"Ska du blogga idag?"

Dagens första fråga gav inspiration till att göra just det. Dela med mig av mitt liv. Efter förra helgens mag- och knopphaveri kan jag nu konstatera att jag blir lätt trött. Och samtidigt glad. För jag vet ju hur jag ska ta hand om mig. Igår var jag med Maria & Klara. Och Maria ställer nyfikna frågor - hon undrar om jag märker när jag går över gränsen. Och hur det känns, vad är det som händer?

Svaret är enkelt och svårt på samma gång. Jag är en person som lätt dras med. Och jag tänker. H-u-r m-y-c-k-e-t-s-o-m-h-e-l-s-t. När jag får en idé spinner huvudet igång. Och ibland genomför jag idéerna, rakt upp och ner. Det är skönt. Men ibland stannar de också på tankenivå. Vilket också är skönt.

Det som får mig att stanna upp, även när det är riktigt roligt, är vetskapen om att jag är begränsad. Jag tror många av oss tänker att vi är obegränsade. Och blir ledsna och irriterade av att vi inte orkar. Men jag vill uppmana till något nytt. Tänk på att för att orka, behöver vi tanka energi. Och att vila är också produktivt. Det vill säga - vila är en investering i framtida projekt. Det tycker jag är så fint med yogan, att vi mellan övningarna lägger oss i vila. Och vår lärare säger gång på gång, hur viktig vilan är.

Jag ska inte bli långdragen - men här är också något som jag verkligen märkt: att under vila får jag oftast mina bästa idéer.

Ett annat sätt att tanka energi är att vara med sina nära och kära. Och lite annan vardagsglädje är guld värd. Här kommer några bilder som gör mig glad!




Åh. Det här var verkligen vad jag behövde...




Min nya favorit. Jag skriver i den försiktigt med blyerts. Och hur valde jag bilderna? Jo genom att titta på bilderna som jag har på mina visitkort! Som är ganska nya de med!



Ja, ni ser själva! Tjejen som utformat dessa är grym!



Lycka del ett. Och Klara gav ett gott betyg på den mat som jag gjorde igår. Det gjorde mig glad! Sen tror jag Klara är ett badmonster. Jag ska nog öppna ett SPA endast för Klara. För hon är så bra & härlig! Och Maria har förstås en stående inbjudan!



Lycka del två. Tillsammans med min käreste begav det sig till Fruarna. Mysigt deluxe.




Visst har jag pratat om ett träningsinlägg? Det kommer...!

Lite inspiration från mig kan ni nu få via Livskick!

För bara några timmar sen körde jag mitt första löppass efter förkylningen. Nästan sex kilometer blev det, och det finns flera ord som kan beskriva känslan: lycka, styrka, endorfinrus, stolt.... Det var spännande, eftersom underlaget är annorlunda nu, och vintern har börjat smyga sig in. Men det gick bra, jag var lagom klädd och några broddar behövdes inte än. Men ifall det skulle behövas så har jag införskaffat det, samt en reflexväst!

Igår hade vi familjemiddag - lax med potatis och pepparrotskräm, och brysselkål med dressing av citron och honung. Himla gott och trevligt. Sen satt vi mest och slappade i soffan, tills mamma tyckte att det var dags för rim. Sagt och gjort. Vi fick till några riktigt bra rim. Det gjorde att jag idag började rimma till några av mina klappar. Faktiskt riktigt roligt! Delger vid ett senare tillfälle (efter jul).


Hyacinterna blommar inte än. Men det gör jag, i löpningen!



Sex laxar i en laxask? Nja, men fem i en ugn!



Tre Arvidssonska damer                                            Foto: C. Lind



Sven undrar



En kort promenad för att piggna till lite. Här mamma i en ny mössa



Kvällen avrundades med tre tappra som spelade kort         Foto: C. Lind & E. Arvidsson





Träning ligger mig ju varmt om hjärtat. Snart kommer ett inlägg med några tankar. Hold on!

Det är så lätt att göra revision. Du tänker tillbaka på det gamla året, och sen sitter du där med alla erfarenheter. Att göra prognoser framåt i tiden är något svårare - du vet aldrig vad som väntar på dig. Men du kan hoppas. Och du kan försöka. Och ge dig själv en ärlig chans att leva det liv du vill.

Det är något med nyårslöften. De är lite magiska. Och kanske svåra att leva upp till? Jag ska berätta något för er. Jag gillar inte nyårslöften alls. Jag tycker det känns obehagligt att lova sig själv en massa saker. Bara för att ett nytt år börjar? För många är det kanske sporrande, och ett nyårslöfte kanske precis är det du behöver. För att komma till skott, för att förändra det du vill förändra. Men jag vill hellre börja nu. Den 19 december 2011. För det finns saker som behöver påbörjas nu.


I helgen sa kroppen och knoppen ifrån. Jag som går ut med att jag vill leva ett lugnt liv, fick en käftsmäll. Magen tog kommandot och det resulterade i: inget julbord med Svenne, inget gatuarbete (volontärt på Malmskillnadsgatan) med julklappsutdelning, inget kalas på söndagen. Ont hade jag och ja, jag grät. Kände mig trött och håglös, och tillsammans med magontet kände jag mig ynkligare än ynkligast. Som tur var tog min käreste hand om mig på ett alldeles fantastiskt sätt, och idag måndag är jag så gott som återställd.

Så medan jag kokar surkålen och blötlägger svampen för pirogbaket, så tar jag då och då en stund för mig själv. Och tänker: vad är väl en bal på slottet? "Slottet" är i mitt fall det liv som jag försöker maxa, med både fritid och arbete. Det är nog inte det jag vill. Jag påminns hela tiden om min jakt på lugnet. Det där som jag upplever efter en löptur, efter ett yogapass eller efter en stund i soffan med en bok.

Det är en konst att ta det lugnt. Och jag vill bli min egen konstnär. För jag jagar egentligen inte karriärsmål. Jag tycker inte det är särskilt roligt att jobba över. Det finaste jag vet går inte att köpa för pengar.


Vad vill du påbörja idag, den 19 december? Eller för all del: 2012?




Foto taget av: Johanna Arogén

Gårdagen var full av träning - då SATS (som har ny hemsida!) bjöd in press för att testa vårens nyheter! Jag var där med Johanna, och jag fick testa något som jag tror kan slå i vår - nämligen ViPR! Vadå, VIP vadå? Nu ska ni få höra!

ViPR
Du har ett redskap i denna träning, som är ett rör i gummi med handtag. Det finns olika vikter och jag valde den lättaste - 4 kilo. Men lätt var det inte! Pulsen gick upp efter bara några minuter, och att använda sig av redskapet var både effektivt och roligt! En annan klar fördel är enkelheten i detta pass - ingen svår koreografi och dessutom - svårt att fuska! Man kan verkligen ta ut sig och du tränar både kondition och styrka! Det här var nog ett av de bästa träningspassen på länge för mig - och jag märkte också intresset hos de andra deltagarna! Bland andra var Terese från Sparkibaken där, och träffade även på Anna som är redaktör på Hälsa! Johanna fick agera fotograf och det gjorde hon alldeles utmärkt! Här kan du läsa om Sparkibakens recension av träningspasset!



Presentation och början på ett grymt pass ViPR


Swing it tillsammans med instruktören Fredrik Sjöberg



En Emilia. Och Anna från Hälsa



Sparkibaken i täten i "det bästa laget" som vi kallade oss!



Så här glad blir man av alla endorfiner!



Och ännu gladare av att få vara med Johanna!



Ett annat pass, som vi också fick, testa var TRX - som jag redan testade i våras, det kan du läsa om här. Jag fotograferade på gårdagens TRX då jag kände mig mör efter ViPR! Här ser ni mig i action!


En Emilia efter ViPR-passet

Och så var det förstås spännade med Yogalates - en blandning av Yoga & Pilates - och det tredje passet vi fick testa på SATS igår. Det kommer jag däremot skriva om i ett annat forum - och länkar förstås när det är dags! Det var Annette Lefterow som höll i passet!



Annette



En Emilia




Mycket bra dag igår! Fem morgonsolar av fem möjliga!

Det är spännande livet. När jag märker hur mycket som talar till mig. Och jag vill göra om mina upplevelser till text. Som när jag ser två ganska små flickor gå och handla. Med en minikundvagn. Och röd handväska i vagnen. Och jag hör dem diskutera om de ska köpa Lindts choklad eller inte. För den var ju himla god ändå. Och så går de vidare. Och jag tänker, hur vuxen kan man inte vara, trots ålder?

Text eller inte - mest inte på sistone - bloggen slumrade till. Jag har inget svar på "varför". Jag vet bara att jag har saknat den. Saknat att redigera bilder. Saknat textfriheten.

För jag har ju upplevt. Melissa Horn i onsdags. Hon sjunger så som jag vill höra. Satt med bästa vännen Svenne och på andra sidan satt kärleken.

Julen upplever jag med. Upptakten. Har pyntat hemma, som ni sett i tidigare inlägg. En vän glömde sin hyacint här, och nu doftar den gott i köket. Påminner mig om farmors jular. Julkort har jag tillverkat och skrivit. Och äntligen lagt på lådan.

Jag har gråtit, skrattat, försökt att bli av med en rejäl portion ångest, slappat (hela helgen), fått en fin klapp på posten (tack Dorota!), tänkt en hel massa på nästa års utmaningar, planerat att träffa fina Johanna (som vågar!)...

Apropå slapp. Ja, ni ser själva...





Tag två personer - släpp ut dem på en härlig promenad, gärna i ett närområde



Se till att le mycket, för bästa upplevelse



Låt dig inspireras av både brevlådor och djur, gärna i kombination!



En portion Café går alldeles utmärkt!



Addera gärna vaniljbullar och varm choklad. Kaffe latte går också bra



Mys utav bara 17!



Resultatet: En Emilia av god kvalitet



Råkar du göra en saffranssoppa med lax och vitlöksmajonnäs får du en guldstjärna!





Gråta för gråtandets skull

Så här är det (nu låter jag som Laila Bagge i Idol. I like it)

Jag tror att det är viktigt att välja var man handlar - för DU påverkar. Dina kronor påverkar

Om jag kan försöker jag handla där jag bor, eller utanför stan. Gärna i småbutiker, udda, men som  har grejer jag gillar. För stan klarar sig ändå. Det gör inte andra. Så var med och påverka!

Jag handlade mina glasögon hos en optiker i Farsta Centrum - och fick suverän service och bra pris dessutom. Bara som ett exempel.

Vad tänker du? Och var handlar du?





En favorit-spargris. Dock inte i min ägo.



Vet ni vad? Företag kan också påverka! The BodyShop skänkte jättefina julklappar till våra tjejer som vi volontärarbetar med. Kärlek och stort tack!

Rubriken skulle kunna sammanfatta mitt tillstånd just nu

Men så var det rastlösheten. Som kom. Och erövrade en bit av mig. Men det känns i hela mig. Och jag tycker inte om den.

För vadå? Jag är sjuk. Tillåt mig vara det, säger jag till Rastlösheten.

Den har en liten röst. Som viskar med pondus - "kanske ändå, skulle du kanske göra nå´t?"

Och med de orden blir det svårt att vila.

Mina tankar denna fredag







Lyssna på mig själv med empati
Svårt