Man blir faktiskt en aningen upplyst av att vara sjuk. Det är som att de viktiga sakerna får mer plats i huvudet. Jag har haft tid att tänka på ett helt annat sätt. Och jag har haft tid att vila, också på ett annat sätt. Jag vet inte hur många timmar jag har sovit, men det kanske inte är det som är det viktiga egentligen. Det är att jag är nöjd med mitt liv! Jag är lycklig över de vänner jag har. Så pass att jag ibland vill nypa mig själv i armen - är detta sant? Det kan låta en aningen pretentiöst, men ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag vikten av mina relationer. Det är kanske inte så konstigt att vänner får ta stor plats i mitt liv. Av Ulliz lärde jag mig kramas, av Emily fick jag möjligheten att se mina styrkor, av Sven har jag en vänskap som alla borde ha i sitt liv, av Dorota vet jag hur man kan tackla livets hårda kanter, av mina vänner i kyrkan får jag en gemenskap som stärker, av bloggvännerna får jag ett perspektiv på mina intressen...Maria & Klaras sällskap inser jag nu hur jag saknar, men den lilla tösen fyller ju alldeles snart 2 år! Tiden går...Familjen A är förstås inkluderad i vänskapens ordalag, mina systrar, mamma & pappa. Och bror. Och mormor och morfar. Hörrni, listan skulle kunna fortsätta! Mina vänner i Polen, absolut!

Blir ju nästan lite sentimental här... Och är den någon vän som inte har nämnts - ni finns alla i mitt hjärta!

Åh. Jag får lust att pyssla här hemma nu kände jag. Jag tror minsann att jag håller på att bli frisk! Blev lite inspirerad av UnderbaraClara






Jag förstod ju någonstans att jag inte skulle kunna älska dig. Och det gjorde ont