Det var menat som ett skämt, men någonstans i den kommentaren låg kanske hemligheten. Bakom min ångest (du som undrar, ångesten är min följeslagare som jag slåss emot).

Jag pratade med min bästa vän Sven, och samtalet landade där våra liv befinner sig just nu: vad ska man göra för att må bra? Eller åtminstone bättre? Och vi dividerade om detta att skapa balans, välja bort saker som inte passar i livet just nu. Och att uppleva istället för att känna. Där fick Sven rätt. För ofta tror jag att jag ska tänka och känna mig till lugn och ro. Han menar att jag ska uppleva den. Se hästen med ögonen, istället för att tänka ”vilken fin häst”.

Idag har jag kommit överens med mig själv om en viktig sak. Jag behöver tagga ner. Minns ni rutan? It´s back. Och vilken fight det har varit idag. Jag har legat på soffan och läst en bok. Och när rastlösheten sedan drar i kroppen så har jag sagt att det är OK att göra små saker. Inga stora projekt whatsoever. Små. Små. Så det så.

Men hur hänger det nu samman - den där övre delen om ångest och att jag på något vis skulle vara perfekt? Jo. Det är kanske så att jag har ett överdrivet behov av att göra bra ifrån mig. Jag vill ofta det. Men till vilket pris?


*ångest är svårdefinierat och en aning stigmatiserat begrepp. Ett ord som jag också använder mig av är obalans. För det känns i hela kroppen, att något inte står rätt till. Obalans? Ångest?

Gissa om jag blev glad när jag öppnade SvD igår. Äntligen en serie i min smak: Träning för själens skull. Det har visat sig att lättare depressioner och ångest kan botas med fysisk aktivitet. Något jag har vetat länge. Om inte jag får röra på mig, blir jag både nedstämd och ångest blir vardagsmat. Och därför är det skönt att träningen som behandlingsform lyfts mer i dessa sammanhang. Vi vet alla att det skrivs ut stora mängder antidepressiva och lugnande läkemedel. Jag ratar inte mediciner, men det är ju inte allt. Jag tänker att det vore underbart om vården kunde erbjuda motionsgrupper istället för bara piller. Inte för mig, jag är en endorfinjunkie, men för de patienter som har svårt att motivera sig själva.

Gårdagens artikel på IDAG-sidan

Dagens artikel på IDAG-sidan


Igår när jag läste den första artikeln bestämde jag mig för att gå ut och springa. Det blev fem kilometer allt som allt. Lite tungt, men efterverkningarna talade sitt eget språk. Undra hur jag ska röra på mig idag?







Men hallå - motivationen då?

Det finns tillfällen då jag tvingar mig ut, då jag tycker att träningen är blytung och rent av trist. Men då påminner jag mig om hur gott det gör mig.


Mina bästa tips för att öka motivationen:
Läs i en träningstidning - kanske hitta en ny träningsform?
Träna med en kompis
Läs inspirerande träningsbloggar - till exempel denna
Köpa träningskläder för att känna sig extra peppig!

.... och så var det måndag igen. Jag tycker om mina måndagar. Tack vare att jag nu går upp tidigt får jag ut mycket av dagen. Och måndagsträningen börjar nu likna rutin. Hade jag aldrig trott.

Jag svär sällan på bloggen (jaha, och hur är det utanför bloggen kan man undra? Inga kommentarer...). Hade jag gjort det så skulle det bli någon harang om hur jobbigt träning kan vara ibland. Som idag till exempel. Klockan tolv var det CXWorx i 30 minuter. Med hjälp av viktplatta och gummiband är det olika styrke- och stabilitetsövningar. Faktiskt kom pulsen upp en hel del. Men i jämförelse med hur det var på konditionspasset efter: oj oj. Där fick jag känna på flås. Så där att jag undrade vad jag gjorde där.

Men vet ni. Jag kommer gå nästa vecka igen. För jag vill flåsa. Därför att känslan efter är oslagbar.

Annars då? Picture-time!


Alla kärlekars dag kom. Vi tog en tripp till Fotografiska och åt en finfin middag: kalvfärsbiff, vitkål med lingon, gurka i sötsur tappning och massa annat gott



Min Valentine visste vad jag tycker om...



Efter massa fotografitittande var det dags att färda sig hemåt. Det snöade. En hel del. Foto: C. Lind



Det lossnade med jobb. Och jag gillar att planera min tid.



Jag lagade lasagne förra veckan. Vegetarisk med quorn och zucchini och aubergine. Jag tror jag var lasagnekock i mitt tidigare liv. Perfekt att ha i frysen!    Foto: C. Lind



På lördagen hade jag partyparty. Vi bjöd på matmuffins med feta och oliver, tomat och broccoli. Serverades med sallad och philadelfiaost.  Foto: C. Lind



Inget party utan efterrätt: mandelmassa blandad med äggvita blev söta små kakor (tillsammans med en hasselnöt på) och till det en hel drös med frukt. Pricken över i:et den gången blev vispad grädde
Foto: C. Lind



Veckans glädje: tulpaner gånger två



Klokhet: baka ditt bröd själv - billigare, godare, roligare!
Foto: C. Lind



Veckans roligaste poster på stan! Ni missade väl inte sista avsnittet av Sherlock i lördags?


♠
Veckans kreativa: finsk snögubbe. Återfinns på min granngård









Att du gjorde i ordning i lilla rummet var inte bara en handling. Det var kärlek som kändes ända in i djupet av mitt hjärta

Jag har funderat lite. Och kommit fram till att jag är nöjd i göra:t. Men att den stora utmaningen är att vara nöjd i vara:t. Det skapar utmaning. Och kanske framförallt en undran: hur gör man? Hur ska jag vara nöjd i vara:t? Vad är vara:t?

Jag tror ett sätt är att komma underfund med vad vara:t är för mig.

Tänker mig att vara:t är skilt från prestation. Och snarare fylld av kontemplation. Men vad vet jag. Att göra i vara:t är också härligt!

Så långt har jag kommit. Nån som vill delge något råd? Välkommen till kommentarsfältet!





Att ha en matlagardag. För mat är bra. Här är gårdagens linssoppa med ostsmörgås & sallad



Att glo på en ros tills ögonen blöder. För att kärlek är bra. Rosen är från mitt hjärta



Att surpla en god kaffe i fin mugg. För att kaffe är gott. Och för att fina muggar förgyller.



Att sitta framför datorn och välja riktigt bra musik



Att lyssna på First Aid Kit är mitt bästa vara-tips. Bara lyssna och du förstår. Present från Herr H



Att pyssla med kort




Att laga egen bearnaise. Mums! Recept finnes här!



Att ta hand om sig själv. Just nu testar jag en C-vitaminkur för huden från The BodyShop. Hög vara-faktor!




Idag är det Alla Hjärtans Dag. Jag & kärleken ska till Fotografiska. Åh. Vad härligt att vara.

Jag är mer än trött. Och sängen lockar. Tänk. Klockan är inte ens tio. Och jag har möjligheten att bara lägga huvudet mot kudden och somna. Det kommer bli min sanning inom en halvtimme. Jag var ju så sugen på att blogga.

Sitter här hemma ensam i soffan och känner mig så nöjd. Har varit på ytterligare ett ViPR pass (här kan ni läsa om hur det var första gången jag testade) och måste säga att veckans träning blev av. På riktigt. Äntligen verkar den onda ryggen ha försvunnit, och nu yogar, promenerar och tränar jag mer eller mindre som vanligt. Det är skönt!

Det hinner hända så mycket mellan varven. Och blogginlägg skriver jag när andan är den rätta. Jag tycker om att blogga. Men det är också mycket annat som pockar på min uppmärksamhet.






En Sture fyllde 70 år. Samling med mysljus och blommor        Foto: C. Lind



Nya ansikten i Livet                                 Foto: C. Lind



Samtal matchar bra med mat                            Foto: C. Lind



Tårta matchar med mage                              Foto: C. Lind




Jag och hjärtevännen stannade tills skymningen passerade



Det kom en tid för arbete. Som jag arbetade. Ja. Bilden är tagen idag på eftermiddagen



Men så var det detta med min mixer. Den har väntat tålmodigt sedan födelsedagen, för att bli använd....




Och dagen till ära (idag) blev det en kanongod bananshake med banan (1,5 st), citron (saft från en liten), mjölk (3,5 dl) och kryddat med en gnutta socker, kanel & kardemumma. Det var precis vad jag behövde. Och du förstår, det här är en riktig mixer. Med finfin motor som spinner. Jag blev alldeles glad! Tack till min finaste!



Du har väl inte missat min kundaliniyogaartikel? Det är Janne Spetz som satt ihop programmet för Livskicks läsare. Välkomna in! Det är Christofer Lind som har tagit bilderna.




Låtar som hjärtat vibrerar till

Jag saknar dig mindre och mindre (Melissa Horn)
Emmylou (First Aid Kit)
Some die young (Laleh)



Den där halvtimmen har gått nu....Dags att sova!

Visst jämför jag mig med andra, jag kan sukta efter vad ni gör. Jag kan längta efter den där arbetsplatsen med en massa fina kolleger. En stadig inkomst. Kunna gå hem och glömma jobbet. Och bara vara.

Men jag tänker att jag ska jämföra mig med mig själv. Det är egentligen det enda rätta. Och jag imponerar på mig själv. Starten på året har varit en start som jag aldrig haft tidigare. Jag har varit målinriktad, fokuserad. Och det har gett resultat. Hur då? Enkelt skrivet: jag har sålt tre artiklar på kort tid, och jag vet nu mer och mer vad exakt jag behöver göra för att kunna jobba med det jag gör. Vad gör jag? Jag är frilansjournalist. Skriver mest om träning och hälsa, även en del psykologi.

Det som gör att jag orkar, för ibland är jag verkligen trött, är att jag landar i vad som verkligen betyder något.

Det bottnar förstås i den stora frågan: vad är meningen med livet?

Jag vet inte, det finns inget universellt svar. Du ska själv formulera vad som är meningen med ditt liv.

Just nu är meningen med mitt liv att skriva det här blogginlägget. Att vara här. Kanske lära mig att andas ännu lite djupare. Ikväll kommer meningen med mitt liv vara att gå på ett yogapass. Och i natt ska meningen få vara enkel: sova.





Mening: fisksoppa med saffran



Mening: en ros



Mening: skymningen när den är som vackrast



Mening: väldoftande tvål



Mening: att vänner skickar fina födelsedagskort! Tack Suzan och M!



Mening: att titta ut genom fönstret





Vet ni. En riktigt viktig mening för mig är att röra på mig. För då mår jag kanon! Idag blev det nästan 9 km powerwalk!




Hjärtat slår

För

Dig