Det är klart att jag ska summera kära vänner! Jag har bläddrat i arkivet, och jag måste säga: ett år är lång tid!

 

Häromdagen gjorde vi knäck, efter noga läsning av FAB Familys blogg

Det fina där var att vi fick bra tips på ett pedagogiskt vis - enkelt, bra och gott blev det! För dessa tips, klicka på länken ovan och besök denna blogg!

 

 

Recept

2 dl grädde

2 dl ljus sirap

2 dl socker

1 msk smör

1/2 dl hackad mandel

.

Vi blandade grädden, sirapen och sockret i en kastrull. Det skulle puttra på i ca 20 minuter (håll koll!) - vi fick tipset att 122 grader är den perfekta, men vi körde upp till 125 grader. Jag tror det beror på termometer och var i kastrullen man mäter temperaturen. Sedan blandade vi i mandeln och smöret. I med allt i en kanna (tack för tipset!!) och sedan fördelade vi i knäckformar, som stod tätt på en bricka!

 

 

Var jag än mig vänder planeras det frenetiskt för nästa år. Mål av olika slag läses på bloggar och Facebook. Det är väldigt nära att vi ska lämna 2012.

 

Jag sitter inte med några särskilda mål, och vet inte om jag borde det? Jag som älskar att mäta och jämföra. Runkeeper och jag är ju bästisar!

 

Kanske kommer jag att skapa en liten mållista. Eller inte. Har inte bestämt mig. Jag vet inte om livet måste bestå av allt detta. Tänk om jag bara får bli berörd av livet. Det räcker ganska långt.

 

Samtidigt - träningen får mer och mer plats. Jag springer Gröna Linjen, jag tränar på SATS, är med på olika event, mars 2013 är det Fazer Blogger Boot Camp!. Vad skulle jag vilja ha för träningsmål 2013?

 

Att träningen fortsätter att vara lika viktig, att den blir av, och att jag har roligt! Lite starkare, lite friskare. Och det mäter jag längs vägen! Jag har en träningsdagbok på gymmet, mest för att se vilka vikter jag använde senast. Bloggen som sådan är bra för den biten också, då jag ofta bloggar om både träning och andra må-bra-aktiviteter.

 

Springa lopp, jo, jag siktar på Hässelbyloppet igen nästa år! Löpning vill jag fortsätta med, och ser fram emot att avsluta etappen Kristineberg-Hässelby Strand, 11 km, tillsammans med Strongday-Annika

 

 

60 stycken piroger

 

Degsats, gör den tre gånger!

3 dl vetemjöl

1 dl varmt/hett vatten, inte kokande, utan svalnat något

2 tsk salt

 

Att göra degen tre gånger innebär att den är ”färsk” när du bakar ut den, och det blir helt enkelt enklare att kavla!

 

Farsen

30 gr torkad svamp

300 gr surkål (till exempel av märket krakus)

1 lök

1,5 dl av svampspad (förklaras i receptet)

olivolja

salt & peppar

 

Att steka pirogerna i

smör

 

Börja med farsen – koka den torkade svampen i vatten som precis täcker den. Ca 15 minuter. Häll sedan av svampen så att du sparar spadet! Hacka svampen.

 

Surkålen: ta ca 300 gram, och kläm ut den vätska som finns. Vi la den i en bunke och klämde med händerna, och hällde sedan av vätskan. Hacka surkålen.

 

Hacka lök

 

Värm på olivolja i en kastrull. Stek först på löken. I med svamp och surkål. Salta och peppra efter smak. Häll i 1,5 dl av svampspadet. Låt småputtra i ca 30 minuter, tills vätskan dunstat av. Viktigt är att farsen inte får vara för ”blöt” för då blir det inga bra piroger! Den ska vara mer åt det torra hållet!

 

Degen:

Gör nu i ordning degen. Häll upp 3 dl vetemjöl i en bunke. Salt. Och sedan det heta men ej kokande vattnet. Rör om snabbt med en gaffel. Gör sedan degen smidig genom att bearbeta med händerna.

 

Nu är det dags att göra pirogerna. Kavla ut den smidiga degen tunt. Använd ett glas för att göra rondeller. I varje rondell läggs 1,5 tsk fars. Ena halvan av kanten på rondellen fuktas med lite vatten med hjälp av pekfingret. Kläm ihop! Färdig pirog!

 

Första satsen deg räcker till ca 20 piroger. Gör om degen två gånger till, så får du sammanlagt 60 piroger

 

Vi fryste in våra 60 piroger – men när de ska ätas ska de kokas i saltat vatten. När de flutit upp till ytan är de färdiga. Som avslutning steks de i smör.

 

Serveras med rödbetssoppa – den går att köpa färdig i butik! Eller göra den själv!

 

Att träna med andra är alltid extra kul, och igår träffades jag & Annika vid Hötorget för att tillsammans köra en sträcka på Gröna Linjen. Vi körde till Kristineberg, och det var alldeles lagom för mig! Reflexvästen var förstås på, men broddarna behöll vi i händerna hela vägen, trots att det var moddigt och isigt på många ställen!

 

Sedan blev det häng i Annikas soffa, jag höll på att sätta saffransskorpan i halsen när Annika helt plötsligt spänner ögonen i mig och ropar: du är väl inte allergisk mot nötter!!??

 

Himla trevligt det här.

 

Men givetvis var vår sms-konversation efteråt den som satte ribban för Gröna Linjens nästa etapp.

 

Jo för vi ska springa Kristineberg-Hässelby Strand. 11 km. I januari.

 

Joråsåatt.

 

 

 

Kika in på Annikas blogg för att se hennes version av Gröna Linjen!

 

I helgen, från och med fredag, har jag haft en massa bra människor omkring mig.

 

Ni vet ju hur matstyrd jag är. Allt planeras kring maten. Det är liksom den jag utgår från i mitt liv. Jag planerar, funderar, skapar recept i huvudet. Mest hela tiden.

 

Hur skönt är det då inte när Herr Höckert tar med sig lunch på fredagen?

 

Och det bästa av allt - han ordnade med matlåda till mig & Christofer så att vi hade på lördagen.

 

Vuxencurling och kärlek på kanske högsta nivå. Hjälpa en vän.

TACK Sven, du är en bästa vän, och att vi känt varandra länge känns så bra!

 

 

 

 

Jag hoppas kunna laga det Svenne gjorde, ska be om recept! Kommer då på bloggen förstås!

 

 

 

I några dagar har jag faktiskt funderat över livet. Det sägs ju vara bra att veta vad man vill. Just nu är jag expert på vad jag inte vill. Jag tror att en sådan lista i livet kan vara bra. Saker jag inte vill göra.

Jag vill inte stressa mer. Och vidareutvecklar man tanken i positiva ordalag: jag vill vara sådär förbaskat harmonisk. Typ mest av alla. Helst nu. Eller igår.

 

Vadå harmoni? Tja, jag tänker att jag vill kunna ta smarta beslut där stress inte är ett alternativ.

 

Min senaste tanke var något i stilen med: ja, det är klart att man ska gilla det man gör (läs: arbete) men det ska inte vara det viktigaste enligt mina värderingar. Det betyder inte automatiskt att du skiter i ditt jobb och gör det dåligt. Tvärtom tror jag du kan göra det riktigt bra. För du släpper hela den där "måste-jobba-prestera-stressa-för-att-det-ska-bli-bra". Utan förhållningssättet blir: jag arbetar, trivs och vet var mina gränser går.

 

Jag tycker nämligen att livet kan ge mycket utöver jobbet. Jag kan tänka mig att det inte är något nytt. Ni kanske tycker samma sak? Eller kanske tycker något helt annat?

 

Vadå är jobb dåligt? Nej, men det kan bli. Har sett otaliga exempel där det går överstyr och där människor blir sjuka. Där du maxar så mycket att du drunknar i din egen prestation. Jag räcker upp handen och säger som det är: jag har jobbat mig sjuk en gång i tiden. Jag har drivits av prestation ända in i kaklet. Jag blev inte bara blåslagen. Jag blev dränerad, utmattad och beroende av vård.

 

 

Lite julmys på dessa tankar och jag är miss Hamony herself!

 

 

Jag ska ju vara med på Fazer Blogger Boot Camp. Och nu är det tävlingsdags:

 

 

 

Alltså. Vilken fråga! A L L T!

 

Som man frågar får man svar.

 

Här kommer mitt svar:

 

 

 

Nu sippar jag vidare på kaffet och laddar lite....

 

 

 

Sista månaden på året. Det kunde likväl vara den första. Men förkylningar, dystra sinnesstämningar och stress får mig att fundera. Varför jag inte kan läsa en bok mitt på dagen, utan att känna mig rastlös? Att det är svårt att släppa "produktionsstressen"? För vad spelar det för roll?

 

Tanken med livet är ju att leva det.

 

Nej. Snälla göra-gen, släpp mitt sinne, min kropp. Låt mig ligga på sängen och läsa min bok. Låt mig vara med mina vänner, och verkligen VARA. Jag slänger göra:t i papperskorgen för en stund. Hela livet vimlar av prestationer åt höger och vänster. Det ska göras. Det ska presteras.

 

Men tänk att få känna. När någon nära går bort. Det hände mig i förra veckan. Det var som att jag förstod, men som att tårarna var på prioritet långt nere. Först när jag skulle somna på kvällen kände jag hur de rann nerför kinden.

 

Tänk att få känna glädje. I stunden, och inte bara säga "vad mysigt det var". Känn hur mysigt det är istället.

Som att baka lussebullar.

 

1 gul lök

2 vitlöksklyftor eller 1 vitlök solo

2 morötter

1 hel broccoli

2 potatisar

Ingefära ca 4-5 bitar

5 stycken torkade aprikoser

Smör och rapsolja

Krydda: curry

2 msk buljong, eller 1-2 tärningar buljong

2 dl röda linser

1 liter kokt vatten

 

Att servera med: creme fraiche och pressad citron

 

Koka upp 1 liter vatten i vattenkokare.

 

Det som nu ska hackas och skäras i mindre bitar lägga tillsammans i en separat skål/dunke. Hacka den gula löken. Även vitlöken. Skala och skär morötterna i mindre bitar. Skär av foten på broccolin och skär den i mindre bitar. Lämna resten av broccolin till senare (behöver inte koka så länge). Skala potatisen och skär även den i mindre bitar. Skala ingefära och skär 4-5 bitar och lägg i skålen/dunken med de andra grönsakerna.

 

Smält smöret, ca 4 matskedar, i en kastrull. Häll även i 2-3 matskedar rapsolja. När smöret har smält och värmts upp tillsammans med rapsoljan – lägg i alla grönsaker från skålen/dunken, samt lägg till de 5 aprikoserna. Medan allt steks på, krydda med curry. Lägg till buljongen.

Skölj linserna, till exempel genom att lägga dem i en liten bunke och hälla på kallt vatten, rör om med en sked. Häll av, och upprepa. Lägg till linserna i kastrullen med de nu förstekta grönsakerna. Häll i vattnet som du kokat upp. Låt nu allt koka i ca 15 minuter och lägg sedan i broccolibuketterna. Koka i några minuter till. Ställ av kastrullen.

 

Mixa sedan soppan slät, och servera med lite creme fraiche. Ett annat tips: pressa lite citron och ha i soppan när du serverar!

 

 

 

Det vackra vädret igår, vilken grej! Gnistrande snö och strålande sol. Jag och min vän Herr Höckert går som bekant Gröna Linjen - tunnelbanans spår mellan Hässelby Strand och Farsta Strand (i etapper). Vi bestämde igår att gå den sista sträckan, Gubbängen - Farsta Strand. Det var en sträcka på 4,5 kilometer - och vad roligt att få komma i mål!

 

 

 

Träning är ju speciellt på det viset att de som älskar den, kan inte vara utan den. Det blir som en drog, fast förhoppningsvis i positiv bemärkelse. Därför vill jag gå i god för att träning är en av de viktigaste sakerna i mitt liv, för min kropp och för mitt välbefinnande!

 

Apropå träningsälskare. Jag var på en invigning i torsdags, som anordnades av nätverket B.A.B.Y. Lokalen var inne i stan, på Rosa Skrot.

 

Nätverket har tolv ambassadörer, bland dem Terese Alvén, Jenny Sunding och Magdalena Bibik

 

Det var en kväll där vi fick möjlighet att träffa gamla som nya ansikten. Jag blev förstås extra glad över att få se, Betty, Sofia, Annika och Helena!

 

 

Och så var det bästa Magdalena Bibik. Träffade henne första gången i Motala, och sedan har jag sett henne på stand-up tillsammans med Janne Westerlund. Vad ska man säga? Hon är alltid positiv och ger allt!

 

 

Visst ser jag väldigt bekväm ut på sista bilden?

 

Sen träffade jag även på en nygammal vän, som jag inte sett på evigheter, fina Kia

 

Det jag vill skriva är: det är så roligt att man har dessa blogg- och nätvänner. Annika och jag har tränat ihop, Betty ser jag titt som tätt, trots att hon inte bor i Stockholm. Sofia och jag planerar en fika framöver. Och Helena avslutade kvällen med att fråga om jag ville ta en långpromenad - hur bra är inte det? Ja, helt enkelt schyssta träningstjejer som verkligen motiverar mig till att fortsätta!