stannat. Eller när jag har haft skrivuppdrag som känts givande - ja, då flyger tiden iväg. En av de saker som jag tycker är vanskligt är detta med sömn och tid. Det finns som en regel om 8 timmars sömn. Och det är ganska lätt att få panik om sömnen inte infinner sig. Nu var det länge sedan sist, men visst kan jag minnas sömnlösa nätter. Och tiden som gick och gick. Och jag låg där och kikade på klockan och undrade hur morgondagen skulle bli. Tiden blev fienden. Och det är ofta så att vi fightas mot tiden.

Jag läste en bok för ett tag sedan - tio tankar om tid. Den gav perspektiv på saker och ting. Ställtid var jag fäst vid ett tag - den tid det tar innan man påbörjar något. Ställtid kan vara lite olika. Men att gå och lägga sig kräver också en insats. Borsta tänderna. Eventuellt förbereda lite inför morgondagen. Stänga ner datorn. Vädra. Och sen sova. Jag testar alldeles strax.

Vänta, en sak till - tror ni inte att om vi själva drar ner på tempot, så går den upplevda tiden saktare? Ge mig dina tankar om tid i kommentarsfältet!

Godnatt!