Den mår inte bra, stackarn. Trots att jag mått ganska bra i övrigt. Det gör att jag funderar på orsaken - men kanske framför allt vad jag kan göra åt det. Jag blir lite ledsen över det, för min livskvalitet blir så mycket sämre när magen krånglar. Framför allt bär jag på ganska mycket oro - utöver den glada Emilia så finns det något mer. En person som i allt det härliga känner sig svårstyrd. Och svår att tolka. Jag trodde jag hade koll men magen säger att jag inte har det. För - det är så med mig, att börjar något inte stämma så säger magen direkt ifrån. Efter det kommer sömnen, sedan humöret och sist - depressionen. Det som sen händer vågar jag inte ens uttala, men det är väldigt sällan. Ett tillstånd där förnuftet slutat fungera och hjärnan lever sitt eget liv.

Om det och mycket annat ska jag och Sven (kompis) föreläsa om den 14 april - det är ganska snart. Och ganska så spännande. Jag satt och plitade på temat behandlingar och Svenne tog sig an tipsen som vi ska ge. Sedan gick vi ut på promenad. Jag säger som så här - gärna långkallingar nästa gång. Hur som haver så gick vi till Kista Centrum och handlade en vaskrensare - jag kallar det för durkmopp. Sååå skönt att ha köpt det - imorgon skall det blir ordning och reda i köket.

Ja, annars har det varit en förhållandevis lugn dag. Men jag överdoserade mig själv på kyrkfikat - dvs mitt sällskap fick en överdos av mig - jag pratade alldeles för mycket! Samtidigt är det jag, så det ingår i paketet.

Vet ni, nu är vi inne i Stilla Veckan enligt kristen tradition. Och så har jag ju glömt att rapportera hur det går med Måbrautmaningen! Nästa vecka är 19! Och vecka 17 och 18 har gått orapporterade. Tiden går ihop lite för mig, men jag tror att ett rättvist betyg för båda veckorna är 7/9. Vecka 19 vill jag ska bestå av STILLHET - av respekt till min tro och av respekt till lilla magen som. Vad är stillhet? Det hoppas jag komma underfund med...

Jag körde extreme - dvs jag hade inget på, inga lampor, ingen dator, ingen mobil...Ja, det kändes rätt bra, låg i sängen, under täcket, och funderade på livet. Kom inte fram till något, men det var inte riktigt meningen heller. Tankesagor och tankeflum. I ett. Nu har jag tända lampor och ska strax borsta tänderna, dricka lite vatten, läsa i min bok och sedan sova. Hur bra som helst.


I mitt förra inlägg skrev jag om hur omotiverad jag var. Men sen fastnade jag i pysslande. Har numer fem kuvert att lägga på lådan och jag hoppas att de kommer fram i tid, innan påsk. Jag gjorde även ett påskkort till en tjej som jag träffade på när jag jobbade med Nutrilett. Och sedan tog jag mina stavar, min ryggsäck och gick nästan hela vägen till Liljeholmen och lämnade kortet där hon jobbar (idag var hon inte där). Sen hittade jag ett erbjudande på jeans och linne som jag inte kunde motstå. Aha! tänker ni. Hon bryter mot köpstoppet - det är en vecka kvar! Men! Jag resonerar såhär: jag kommer inte att använda dessa kläder denna vecka, utan väntar. Dessutom har jag tänkt köpa dem ändå (har nämligen ett par mörka jeans, likadana, och jag var just på jakt efter ett par ljusa...). Så jag hoppas att det var okej.


Sedan gick jag från Liljeholmen till Medborgarplatsen - gick på vigilmässan klockan 17.00 - det var fint. Handlade på ICA (lax, kyckling...) och begav mig hemåt. Hade lite problem med att skära upp laxen (det var liksom ingen liten bit...) men lyckades innan earth hour ordna det samt laga middag åt mig själv (mycket nöjd).

Ska jag tvätta håret innan jag går? Och det här med påskkorten, hinner jag klart dem? Eller hur ska jag göra?

Som sagt, ibland är obeslutsamhet ett knasigt tillstånd. För inget blir gjort. Då är det nästan bättre att bara ta ett beslut och köra på det. Det slutade hur som helst med en rejäl frukost (kruskagröt med banan och päron och ett delat ägg med kaviar och majonnäs).

Igår var en bra dag - spontanpromenerade hem till Maria och Klara för att ta en kopp te, mata lilltjejen och sedan fick jag en kasse kläder och en läskig brödkniv (som kom väl till pass för att skära upp det bröd som jag gjorde i söndags). Sedan träffade jag min mor - vi mellanmålade hemma hos mig och gick sedan en promenad till OK Q8 för att hämta min spikmatta (undra om jag kommer våga prova den....)

På kvällen var det dags för Yoga, det var ett bra pass (jag har nog faktiskt aldrig varit missnöjd) och jag känner mig starkare och mer uthållig! En kopp te efteråt med Janne (vår yogalärare) och ytterligare en kvinna. Sven var med förstås. Det var himla mysigt! Men nu kommer det ta några veckor innan nästa pass - funderar på att höra med Janne om jag kan komma till hans andra yoga-ställe en onsdag.

Idag då? Hem till Maria och Klara igen - vi ska eventuellt fixa påskris. Ikväll tänkte jag köra ett piloxingpass hemma, en kombo av boxning och pilates. Sedan kommer Svenne över och så ska vi öva på vårt program! Nu på förmiddagen har jag hunnit fixa med kikärtor så jag hoppas på en schysst sallad ikväll med en massa nyttigheter.

Det blir nog en dusch och tvätta håret. Resten av påskkorten får jag ordna med imorgon. Vad skönt att ta beslut!

Det går ganska bra att gå upp nuförtiden. Trots att sängen är fruktansvärt skönt när klockan ringer. Jag säger till mig själv att veckan kommer att vara underbar - för då blir den det. Sånt är viktigt. Mental inställning. En gång hade jag en arbetsgivare som hade mottot RMI - rätt mental inställning. Jag blev sjukskriven efter en månad. Så nuförtiden praktiserar jag SMI - sund mental inställning. Förkortningar är ju alltid speciella. Och ibland stressande.

Igår kära vänner var det ett program som hette "Sluten avdelning" (SVT) - en titt för de oinvigda för vad som sker på psykiatrisk avdelning. Det var avdelning 6 på S:t Göran som skildrades - och jag tyckte om programmet. Det var avstigmatiserande. Det var också ett lugn. De personer som intervjuades var inte bara en sjukdom - de var människor. Och en eloge för deras klokheter - verkligen. Det är klart att det tär när en av kvinnorna berättar om hur svårt det är att acceptera att det alltid ska vara så här. Men, jag kan inte så mycket om hennes diagnos. Vet bara hur jag själv fungerar - och det är att jag måste kämpa. Samtidigt kanske jag ska byta ut ordet kämpa mot vilja. Jag måste vilja. Däri ligger mycket. För om jag inte vill/kämpar, då tar annat överhanden.

Just nu vill jag mycket samtidigt. Har fått en förkärlek till städning (jag undrar vad det är för diagnos bakom det...) och påskpyssel. Sen har jag en del arbete att ta tag i (som jag ser fram emot!). Jag hjälper en person med polska språket - det ska jag göra alldeles strax (spela in polska meningar på diktafonen och översätta dem till svenska). Ni vet att jag gillar listor - så här kommer en!



JAG VILL
Påskpynta
Handla mat
Göra klart mina påskkort
Gå ut och ta en timmes promenad
Rensa min mailinbox
Sätta upp en tavla
Skruva fast en skruv till ett handtag
Lyssna på bra musik
Älska min kropp
Surfa och blogga
Skära upp brödet (men jag har en dålig kniv...)
Titta ut genom fönstret
Läsa min bok The psychoanalyst and Alexandra (Jennifer Bullington)
Fotografera
Dammsuga och våttorka hallen
Planera en dag med Sven då vi kan bygga min hylla (berättar mer vid tillfälle)
Gå in på internetbanken och föra över pengar till mitt sparkonto
Yoga




Vad vill du göra? Alltså inte bara idag utan överlag? Har du en blogg kan du länka din lista, eller skriv den i kommentarerna!

Jag och Sven har talats vid idag. Och arbetat med vårt program. Tala nu om vad det är ni gör! Det är ju onekligen så att jag inte kommer undan. Så här är det - under min resa som Emilia stötte jag på besvär för några år sedan. Av psykisk karaktär. Men det är ju egentligen inget att skämmas över - men det är inte lätt att bara säga det. Så nu gör jag det - för jag står för att jag är lite smått galen. Det är en del av mig. Kalla det depression, kalla det instabilitet, kalla det nonsens - jag vet ju själv vad jag har gått igenom - eller hur?

Så nu är det dags att komma ut ur garderoben - och det gör jag tillsammans med min vän Sven - och vi ska prata om bakgrunden, vändpunkten, förändring.... Det kommer att bli bra och det känns tryggt att vara med Svenne, som dessutom har lite rutin på saker och ting! Vi jobbade på i säkert mer än en timme och sedan trollade vi ihop en sallad med tonfisk och halloumi.

Mitt budskap för dagen, till de 0-20 personer som läser denna blogg, skit i normen och våga vara annorlunda - det är vackert, det är utmanande och förhoppningvis är det på det sättet som vi kan förändra världen!

Som sagt - jag fick några tips på hur jag ska bota min trötthet. Dorota tyckte jag skulle sova tills jag vaknar. Men jag tror faktiskt att för mycket sömn inte heller är bra. Min personliga åsikt. Men trots åsikter blev det 09.30 igen, även fast jag hade laddat med tankar som "jag ska påskpyssla det första jag gör - så då kommer jag upp". Och påskpyssel har det blivit. Ni får se lite grann.

Så bestämde jag mig för yoga. Och vilket bra beslut sen. Jag märker tydligt, att innan jag börjar får jag nästan lite oroskänslor. Eftersom jag vet att jag måste koncentrera mig och fokusera. Så här efteråt känner jag mig piggare och mer samlad. 45 minuter blev det, inklusive vilor och meditation. Jag är nöjd! Men jag tittade mig i spegeln och ser alldeles blek och glåmig ut. Men Maria hon gav mig tips om hur jag ska bota eventuell järnbrist - hummus på danskt rågbröd och en massa annat gott. Och därför ska jag alldeles strax mejla Maria och be om ett bra hummusrecept!

Planen för dagen är att ta mig till Odenplan efter mässan på Medborgarplatsen. För jag ska ses med Ulliz och Ida - förhoppningsvis kommer vi på någon bra middag! Och bara hänga där ett tag - det ska bli så skönt! Innan dess ska jag skriva ihop en artikel - eller i alla fall börja. Samtidigt vill jag kontakta en tidning - för jag har förslag på några artiklar. Som jag vill sälja!


Hoppas att ni får en skön dag! Har ni pysslat nåt än?

Jag har känt mig märkbart tröttare den senaste veckan. Det kan finnas tre orsaker som jag ser det:

1. Tagit i lite för hårt och bör tagga ner

2. Järnbrist eftersom jag inte äter rött kött

3. Våren med dess ljus är en chock för kroppen som reagerar med trötthet

Dessutom mår jag illa när jag är inne på Internet – så den varan blir det mindre av

Idag hade jag alltså svårt att gå upp, trots att jag la mig före tio igår – och nu funderar jag – hur ska jag komma upp?? Något bra tips?

Annars har dagen varit trevlig, träffade en tjej som arbetar på life och gjort en intervju – superintressant och lärorikt! Jag berättar mer om det när det närmar sig publicering!

Det mysigaste var när Kinga och hennes katt Moe kom förbi – helt sanslöst söta! Kinga uttryckte sitt gillande av maten – så jag har haft en bra dag helt enkelt. Vi hann prata igenom en massa saker också och känner mig peppad och lite starkare. Nu ska här snart varvas ner och sovas...

Gäsp. Och återigen gäsp – kan det vara för att jag inte har druckit något kaffe som ögonen slås igen och jag bara vill sova? Eller är det våren som har denna effekt på mig? Jag vet att min definition på vår är lite vag, men jag tänker säga att den har kommit. Hur som helst är det ljusare. Jag har varit och hälsat på några vänner på förmiddagen och fått i mig lunch på samma gång och nu är jag hemma och har planerat att skriva klart en artikel och strukturera för en intervju som jag har imorgon i Liljeholmen. Det blir intervju kombinerat med lunch.

Jag har lånat ett yogakompendium av Sven och där finns det övningar för att pigga upp en. Så det kan vara något för mig – helt klart! Eller ett pass med piloxing – en träningsform som kombinerar box med pilates. Fanns i det senaste numret av Topphälsa!

 Blir ni trötta när våren kommer?

Det finns saker som jag funderar på. Vad det är som gör att jag gör det jag gör, till exempel. Och varför jag inte säger vad jag känner, i de lägen som jag borde. Våga. Men som sagt, det krävs att jag lyssnar inåt. Vilket var utmaningen de sista dagarna förra veckan. Som jag har lyssnat. Men mina öron och mitt sinne har vid dessa tillfällen fått möta ett kargt inre. Detta innandöme kräver vila. Så jag har vilat. För jag tolkar det jag inte hör. Det kan vara så tyst. Att jag blir rädd. För förmodligen har jag massor att säga till mig själv. Men som sagt – våga lyssna. Och jag ber till mig själv att våga säga allt. För jag litar väl på mig själv?

Dagen är måndag. Jag sov ut till klockan halv tio. Målet är ändå att komma upp tidigare – av den anledningen att jag vill få in ett yogapass på morgonen. Det har blivit en hel del kundalini här hemma och jag känner hur bra det är för min kropp – så varför inte fortsätta. Mycket möjligt att det kommer kännas lite motigt att kliva upp, men det tror jag enbart är fysiologiskt – kroppen har helt enkelt inte vaknat.

Snart ska jag iväg till Årsta – det ska bli mysigt! Det är förstås tjejerna Maria och lilla Klara som jag ska träffa – i vanlig ordning! Den senaste timmen har jag arbetat på en lite längre artikel – det var produktivt och roligt!

Eftersom jag många gånger har skippat att recensera Måbrautmaningen tänkte jag ändra lite – så här är resultatet för vecka 16: 8/9! Människor i min omgivning driver lite med mig, eftersom jag hela tiden poängsätter – men det kan jag ta! Det är en uppskattning av hur det har gått helt enkelt.

Inför vecka 17 (sen är det bara 18, 19 och 20 kvar!) vill jag: satsa på kundaliniyoga för att öka inlyssnandet av mig själv. Lyssna inåt, trots att det kan vara smärtsamt. Lyssna, lyssna.

Omega 3 skrev jag om igår. Uppdrag granskning gjorde undersökning vad det gäller VARIFRÅN fiskoljan kommer - på riktigt. Många av de som säljer fiskolja, omega 3, hävdar att den kommer ifrån Sydamerika. Det har visat sig INTE stämma - utan fiskoljan hämtas från Nordafrika, närmare bestämt Västsahara - där människor lever i flyktingläger och inte får ta del av vad fisken kan erbjuda - varken ekonomiskt eller matmässigt. Det vi som konsumenter kan göra är att fråga producenterna om ursprunget och ställa etiska krav.

Måbrautmaningen går som den går. Det vill säga att jag fortfarande tycker det är en bra utmaning. Samtidigt kan jag förstå att det finns skeptiker - utmana sig till att må bra, vadå? Alla vill vi väl må bra? Ja, men samtidigt är det många av oss som kanske inte gör det och därför vill jag sätta det i fokus. Både kroppsligt och psykiskt. Inga konstigheter.

Jag kan konstatera att det som funkar just nu är maten och konditionen. Jag tar mig själv på allvar, samtidigt som det kan vara att slappa och bara vara. Så här stod det i förra veckan, angående föresatsen: "receptet för vecka 15 är: uppmärksamt, glatt, vilopauser, bra mat  och att välja bort stress. "

Och det verkar som att det jag skriver på bloggen fastnar hos mig - för jag har företagit mig samtliga saker. Men ändock - det var en tuff vecka, dels mycket jobb, dels var jag förkyld. Så betyget blir 6/9.

Vi är inne i en ny vecka, och det är redan torsdag, så det innebär att det endast är tre dagar kvar. Men tre dagar är också något och denna minivecka vill jag följande: lyssna inåt. På riktigt. Ta mig tiden att fundera innan jag agerar. Jag testar nu. Mhm. Jag är hungrig. Då ska jag bara passera purjolöks- och potatissoppan.

Ibland skriver jag en text rakt av – i form av en historia, i alla fall när det gäller skrivpuffs utmaningar. Men idag är temat ”att vara förmögen” och då tänkte jag mig mer en analys av begreppet. 

Jag upplever att förmögenhet räknas oftast i kronor och ören, eller hur fet plånbok respektive människa har. Men om vi vänder på det hela – är man inte samtidigt låst till sin förmögenhet? Och kanske har folk meningar om en, bara för att man är förmögen? Vad vet jag, jag bara resonerar och ställer frågor. Att vara förmögen i kärlek är ju en annan femma – det vill säga att vara en person som har människor omkring sig, och som älskar just dig. För att du är den du är – så som du är skapad. Är kanske det riktig förmögenhet? Tänk, idag funderar jag ofta på om jag ska jobba eller om jag ska vara ledig. Tankar som ”jag borde, så att jag tjänar ihop lite pengar” kommer inte sällan upp. Men då har jag en metod – därför att det känns som att det ofta är pengarna som avgör, tyvärr. Metoden går ut på att jag värderar min lediga tid i pengar – och gissa om jag då är förmögen.... Samma sak – att umgås med mina vänner är den största rikedomen jag kan få.

Obs. Givetvis måste jag skrapa ihop till hyra, räkningar och mat, in case you wondered...






Idag har jag inte tänkt på dig så mycket - du känns nog ganska avlägsen ändå. Men, mitt hopp vilar på drömmens verklighet och att du där ska återuppliva det som jag en gång kände

Ung kvinnas kamp mot glömskan och förnuftet - hon vill att kärleken ska överleva. Vintern 2010.