Om ni undrar över Szilvia - klicka här!

 

 

Nästa vecka träffar jag denna tjej. Okristligt tidigt. Men vad gör man inte för att komma upp på morgonen!

 

Det här med lagom är inte min grej. Men till saken hör att jag vill vara lagom, jag vill vara mellanmjölk.

Svaret är: jag mår faktiskt som bäst då.

 

Jag ska inte dränka er i mina måbratankar, eftersom jag har skrivit så mycket om dem den senaste tiden

 

Däremot tänker jag mässa lite om prioriteringar.

För jag tänker att du, precis som jag, har prioriteringar.

 

Problemet är att de är för många.

Tricket är att verkligen välja vad som är viktigt

 

För när tid & ork tryter, då ska du veta vad som är viktigt. Och varför. Och du ska också veta vad som inte är viktigt. Och varför.

Min erfarenhet säger mig att jag är snabb på att börja tänka i nya banor. Rätt pragmatisk, kan se saker ur nya perspektiv. Min hjärna kokar ihop smakfulla recept och en del blir riktigt bra!

 

Men jag har egentligen ett enda riktigt motto. Och det är att må bra (då var vi där igen)

 

Vad är det där "må bra" för mig? (du kan själv fråga dig själv vad som är viktigt, och sedan dela upp det du får fram i ett program, i ett "credo", "min övertygelse")

 

Mitt må bra, som då alltså är min prioritet, är

 

 

Så, när jag planerar, så planerar jag utifrån det. Då börjar jag med: hur ska jag få in träning idag? Vilka är matplanerna? Vem vill jag träffa? Vad kan jag justera för att mina prioriteringar ska få plats?

 

 

Så är det så att du, precis som jag, tycker att träning är en av dina prioriteringar - utgå från den! Och släpp det andra. Eller lägg åtminstone dem lite åt sidan när du ska välja!

 

 

Just nu tränar jag löpintervaller. Har tröttnat på att harva kilometer efter kilometer med rädslan att bli andfådd. Så nu kör jag 8 st intervaller à 1 minut (så snabbt jag kan) med två minuters vila emellan. Tio minuter uppvärmning och sedan tio minuter nedvarvning på slutet. Hela passet är på 44 minuter och jag brukar köra 3 stycken plankor plus någon styrketräning emellan när jag kommer hem.

 

Snart börjar dessutom yogan med Janne, och det är nog det jag ser mest fram emot. Ikväll har jag dessutom en date med Szilvia, och det ska bli kul! Det blev lite sömn inatt, men jag ska orka!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Igår var en lugnets söndag. Så när som på en liten utflykt till vännerna i Årsta. Maria & co anordnade en liten skördefest som tack för att vi skötte om lilla kolonin när de var på semester. Det blev en hel massa gott. Och en liten tös hade minst sagt spring i benen!

 

 

 

 

 

 

 

En helt ny dag. Nya grepp. Om hur vardagen ska se ut. En trevlig insikt är att jag verkligen har massa idéer. Men en följdinsikt är: jag kan inte fullfölja allt. Men vad ska jag i så fall fullfölja?

 

Fullt ut vill jag må bra.

 

Fullt ut vara närvarande, även då det är jobbigt.

 

Må bra för mig är: att få ta saker i min takt. Att kunna bestämma själv. Att träna.

 

Senaste träningen blev en form av löpintervaller. Varför sprang jag allt jag hade i en minut, för att sedan hämta andan igen? Och så åtta gånger om? Jo, för jag vill komma upp i puls. Jag vill känna att det är lite jobbigt. Och det var det jobbigt & härligt på samma gång!

 

Att må bra innebär också uppoffringar för sin egen skull. Ta bort saker som du kanske tycker om, men som det inte finns utrymme för. För att du behöver ditt eget utrymme. Detta ska jag snickra på, i olika former. Ta bort aktiviteter som inte tillåter mig att finna ro. Just nu. Just här.

 

Skriva. Ja. Skriva är mitt andra andetag. Min ventil. Mitt utrymme. Önskar mer utrymme för det.

 

 

 

 

Ni kanske undrar över rubriken? En yogalärare sa till mig under sommaren att även om jag inte kanske yogar varje dag, så kommer min kropp att älska mig för de djupa andetag som jag tar. Det fastnade och jag både tänker på det ofta, och andas mer medvetet.

 

 

 

Tre dagar efter utskrivning från Sjukhuset står jag utanför min egen port. Jag tvekar inför att gå in. Det är som att backa tiden, trots att det har gått fyra månader sedan jag lämnade lägenheten. Det känns inte alls bra, där står jag med två fyllda slitna IKEA-kassar och jag vågar inte ens öppna porten. Tankarna i huvudet mal på, om än långsamt. "Vad håller du på med, fram med nyckeln och gå in nu då!". Skorna är inte längre fyllda med mina fötter, utan de har bytts ut mot cement. En man går förbi, stannar upp och backar några steg. "Behöver du hjälp, ska jag hålla upp porten?" Nu finns ingen återvändo. Jag ler svagt tillbaka, ja, jo det vore ju bra om jag fick hjälp. Orden stjälps ur min mun, de snubblar ut.

 

Han är snäll, håller upp både port och hissdörr. Jag får precis plats och står inklämd mellan påsarna med mina pinaler. Han ser till att hissdörren går igen, och jag trycker på knappen för att få den att åka upp. Inte för att jag vill, men för att det skulle se konstigt ut om jag bara stod där.

 

Med darrande fingrar drar jag fram nycklarna. Det är två lås som ska öppnas, och min vana trogen börjar jag med det övre låset först. Men det är redan upplåst. Jag drar ut nyckeln och känner hur pulsen går upp ännu ett snäpp. Jag trycker i den andra nyckeln, där är det låst och jag vrider om och öppnar dörren.

 

Jag möts av solljus från köket och kaffedoft. Ut kommer Helena, och hon kramar om mig på det där sättet som bara hon kan. Vi står där ett tag, och jag känner hur både hjärta och hjärna lugnar ner sig. "Jag var här för att kolla posten, och så ringde jag till din avdelning. De sa att du är utskriven, så jag tänkte att det var lika bra att stanna"

 

Jag kände hur underbart det var att få komma hem ändå

 

 

Flera samtal har påbörjats och avslutats de senaste dagarna. Med andra människor, med mig själv.

 

Jag tassar fortfarande på tå när jag vet att jag egentligen borde skrika rakt ut: jag vet allt om ångest. Jag vet allt om att inte kunna sova. Jag vet allt om att känna sig värdelös. Jag slänger skammen i samma vägg som jag sprungit igenom.

 

Men mest vet jag hur jag fungerar, och alla är vi olika.

 

Det är ändå värt att skriva om hur man gör, när människor i ens närhet, eller du själv, känner att livet går emot och skaver.

 

Det kan vara svårt att nå en annan människa som har ont i själen. Det viktigaste är ändå att finnas där, att se personen. Försöka bryta det negativa, göra något annat. Gå på bio, ta en promenad eller dricka en kopp te. Det behöver inte alltid vara att man ska prata om det jobbiga. Även om det förstås också är viktigt. Om du själv mår dåligt, fundera på vad du brukar tycka om att göra. Även om det tar emot, försök att göra något som du faktiskt gillar. Och viktigast av allt - tvinga inte dig själv att "må bra". Ibland måste vi acceptera (och det betyder inte att vi gillar det) att ångesten/nedstämdheten är närvarande.

 

När jag mår som sämst brukar jag ändå försöka få till dessa saker: mat, toalett, sova och rörelse/motion

 

Hur förbaskat svårt det än är, så kom ihåg att du har all rätt till dina känslor. Jag är så trött på skammen, så därför skriver jag från hjärtat. Det är ett språk som jag vill odla.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En känsla av saknad. Av den tid då sommaren tycktes vara oändlig. Bodil Jönsson, författare till boken Tio tankar om tid, menar på att som ung och barn delar man inte upp tiden. Vi vuxna hackar och mal ner tiden i små enheter. Och därav tycker vi att tiden går fort. Eller så undrar vi var den tog vägen.

 

Jag undrar var den här sommaren tog vägen. Och tänker, har jag njutit så där som jag ville? Både ja och nej.

 

Ja - för att jag har läst en massa böcker. Ja - för att jag har varit ledig. Ja - för att jag har både badat och solat. Utflykten till Tyresta som vi gjorde för några veckor sedan var magisk. Rent av nödvändig. Ja - för att jag tog med mig käresten till havet och drog in den Jastarnianska luften så att lungorna fylldes till brädden.

 

Sen lurar några nej också.

 

Nej, för att jag har svårt med miljöombyten

 

Nej, för att tårar har fällts utan anledning

 

Nej, för att jag vet inte alltid hur man gör. Har semester alltså.

 

Men vet ni vad som är alldeles toppen? Det är mina bilder från denna sommar. Och nu hittade jag några i arkivet som gör mig alldeles varm. Jag vill gärna dela med mig av min och min vän Svens utflykt till Järna och Mölnbo som vi gjorde en fin dag i juli. Det var en riktig sommardag....

 

 

Järna ligger en bra bit utanför stan, åt Södertälje och Gnesta till

 

 

Ekologiskt, vackert, vänligt. Och - bageriet med det bästa brödet! Plus att vi köpte efterrätt...

 

 

Ser du vad vi såg?

 

 

Så åkte vi alltså vidare från Järna till Mölnbo, där vi hälsade på Yogaläraren Janne

 

Titta vem vi träffade!

 

Janne & Lou. Och fina mamma R var med också denna dag!

 

Man kan säga att det blev full rulle!

 

 

Mat förstås. På bilden saknas den finfina mungbönegrytan som serverades. Och till dessert en chokladsak som smakade ljuvligt! Från bageriet i Järna!

 

...

 

 

 

 

 

 

 

Jag gillar att vara hemma. Men ibland är en utflykt det som får mig att vakna till. Vi var ett helt gäng igår som åkte till Helsingborg och trädgårdarna i Sofiero. Väldigt fint väder, och väldigt mycket att se.

 

Efter Sofiero åt vi glass på Pistachia, en tradition när jag är i Helsingborg. Eftersom jag vet att glassarna är mäktiga, så blev det en kula citron, och en choklad. Och vilka kulor sedan! Kaffe blev det också...

 

Nu lite färgsprakande bilder!

 

 

 

En underbar dag, som avslutades med kubb och middag. Till lunch blev det en räkmacka.

 

Det finns dagar där livet tycks gå i ultraspeed. Vi kom hem från Motala i söndags (och helt plötsligt är det fredagskväll?!) efter det häftiga träningseventet på Spartantraining. Det är fantastiskt att kroppen orkar, men det är lika fantastiskt att kunna lyssna och säga stopp, nu får du vila (en hint till mitt hjärta). Därför tränade jag en av två dagar, men kunde med stor glädje konstatera att sällskapet orkade hela vägen. Mer om det kan du läsa två inlägg ner, om människorna som deltog!

 

Jag kopierade precis över massa bilder från kameran. Och här har ni de senaste nyheterna i mitt liv.

 

 

Vad ska jag skriva? Ofta pratar vi om att ha passioner. Jag tror min passion är just mat!

 

 

 

Det fanns några guldklimpar i Motala. Bland annat så hittade vi en bokbod och inhandlade tre böcker. En av dem läser jag just nu! I godisboden tog vi bara en sväng, men det fanns en del gott att sukta efter! Vid hamnen fanns Hamnkrogen, där några av dagarnas måltider intogs. Bra mat och bra priser!

 

 

Sa jag att vädret var bra?

 

Fontänen i närheten av vattnet

 

 

...

 

Men så var det detta med Lödde/Lund. Vi gästar hos fina Dorota & Martin, samt lille G! Dagarna består av kubb-OS samt att äta god mat. En och annan UNO blir det också, enligt tradition. Idag började vi med ett cirkelstyrkepass på Friskis i Lund, där Dorota fick agera ledare och jag & hjärtat hängde på. Sedan har vi varit på Center Syd och jag hittade världens finaste lila överdragströja! Och käresten ett par mjukisbyxor. Och så fikade vi. Och blev jättetrötta.... Men här kommer lite bilder!

 

Bästa värdparet

 

Ni förstår vilka som vinner matcherna?

 

 

Jag tipsa om Soran Ismails sommarprat. Sök på sr.se!

 

 

Och så vill jag gratulera Svenne, min bästa vän, som bokat en finfin semesterresa till december!

 

 

 

 

För ungefär tre år sedan var jag första gången med uppe på gatan. Malmskillnadsgatan. En kompis från min församling tyckte jag skulle testa. 3 år senare kan jag konstatera att det skulle kännas tomt att inte vara med. I början skrev jag inget om det, ville inte göra mig märkvärdig. Att jag volontärarbetade med kvinnor som är i prostitution. Det är klart att folk blir nyfikna när de vet att jag är däruppe en gång i månaden. Och jag känner mig stolt. Och, ja. Jag är stolt. Idag blev det extra tydligt hur viktigt det är att ge till andra människor. Elise Lindqvist är kvinnan som är anledningen till att vi i vårt team också står uppe på gatan. Elises team står varje fredag däruppe och delar ut kaffe, choklad och smörgåsar till tjejerna, och finns till förfogande för samtal eller att dela ut varm dryck (vi står varannan lördag, med målet att stå varje).

 

Jag tycker du ska lyssna på Elises sommarprat (som är från den 2 augusti). Det är verkligen en historia som berör, och mina tårar, trots att jag kände till det mesta, rann medan jag manglade tvätten. Och Elises meddelande till mig blev att jag också är värdefull, precis som tjejerna på gatan. Tack Elise.

 

Klicka på bilden, så kommer ni till sveriges radios hemsida

 

 

 

I helgen var jag på Blogger Camp, i Motala. Det hela anordnades av företaget Spartan

 

Jag har funderat över hur jag ska beskriva helgen. Detta skrev jag på Facebook efter den första dagen:

 

Jag älskar träning. Och det finns det många som gör! Och några av dem fick jag just träffa denna helg. De har bloggat och berättat att vi har testat Zumba, Spartan Moves, Klubbor, Kettlebellträning och Bulgarian Bags. Jag väljer därför att blogga om dessa tjejer. Kanske blir du inspirerad att kika in på deras bloggar och se hur vi hade det?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här är länkarna till bloggarna

Strongday.se

Sessan.com & Bokhora.se