Varför konsumentmakt ska agera lokalt
Så här är det (nu låter jag som Laila Bagge i Idol. I like it)
Jag tror att det är viktigt att välja var man handlar - för DU påverkar. Dina kronor påverkar
Om jag kan försöker jag handla där jag bor, eller utanför stan. Gärna i småbutiker, udda, men som har grejer jag gillar. För stan klarar sig ändå. Det gör inte andra. Så var med och påverka!
Jag handlade mina glasögon hos en optiker i Farsta Centrum - och fick suverän service och bra pris dessutom. Bara som ett exempel.
Vad tänker du? Och var handlar du?
En favorit-spargris. Dock inte i min ägo.
Vet ni vad? Företag kan också påverka! The BodyShop skänkte jättefina julklappar till våra tjejer som vi volontärarbetar med. Kärlek och stort tack!
Sänk ambitionen i JUL!
Det är förvisso pirogverkstad här hemma, men med ett lugn som jag aldrig mött tidigare. Jag är nämligen snäll mot mig själv. Det är som att jag förstår mig själv bättre. Än förut.
Du som är stressad - fundera över julen. Varför firar vi den? Är det okej att bara ta ledigt? Göra det där som man alltid önskat sig - ligga i säng eller soffa och läsa favoritboken? Jag tror att många skulle må bra av att göra just det. Och framför allt - dela upp ansvaret. Jag är själv en person som ständigt vill ha kontroll (nej, jag är inte helt galen, men nästan!) och har svårt att släppa taget om saker. Ibland är det bra, men ofta sätter jag hinder för mig själv och min hälsa. Jag övar mig på att lita på andra människor, även om det är svårt. Jag har någonstans på vägen lärt mig att det är bättre att göra saker själv. Men så står man där med all stress, och det blir inte trevligt.
I år har jag släppt det där lite grann. Sven får göra rödbetssalladen. Köper färdig barszcz. Gör mina piroger i den takt det passar mig. Jag är ingen superwoman. Och tänker inte bli någon heller. Jag vill leva, inte dö. För stress dödar på ett eller annat sätt. Sen kan jag skriva att planering är a och o. Det betyder inte att man ska planera megamycket. Keep the Christmas opretentiös liksom.
Nu ska jag pressa vitlök och göra mig en drink. Fortfarande svag. Men glad!
En tanke om De Andra
Begreppet ansvar är något som vi alla kommer i kontakt med - antingen i jobbet, eller på hemmaplan. Om du går till en läkare kan man säga att han delvis får ansvar för din hälsa, i alla fall ett medicinskt ansvar. Samhällsansvar - ett stort, tungt ansvar - som kan vara svårt att greppa. Och sen det personliga ansvaret, som mest klingar som något juridiskt.
Vad är vi uppfostrade till? Jag har inte svaren, och hittar jag några så gäller de i mitt egna liv. Att hjälpa andra är inte självklart idag, trots att det kanske borde vara det. Det är klart att vissa behöver mer hjälp, medan andra bara behöver ett stöd. Hjälp kan ju vara så mycket - att vara där, att finnas. Vad tycker du?
---------
Igår var en spännande dag - var hemma hos Gabi, en tjejkompis som jag återfann efter flera år. På facebook av alla ställen. Hon och hennes sambo har skaffat en sötnos till hund - och vi pulsade tillsammans ute i snön (Gabi, jag och Knatte). Det var mysigt, och sedan fortsatte vi myset med julpyssel. Sen var jag helt slut, ibland försvinner energin. Då låg jag på golvet och kramades med lille Knatte. Han är ganska lik Marius, en hund som jag umgicks mycket med förut. Så nu har jag en ny hundkompis - känns jättekul!!
---------
Jag måste påminna mig själv om mina prioriteringar. Jag kämpar med att få till det som faktiskt är viktigt. Jag jobbar på med artiklar och har knutit några nya kontakter. Imorgon ska jag och Sven gå klart Tvärbanan (kameran ska med förstås!) och senare blir det världens bästa pizza (avslöjas på onsdag!) och bio. Gissa vad vi ska se?
Nu lite bilder - nu är det ju tillåtet att pynta till det hemma!! Den sista bilden är från min korta promenad idag!
Att Bestämma sig för Så Lite som Möjligt
Det var ju det här med strategier. Eller taktik kanske är bättre ordval? Vad vet jag. Jo en sak vet jag. Att det är bra att bestämma sig för EN sak. Och liksom nöja sig med det. Kan meddela att badrummet är så skinande rent att jag nästan bländas när jag går in. Ska strax inviga det nyskurade badkaret med att duscha. Min hårborste har mystiskt nog försvunnit. Det roliga är att varje gång jag hälsar på finaste Dorot, så förlägger jag borsten. Sist hamnade den bakom hennes säng, när hon bodde i Karlskrona. Men min tanke är att jag nu har den här hemma någonstans i lägenheten.
Stopp. Mat. Åka. Det är där jag befinner mig nu. På Stopp:et. Jag ska strax laga lite mat, det blir ekologiska tortellini med spenat och ricotta. Till det lax. Sen någon frukt. Sen är det som sagt dags att Åka. Till mamsen och kolla posten. Träffa Svenne.
Ikväll är det volontärarbete på gatan. Jag har kvällsansvar, så jag ska handla litegrann. Och klä på mig megavarmt. Ni som undrar över volontärarbetet - vi står på gatan och delar ut varmt kaffe, mackor och bullar till gatflickorna. Samtal blir det också.
Vi håller på att förbereda lite julklappar till tjejerna, till den sista gången vi står (det är den 18 december). Om ni har kontakt med några företag (känner marknadspersoner eller liknande) så får ni gärna förmedla kontakt. Mitt första försök är att kontakta Body Shop och höra ifall de vill skänka lite produkter. Själv ska jag sitta och göra julkort, som jag tänkte skulle fästas till presenterna. Om du har råd/tips på hur vi kan fylla våra presenter - skicka gärna mail eller skriv i kommentarerna.
Kram
Emilia
Utflykt till Helsingborg där vi gick upp till ett utsiktsställe. Min syrra i rosa halsduk!
Att vika av med blicken och med handlandet
Jag är hemma nu. Vilken dag! Fantastisk på många vis - och nu behöver jag min stund för mig själv. Mässan i helgen (Allt för hälsan 2010) har satt sina spår i form av trötthet. Och en massa information och papper som ska läggas i ordning och sammanställas - mycket händer därute på hälsofronten!
Några tankar om hjärnan kan ni läsa här!
Lite svårt att tyda kanske - "trots att det är grått, finner jag ett lugn..."
Lever du efter något motto, eller värderingar, som du vill dela med dig?
One of those days...
Allt började knasigt. Och dagen var helkonstig. Det var så att jag trodde jag skulle börja grina. Och i huvudet pågick det där kreativa kaoset som inte går att hantera. Då vill jag göra en massa saker, men kan inte ta mig för, eftersom jag inte vet var jag ska börja. Det är hemskt. Men det finns lösningar:
* först och främst - släppa allt som jag håller på med
* yogaövningar med fokus på andning (som ett exempel)
* ta en promenad (det alternativet valde jag)
* gå och handla mat (det gjorde jag under promenaden - utvecklar nedan)
* skriva ned hur jag tänker och få struktur på kaoset
Javisst, jag erkänner detta rakt upp och ner, utan att censurera mig. För jag tror att vi är fler som har ofokuserade dagar ibland. När ingenting fungerar. Det kanske till och med kan klassas som normalt. Något som jag upptäckte med mig själv är att jag blir lugn och harmonisk av att handla mat. Idag köpte jag Agavesirap, som tydligen ska vara bättre att använda istället för socker - måste undersöka saken närmare...
Nu är klockan nio och jag tänker inte göra så mycket mer idag. Jag har lagt ner lite lite tid på att jobba idag, men med förmånen att kunna ta hand om mig själv. Okej, någonstans ska jag väl ge mig själv lite cred för dagens satsning:
* jag skrev ihop ett personligt brev och cv och skickade in (berättar mer när det närmar sig...)
* skickade iväg minst tre viktiga mail
* skrev ihop ett brev och frankerade och skickade iväg
* skrev ihop en motivering - jag är med i final för att vinna en resa till Thailand - håll tummarna nu!!
* började jobba med en artikel
* lagade zucchiniplättar och gjorde en sallad till (=lunch)
* gick till återvinningen
* handlade mat på Konsum
* bokade tvättid
* letade efter min bankdosa, men fann den inte. Däremot hann jag städa lite...
Hon visste inte riktigt. Hon välkomnade ensamheten, samtidigt som hon var rädd att sky den i framtiden. Skulle det alltid vara så här? Att hon ville vara ensam? Hon njöt av att kunna styra helt och fullt, utan att behöva anpassa efter någon eller något. Men att inte älska, är det ett bra alternativ? Eller räcker det med den kärlek som hon visar sina vänner? Hon funderade. Utan att komma fram till något.
Ung kvinnas tankar om Ensamhet & Kär Lek
Klarare än korvspad
Det kan påverka lilla bloggen. Eller inte. För här är det ganska kravlöst, och jag delar gärna med mig, 80-talist som jag är. Imorgon har jag förmiddagen alldeles för mig själv och sen får jag besök av Maria och Klara - mina absoluta favoriter från Årsta. Hade tänkt att slänga ihop något i bakväg, med oregano - får kika hos Mollys blogg och se om jag kan hitta något! På lördagkväll är det "gatan" som gäller, ett volontärarbete med gatflickor. På söndag ska jag och Sven göra något kul! Berättar mer nästa gång!
Sovsugen Företagare har Vaknat
Den 15 oktober närmar sig med stormsteg. För en som söker till högskolan är detta datum ett måste att hålla reda på. Men så är det ju också Blog Action Day - ni kanske minns förra året? Jag skrev om klimatet
I år handlar det om VATTEN. Det är klart att det är intressant, och det finns mycket kunskap att inhämta. Jag ska fundera på hur jag ska lägga upp mitt inlägg.
Jag återkommer om ett tag och berättar vad dagen består av.... Har med föreläsningen igår att göra!
Morgon. Minus God. Fast ändå...
Ah. Jag har lite böcker att läsa. Känns hur bra som helst!
Stopp & Belägg. På riktigt.
Väntar ut mig själv
Har du något bra tips på mat som man kan frysa in? Som innehåller mycket näring?
Dag 2: Skratt- och Rörelseresan
Så är det bara – jag är lite nöjd. Men också trött – sover som aldrig den, och känner att det är helrätt. Så är det, som sagt. Gårdagen var det rörelse i fokus och jag både sprang och promenerade. Tränade lite triceps och hoppades på att ingen skulle se mig. Åt två luncher – blev bjuden på en, och sen kunde jag inte tacka nej här ”hemma”. Jag läste lite. Och sen frotterade jag mig i gammal nostalgi medan jag lyssnade på Melissa Horn på Spotify. Klockan 21.00 ville jag sova, men jag höll ut till klockan 22.00.
Dagens plan ska vara liknande den igår, men nu ska det jobbas lite också. Jag väntar på svar från en redaktör, lite otålig är jag, för jag vill komma igång! Apropå skrivande – min presentation på Livskick är uppdaterad – här får ni läsa! Hur som helst, jobbet går ut på att kolla min planering som jag så fint gjorde i veckan – en lång härlig todo-lista. Tänkte se om det finns något som jag kan kryssa över!
Det blev ingen yoga igår för mig, däremot har Janne skickat över några övningar via facebook, så idag ska jag slå slag i saken. Ta ansvar för mitt Yoga-Jag.
Imorgon är det bröllop! Tjoho! Jag ska höra om jag kan publicera några bilder därifrån, så ni får se hur kul vi kommer ha det!
Kram till er
Emilia
Lite trött men motiverad
*gå och handla lite mat på Ica Globen
*äta lunch
*skriva klart en artikel
*gå till banken
Ikväll är det yoga som gäller - kundalini. Det kan rädda min rygg lite grann. Och nacke.
Dublin och Belfast - i bilder!
Jag fick ett trevligt paket på posten....Återkommer med innehållet ikväll!
Skapad till...?
Helgen är nästintill oplanerad. Så borde det alltid vara. Jag klarar inte av min kalender något mer. Och då är jag själv ansvarig för den. Men mitt liv och mitt sinne är mitt ansvar. Så nu drar jag mig tillbaka, och börjar stryka bort, även sådant som kan verka roligt. Sociala biten är underbar - men nu måste jag tänka på en annan relation. Den med mig själv.
Jag har en plats för dig. Det är städat och lagom ljust. Det vibrerar där ibland. Det är mitt hjärta som slår. Hyran är betald och vibrationerna fortsätter till den sista dagen. Välkommen. Det är ett förstahandskontrakt.
När blixten slår ner
Så! Med detta vill jag önska en fantastisk helg!
Kram
Emilia
Men berätta hur du mår...?
Ja. Det kanske är så att jag inte vet. Jag vill ha dig nu, som jag hade dig förut (Melissa Horn & Lars Winnerbäck)
Det är bra att ta beslut i förvirringens tider. Bara ett enkelt - hur dagen ska se ut. Idag var det som att livet vände sig mot mig. Jag bad om tålamod och motivation. Jag tänkte, det går över. Det bästa jag har gjort var att stava mig härifrån. Tog mina två pinnar och bara gick. Tanken var att bara ta mig framåt. Det var ett beslut som jag tackar mig själv för.
Tvätten är gjord. Golvet i vardagsrummet är torkat. Mat har lagats. Komposten har slängts. Mail har skickats. Kursen ikväll var intressant. Och jag var där. Kan du inte bara vara nöjd Emilia? Varför ska du ha så höga krav? Låt dig själv vara ifred. Låt dig läka, lär dig att känna igen. Du sa att du bara skulle vilja skita i allt - det kanske egentligen inte är så dumt? Bara för en stund i alla fall.
Skratta en stund. Le åt tanken på människor som ger dig energi. Tänk att du kanske ändå ska möta någon som du ska dela livet med? Om ett år, om fem, vad spelar det för roll. Det kanske finns något för dig. För mig.
Jag kan inte skilja på
Klockan fyra, ja strax innan, kom herr Höckert. Vi spelade upp vårt program för pappa - och det kändes bra. Nu på onsdag ska vi alltså upp och föreläsa om psykisk ohälsa - något som vi båda har genomlevt, brottats med, och kommit tillbaka ifrån. Så lika men ändå så olika. Visst skulle det vara gott med en rostmacka med honung.
Processen med Svens och mitt program har fortgått sedan slutet av förra året, och det gör ju förstås att jag ser vad jag har glömt bort. Det kanske är att gå vidare. Men ärren finns kvar. Det kanske finns tårar som behöver tömmas från det djupa lagret. Vem pratar jag med egentligen när jag mår sämre? Ingen. Det finns ett skal, som är mer täckande än ett bra smink. Vem anförtror jag mig till? Det finns några få. Men jag tar det försiktigt. Saker har hänt som jag inte vågra prata högt om, mina öron och mina tankar orkar inte. Det gör inte ont, så. Men det finns ju där, det är en del av min historia. Bloggen har levt med mig i två år, och har jag inte varit duktig, så säg? För nu kan ni kanske förstå min fanatism över att må bra - det ska poängsättas, det ska optimeras, det ska vara ostressigt, det ska vara mat. Det ska vara sömn. All denna kontroll syftar till en sak. Att slippa ångest förstås. Ångest är ett ord som många ryggar tillbaka mot. Men den finns där, och jag är inte ensam. Många vänner har genomlevt helvetet här på jorden. Vi är många - därför sitter vi säkert med en kunskap som kan användas och förmedlas. Därav det program som jag och Sven ska presentera. Så en tanke till oss på onsdag mellan klockan ett och tre. Tack.
Ska vi falla ska det finnas tid att falla fritt
När jag ser dig väcks glädjen med en otäck känsla av okontroll. Jag vet ju inte exakt vad du tänker. Om mig. Men kanske ska jag bara betrakta dig och låta mig fyllas av din skönhet. Bara så. Inget annat. Du är fin.