Som bekant är jag en riktig svagis när det kommer till träning. Men inte på ett svagt sätt, mer att jag tycker så mycket om endorfiner! Med en snabb överslagsräkning kan jag konstatera att minst tre mil har sprungits sammanlagt sedan jag kom hit. Jag har testat att springa i skogen två gånger och måste säga att det är kul att testa lite terränglöpning! Till det har jag tränat lite med gummiband, och en hel del badminton, och det sistnämnda har varit riktigt roligt! Full rulle och massa rörelse med andra ord. Dessutom börjar min solbränna arta sig! Idag var vi på stranden några stycken och det var riktigt skönt! Jag önskar att jag skulle vara här lite längre, men eftersom jag ska på konsert i mitten av juli så blir det till att åka hem! Melissa Horn ska jag på och det ska bli riktigt kul!

Jag ser honom på håll. Trots den stora mängden människor är han inte svår att upptäcka. Han ser mig också, och skiner upp. Med snabba steg går jag över gatan. Hur lång tid har gått? Nio månader. En snabb kram och jag märker genast hans nervositet. ”Så du är här, och jag vet inte om det?”, säger han med en uppriktig förvåning. ”Du får väl kolla dina källor” skämtar jag tillbaka. Vi byter några meningar, och jag ska precis gå vidare. ”Jag kommer senare ikväll” säger han då. Jag önskar att han inte sa så. Det ger förhoppningar. Hur många gånger har han inte sagt så, men utan att komma? Jag slår bort tanken på det, och går vidare.

 

Vänskapligt möte med kärlek i bagaget, i en ort vid havet

 

Solen lyser som aldrig förr. Min hud ändrar färg. Jag har människor omkring som jag älskar. Tja, vad mer kan man begära?

Om jag vill sova ut, så gör jag det. Eller så går jag upp tillsammans med min gudmor och dricker morgonkaffe till fåglarnas kvitter. Ibland sitter jag uppe länge och läser, senast igår, då boken Den Dubbla tystnaden av Mari Jungstedt fick min fulla uppmärksamhet. Det var en ruskigt spännande historia. Och jag kunde inte sluta läsa! Vilken härlig känsla.

Dags att börja nästa bok...

Det föddes en idé som jag vill ska bära frukt. Jag börjar med att skriva att det har med skrivande att göra. Något som har följt mig troget sen jag började blogga för tre år sedan (ja! Bloggen fyller 3 år! Helt otroligt!). Men en sak i taget. Kan hända att jag behöver ert stöd i detta! Ni är några som följer mig, i vått och torrt! Och det är jätteroligt att få kommentarer!

 

Vi får se hur min idé utvecklas. Jag kommer nog att börja med en del skrivövningar för att sedan publicera valda delar på bloggen. Och var nu hårda men rättvisa mot mig – skriv gärna alltifrån generella kommentarer till stavfelstips!

 

Tjing!

 

Emilia

Livet leker!

 

 

Ibland behöver vi lära oss att tänka. Och det gör jag gärna – till havets brus och dus. Jag tar en tanke och manglar den.

Tänk vad lätt det är att tänka vad andra vill. Men vad vill jag?

Jag har några saker att lösa. Det är på tankens nivå som allting börjar...

Det är en härlig känsla att kunna springa. Längre och längre. Jag ligger någonstans runt 7 kilometer nu, och jag är stolt över mig själv! Dessutom springer jag tillsammans med min gudmor och hennes son nu när jag är här och hälsar på. Och det är faktiskt riktigt roligt att springa på detta sätt - just tillsammans!

Utvecklingen gör att jag kan tänka mig att springa Topploppet i oktober, 10 kilometer. Jag ska anmäla mig via Suzan, som samlar ihop en trupp. Eftersom jag missade att kunna springa Vårloppet, så hoppas jag att jag håller mig frisk!

I ett sista kapitel jag har förälskat mig i

 

I en sommarhemlighet gömmer jag mig. Vardagarna fylls med en massa spring (har sprungit varje dagen sedan jag kom hit), sommarsolen smeker huden, försiktigt. Det är inte jättevarmt, men det går bra ändå. Jag läser som aldrig förr, nu senaste ”Blondie” av Birgitta Andersson. Otroligt liv, otrolig berättelse. Rekommenderas. Nu en roman av Mari Jungstedt, den dubbla tystnaden. Spännande

 

Att kunna läsa har inte alltid varit självklart för mig. Som liten läste jag mest hela tiden. Men som 22-åring drabbades jag av en kris, vars djup gjorde det omöjligt för mig att läsa. Det skar i mig, och jag trodde inte att jag någonsin skulle få läsa igen. Som tur var hade jag fel. Vilken gåva!

 

Jag vet att jag döljer en sanning

Gråmulet hela dagen. Jag frös när jag sprang mellan tvättstugan och hemmet. Det blev även en springtur på eftermiddagen - kände mig stark, och 30 minuter flöt på utan problem. Klarade även en mastodontbacke, tummen upp för mig. Denna vecka har det än så länge varit 3 löppass à 30 minuter - och då sprang jag hela tiden. Den andra löpturen kände jag mig en aning tung i benen men det gick OK.

Har hittat ett roligt träningsprogram i senaste Fitness Magazine - 10 övningar à 100 repetitioner - 1000 reps sammanlagt!! Det tänkte jag köra nu under semestern, 3 ggr per vecka - och ni hejar väl på mig? Måste dock införskaffa ett gummiband för vissa övningar, men det kostar max 200 pix. Det tillsammans med löpningen tror jag kommer bli toppen!! Rörlig semester med andra ord. Åh, vad jag längtar till havet!!

Den 13 juli ska jag och K på konsert - Melissa Horn! Bokade campingstuga idag - vad kul det ska bli!! Hon har en ny låt som jag gillar!

- Hallå!

- HALLÅ?

Det är farsan som sitter fast i ån, och vi hör dåligt, jag och S. Vi är ute i fält och förbereder ett vindavdriftsförsök. Kaffe i muggar med kall mjölk. Hamburgare med 25 %: s moms tuggas. Ballerinakex à la kladdkaka mumsas. En vanlig, sista dag på jobbet. Vi fick dra upp pappa med rep. Annars hade han väl suttit där än. Vadarbyxorna läckte en aning, och marshallhållarna var något för korta. Problemlösning i fokus!








En väldigt viktig sak: jag tar semester nu!

Åh.

Varför blogga när jag kan prata med dig i två timmar?

Kommunikation. I min värld där jag har funnits, fanns den inte. Nu vill jag vara ett med kommunikationen. Jag vill veta vem jag är. I förhållande till andra.

Jag vill veta vem jag är. I förhållande till mitt förflutna.

Går och lägger mig med ett litet leende på läpparna. Tackar min tro för min ro.

Det är rätt schysst med stationär telefon ändå. Aldrig mera stressprata.

Åh. Det händer egentligen inte så mycket här. Men ändå - himla meditativt att stå och stoppa in små aluminumrondeller i plastkorkar. Eller varför inte markera små mini-glasflaskor med signerad tejp? Favoriten är nog ändå att höra min pappa högtidligt deklarera att "nej, vi ska inte med på lunch. Vi äter i lunchrummet" - jag tror det är första gången pappa käkar lunch i lunchrummet med medtagen mat. Veckans snackis!! [smiley!]

Apropå meditativt - i det senaste numret av Tara (nummer 9) finns en av mina artiklar med! Jag ska fråga om jag kan publicera några bilder av artikeln - så håll utkik! Annars är det bara att inhandla och kolla in sidan 106 och framåt...!

Dags att läsa lite. Eller umgås med farsan. Livet leker!

Här kommer en fin bild från förra veckans möhippa!

Sprungit en halvtimme. Jobbat på med försöksförberedning i Uppsala. Lagat mat. Och hunnit fundera en kort stund. Och förstår någonstans där vem jag är. Och vem jag inte är. Det är viktigt med den skillnaden. Och hur spännande det är att lära känna nya människor. Samtidigt som det är viktigt att jag själv uppfattas för den jag är. På riktigt. Hur kommunicerar jag det? Med ord? I handling? Det är ganska nära till hands att börja undra - vem är jag egentligen? Och vem är jag inte? Vad karakteriserar mig? Jag vet, det låter onekligen som ett oerhört fokus på mig själv - och just i detta inlägg är det jag-jag som får ta överhanden.

Jag ser dig. Men ser jag hela dig? Vad är det som gör att jag kan säga att jag känner dig?

Vad är det som gör att du känner mig?

Oj oj oj! Vilken fredag och lördagsförmiddag - minnen för livet! Jag fick umgås med bästa Ulliz och Emily, under 24 timmar. Ovetandes om vad som väntade på ett mediaträningsmöte, fick fina Emily en överraskning utöver det vanliga! Jag och Ulliz hade planerat länge - och vilka härliga dagar vi fick. Det började med en kidnappning, och slutade med en härlig frukost tillsammans hemma hos Ulliz. Resten är minnen jag bevarar! Jag är så lyckligt lottad och jag.... saknar ord helt enkelt, men det fladdrar i hjärtat! Sen har jag pirr i magen av någon anledning, men det behåller jag i hjärtat!

Igår fyllde min vän Sven år - och idag åkte vi på utflykt till Mölnbo, ja lite utanför... Fantastiskt att bara få vara! Tack J, R och lilla L!





Jag har försökt att tänka bort dig på alla sätt (Melissa Horn)

Skulle kunna skriva en massa. Men det blir mindre. För jag bär på en hemlighet. Och jag spricker snart! Punkt! Återkommer förstås om detta!!

För det var Klaras födelsedag - egentligen idag, men vi firade på nationaldagen. Med tårta. Kaffe. Presenter. Prassel, prassel, papper. Mera tårta. Mina Hello Kitty solglasögon till Klara blev godkända, främst av Klara själv. Själv var jag så upptagen av den lilla tösen att jag missade att fotografera hennes oerhörda coolness i de nya glajjorna. Och till det, så kunde jag inte motstå att införskaffa en gul baddräkt med vita prickar. Med tillhörande gul solhatt! Men som sagt, min kamera låg i tillfällig koma då.

Men - några bilder hamnade i linsens blickfång. So - here it comes!

Igår ringde klockan på mobilen - då var det egentligen dags. Att byta från löpning till gång. Men jag fortsatte i tio minuter till, springandes. Stark som sjutton. Och ja, I did it. Jag sprang min första hela halvtimme, i sträck. Vad bra jag är! Och det känns som en viktig gräns är nådd. Så jag ska testa samma rutt igen (lite som att nypa sig själv i armen och se om det var sant eller inte).

It was worth it.

Åh. Det låter ju überklyschigt. Men jag ska säga som det är. Lika bra att vara ärlig så här i början. Av mitt nya liv. Jag ljuger sällan, men kanske har jag undvikit vissa samtalsämnen. Nåväl. Jag har inte levt riktigt enligt mina egna hälsosamma värderingar, och det har inneburit visst intag av nikotin den senaste tiden. Om jag har ursäkter för det? Ja, massor, men det spelar egentligen ingen roll. En mycket uppmärksam A påpekade detta för mig igår, och undrade hur många mil jag var tvungen att springa för att kompensera nikotinintaget. Och jag skämdes mascaran av mig, nästintill i alla fall. Så nu sitter jag här. Och har funderat fram och tillbaka. Och kommer ständigt fram till samma sak. Stopp. Finito. Slut. Lägg pengarna på annat. Jag gör slut. NU!

Nu hörrni, när jag släppt ridån litegrann kan jag meddela att jag har haft några riktigt festliga dagar! I fredags grillades det hemma hos mig på gården, med trevligt sällskap och god mat. Igår var det noga förberedelser för årets 30-årskalas - finaste Ida hade bjudit på 80-talsfest!! Eftersom jag hade lite av en träff innan, så såg jag till att packa ned ombytet (gå omkring i benvärmare på stan? Nja). Hade en fin dag först med promenerande, sitt i härlig utesoffemiljö, äkta japansk sushi och lyssna på detta: plommonvin! Jättegott! På det blev det avslut med öl på Götgatan. Solen sken rätt starkt, men jag överlevde en mycket trevlig eftermiddag!

80-talsfesten kräver nog en eget inlägg - jag ska höra mig för vad gäller publicering av bilder. Men, den som väntar på något gott...

Åh. Jag kan träna igen - började lite smått med 10 minuters promenad och 20 minuters löpning. Me very happy!!

Igår tog jag ledigt på riktigt. Och åt en massa god mat - bland annat en suveränt fint kryddad makrillmacka borta vid Waldemarsudde. Till middag blev det laxburgare på Pontus by the sea. Däremot så var servicen sådär, men efter att jag frågat ifall jag och Kostas var osynliga, blev det bättre. Det där med att stå i baren är lite klurigt ibland...Men mojiton som jag drack var riktigt god!





Nu väntas grillparty med Kostas, Sven, C och M! Det ska bli gott, för nu är jag hungrig... igen!




Jag hoppas min sallad blir god - soltorkade tomater, majs, färskpotatis, paprika, avokado, tomat, sallad och finfin dressing!

Det sista snoret är på väg att lämna mig, och jag känner något bekant komma över mig: energi! Ni skulle bara veta vad en eftermiddagslur kan leda till. Och det var underbart att lägga huvudet mot kudden, älska sig själv litegrann och hälsa på John Blund. Underverk är ett ord - suveränt är ett annat! Okej. Det finns ett litet minus - och det är att jag är väldigt pigg just nu. Klockan är halv elva och jag planerar städning. Japp - också ett friskhetstecken!

Men, det som mest lockar nu, och då menar jag det verkligen, är träningen! Jisses vad jag vill springa! Och det riktigt ryckte i benen igår på Vårruset. Men jag är snäll och klok på samma gång. Det var det bästa jag kunde ha gjort (promenera), med tanke på hur lätt det hade varit att bli sjuk igen!

Har blivit tillfrågad om en dejt denna helg. Och samtliga (:ja, en hel del i alla fall!) Facebook-vänner sa: go for it! Och jag känner mest: kom och hjälp mig! Sådär lagom obekväm. Och kanske totalt ointresserad som det är just nu. Men, det är skönt med lite stöd, även på Fejjan! Och så en sak till. Jag kommer nog inte skriva mer om fenomenet i detta forum. Det blir inte bra.

Massa post väntade när jag kom hem från Umeå. Bland annat lite saker från Goodiebag.nu!







Hur lycklig blir jag inte av en Hello Kitty tandborste!!!

Det finns minnen som jag tror jag vill glömma, men likt en reklampaus upprepar de sitt budskap om och om igen - "välj mig att älta över". Med frusna fötter och kaffekoppen i handen sitter jag här. Och är lycklig en liten, liten stund. Solen lyser fortfarande klar genom lövverken. Och här är jag. Hela jag. Jag andas en aning lättare. Och undrar - vad hände egentligen? Om man ska tro Kay Pollak, så är varje människa vi möter utsänd till oss för att övas på. Det ger förstås ett perspektiv och en nyfikenhet. Tänk om jag skulle rada upp de människor som jag inte riktigt förstår, och i mitt sinne ställa frågan - vad var övningen denna gång? Och notera de svar som kommer upp. Inte alls dumt. Men inte just nu. Just nu vill jag vara lite lycklig.






Jag fick en liten present när jag lämnade Umeå.... Bildbevis is coming soon. Kan bara säga att det var klockrent! Tack Johanna och N!

Vilken trevlig kväll det blev igår! Och vädret var perfekt, även om vi satt och huttrade på picknicken efteråt! Ni som har hängt med på resan vet att jag promenerade sträckan då jag har haft en envis förkylning! Det var jag, Johanna och Lina som promenerade, medan Petra och hennes väninnor sprang!







Just nu: totalcraving på kolhydrater, sött & annat - får se hur länge jag håller mig...

Kram på er denna onsdag!!