Kvällarna inbjuder till en stunds eftertanke. Men idag vill jag mest bädda ner mig och fortsätta läsa i boken - En liten bok om ondska, av Ann Heberlein. Ruskigt intressant. Och lite läskigt, detta med ondska. Läser gärna vidare.

Och en annan anledning är att jag inte vet vad jag ska göra med eftertanken. Vad ska jag lära mig? Igen? Att jag skapar mitt egna liv är jag smärtsamt medveten om. Ingen determinism här inte. Nej, du ska vara din egen lyckas smed. Men då kommer ju frågan - vad är lycka? Och varför är den så viktig? Nej. Låt olyckan också få plats. Bli inte en lyckojunkie, please. Lite tårar och ångest med jämna mellanrum rensar systemet. Jo. Bara det inte är för långvarigt!

Jo, jag tycker om att må bra (ifall det är Någon som undrar). Det är inte det som jag motsätter mig. Jag motsätter mig att den ständiga jakten pågår. Efter mer. Men att nöja sig med mindre, det är väl också bra tänker jag. Det snurrar i huvudet av tankar - enligt lagar som övergår mitt förstånd får jag inte vara för ödmjuk, för då existerar högfärden där parallellt "jag är minsann ödmjuk". Och jag får inte vara för bra heller, får då är högmodet där, tydligt och skrivet i fetstil. Lagom hit och lagom dit proklameras. Lagom för vem? Lagom enligt vem? Ge mig ro att leva. Snälla.

Jahapp. Det blev lite eftertanke. Ändå.

En god natts sömn till dig som läser detta. Because you´re worth it. Every night. Och skulle det vara fredag - welcome to the weekend!

Nej. Ingen fara. Det har absolut inget med de traditionella drogerna att göra. Så här är det. Eller var det. I förmiddags fick jag mig en insikt som kommer att påverka månaden framöver, och i min lilla irritationsbubbla förstod jag att inte mycket skulle bli gjort. Då kom rösten som sa: solen lyser, du har gott om tid - ut och spring med dig! Tänkt och gjort. Jag säger bara som så här - terapi i all ära, men halleluja för löpning! Uppvärmningen var ynka sex minuter, men det innebar mer spring, vilket var det jag suktade efter. Sammantaget blev det 20 minuters spring fördelat på fyra gånger fem minuter.

Biverkningar? Eh ja. Håller på att städa sönder lägenheten. Samtliga golv dammsugs och våttorkas. När jag började damma av elementet (ja, dammigt var det) insåg jag att överdriften kanske var närvarande. Men skitsamma tänker jag. Vill jag detta, städa, så får jag väl göra det.

Hann med lite bokföring i förmiddags och har en plan att skriva en artikel för Livskick. Ni missade väl inte min artikel om löpning och hur du ska tänka om du är nybörjare? Annars - klicka in här! Så har jag ett föredrag att förbereda. Den 10 april ska jag föreläsa på Hälsans dag på Eggeby gård! Ska fundera ut hur jag delge er programmet för dagen - återkommer!

Bjuder på några bilder med Herr H från igår. Vi smider lite planer. Men vi vet ännu inte själva vad det kommer bli. Spännande!

Så här i tider av annalkande vår händer det även saker med oss människor. Under loppet av två dagar har jag fått genuina leenden avfyrade mot mig. Och de träffar rakt in i mitt hjärta. Och jag ler tillbaka. Nu senast var det idag, när jag gick till biblioteket på Plattan. Jag frågade om jag kunde få låna om en bok, trots att jag gjort omlån maximalt antal gånger, det vill säga tre. Bibliotekarien ordnade det med några klick och frågade nyfiket om boken var bra. Och sen när jag ska gå så ler hon och blinkar med ena ögat. Jag blev glad och hjärtat fick sin dos av kärlek.





Godnatt mitt hjärta, du ska sova nu. Det är så mycket jag vill säga dig (Helen Sjöholm - sångerna)

Tulpanerna i mitt kök har kanske en dag till av liv i sig. De luktar liv, men viskar om vissnad. Själv har jag sedan i söndags vissnat en del också. Det finns inga självklara skäl. Det är mest en känsla. Och kanske kan det bottna i det faktum att sömnen emellan söndag och måndag aldrig infann sig.

Inatt drömde jag skumma drömmar. Utanför Kaknästornet, som för övrigt var mycket högre än det är i verkligheten, fanns en plattform, högt uppe i skyn. Såg ut som en farkost av något slag. Vi (minns bara att jag inte var ensam) hamnade där. Och sen vred sig farkosten så att man lutade sig mot jorden. Där fick vi se hela alltet. Men höjden gjorde att det ilade i magen. Och sen. Släppte jag taget och föll. I drömmen innan var jag på kronprinsessans bröllop. Tillsammans med en kompis. På en båt tror jag det var.

Läser en artikel om not-to-do-listor (i Yourlife). Blir förstås inspirerad och förundrad. Det jag definitivt vet att jag ska göra är följande: springa! Och köpa mjölk till kaffet. Och jag nöjer mig med de målen. Att jag sen sitter och fnular med en artikel och annat spelar ingen roll. För att jag har fått springa. Och jag får känna det jag vill. Det är ingen som förbjuder mig. Helst vill jag leva i ett vakuum ett tag. Och det är också tillåtet.

Kyss mig en gång. Och det kommer att betyda allt.

Denna låt, drygt 20 minuter lång, brukar vi lyssna på i slutet av yogan. Då ca 8 minuter. Lugn och bra!

Ni kanske märker att det inte blev någon not-to-lista. I just didn´t do one. Men jag gillar konceptet. Och ska läsa klart artikeln!

Hemkommen från veckans första löppass och en väntande lunch, livet är angenämt. Och det gick bra idag - det var 9 minuters uppvärmning, 3 gånger 5 minuters löpning, varvat med 3 gånger 2 minuters gång = 30 minuter allt som allt. Trots att jag bara sprang 2 gånger förra veckan gick det förvånansvärt bra!

Veckans träning
Måndag: löpning + ben
Tisdag: löpning
Onsdag: Training for runners (återkommer om detta!) + yoga
Torsdag: vila
Fredag: vila
Lördag: löpning + core
Söndag: löpning + core

Har märkt att plankan är en bra övning. Som jag vill bli bättre på. Jag klarar inte ens en minut just nu. Så mål ett är: 1 minut!

Det är klart att jag ibland undrar varför jag gör det jag gör. Skriver. Och säljer. Och våndas. Och så kommer jag på mig själv - vad roligt jag har det! Framför allt finns det källa till inspiration i det jag gör. Hur då? Jo men ta det här med löpning till exempel. Jag tillhörde kategorin människor som tycker att löpning är trist, jobbigt och monotont. Men efter min intervju med Ingmarie Nilsson, hände något. Hon var superbra på att få mig inspirerad - allt hon sa kändes lockande, plus att hon tog upp de typiska misstagen som man gör. Där såddes alltså ett frö - himla roligt. Och nu är jag en av dem som riktigt längtar efter nästa löppass. TACK Ingmarie, tack till mig själv för att jag gör det jag gör och tack min kropp för att du orkar bära mig!

Den här låten gör mig...tacksam och lycklig.

Ingen känner mig så väl som du /... / jag skulle fastna i min ensamhet om du lämnade mig nu (Miss Li & Lars Winnerbäck)

Utan att döma, förstår jag den fas som jag nu genomlever. Genomlider? Genomkorsar? Genom eld och vatten. Att ta sig tid att sätta ord på sina känslor är nog eftersträvansvärt. Men jag är trött på att tänka. Jag är trött på mina samvetskval.

Tänk om det är är så att jag inte kommer komma fram till något?

Jag jobbade mer än vanligt denna vecka. Det har gjort mig lite extra trött. Men när Ulliz och Ida inbjöd på Omflyttsfest, så var det liksom inget alternativ att inte gå. Jag kom hem till dem efter jobbet - det var kockar i köket som gjorde våfflor och en lite ledsen som gick omkring lite lagom groggy - Elviz hade opererat sig under dagen. Det var skönt att få umgås lite, och träffa gamla bekantskaper. Sofforna var fulla och våfflorna åts med både sylt och grädde. Och för den som ville fanns det creme fraiche och rödlök. Och en massa annat gott! Jag gick hem strax efter 22.00, eftersom jag jobbade på lördagen också.

I det nuvarande numret av Hälsa, nummer 4, finns en artikel som jag har skrivit! Den handlar om löpning, och det kändes himla kul att se resultatet. Givetvis ska ni få se lite grann!



Apropå detta med springning/löpning. Jag har haft känningar i halsen de senaste dagarna, så ett pass har jag missat. Det känns trist, men idag ska jag på´t igen! Så jag ska först göra ett corepass, och sen ut och köra en halvtimme.

I fredags efter jobbet var det lite fest hos fröknarna Leback... Återkommer med bilder från en mysigt ommöblerad lägenhet - det var nämligen omflyttningsfest!

Hoppas att ni än så länge har haft en skön söndag!

Det blir inga långa haranger. Jag har denna torsdag för mig. Bara för mig. Och jag började med att sova ut. För att sedan gå på lunchmässan i kyrkan. Åt mat, och tittade lite i en gammal tidning av Runners Magazine. Blev inspirerad till att springa. Men det är inte säkert att det blir som planerat, för jag känner mig lite trött. OM det blir av, får det bli senare ikväll. Jag har följt träningsplaneringen så när som på ett benpass som jag hoppas kunna hinna med på lördag tillsammans med armpasset. Du som vill läsa min träningsplanering kan klicka här.

Igår fick jag umgås med tre fina människor. Här kommer lite bilder!

Åh. Just det. Det kom något trevligt i brevlådan idag....

Det hände något igår. Det är svårt att förklara, men jag fick en syn om att en vän skulle komma hem till mig. Den var tydlig och stark. När jag mötte henne, fick vi ett fint möte, trots tårar, och jag föreslog att vi skulle gå hem till mig för att äta. Vi hade ett bra samtal och jag gläds över att känna henne. Vi satt i soffan, knaprade på god mörk choklad, drack te och pratade om livet. Jag kan inte låta bli att tänka, att jag på något vis visste att hon skulle komma till mig igår.


Varje år sågs vi. Dina ögon och händer fick mig att skälva inombords. Din tystnad krossade mitt hjärta, din frånvaro var mig tydlig. Ju mer du sårade mig, desto mer älskade jag dig. Bit för bit släpper jag ditt minne, din makt. Våra vägar kommer att korsas, men de gångerna kommer jag att stolt gå förbi. Du kommer aldrig att kunna ge mig en imorgon. Du är bara igår för mig.

Jag läste i en gammal Runners att det bästa är att bara göra det. Träna alltså. Men en viss planering gillar jag ändå och här kommer veckans!

Måndag: vila
Tisdag: coremuskulatur + löppass 1
Onsdag: benpass (märker att jag har blivit starkare)
Torsdag: core + löppass 2 + yoga
Fredag: vila
Lördag: armar
Söndag: core + löppass 3

Jaha. Då var min inne i träningssvängen igen. Oh, how welcome it is!

Dags att laga mat. Duscha. Sen en sväng in till stan.

Födslovåndor. Jag håller på att föda en text. Och jag väger varenda ord. Är jag rädd? Gör det ont? Nej, jag är inte rädd. Jag är nyfiken. Vad blir det av texten? Ofta blir resultatet något annat. Inte som jag hade tänkt mig från början. Oftast bättre, kan vi hoppas i alla fall. Det hemska i sammanhanget är att jag skriver bättre om jag är lite nere. Den låga sinnesstämningen fungerar som lustgas. Kanske blir det en författare av mig ändå. Ont gör det. När jag inte kan hantera texten, när den lever sitt eget liv. Men numera försöker vi vara vänner. Om jag är fokuserad, är texten snäll mot mig. Jag smeker med tangenterna och den blidkas.

Nu fortsätter jag. Det här var bara en parantes. En vacker sådan.

Slapp & tystdag inbokad på torsdag. På tisdag är det planeringsdag. Eller planeringstimmar.

I mitt huvud just nu: det är söndag... Och jag vill inget hellre än att gå ut och springa. Men jag väntar en halvtimme till. Det finns en anledning till denna lust... Nya skor! Åh vad spännande! Jag stödjer gärna butiker utanför City, så jag tog mig till Farsta efter att ha varit på söndagsmässan. Fick precis den service jag ville, och skorna känns toppen. Men det gäller att testa dem också. Återkommer med bild...

I helgen har det varit lite Uppsala. Vi åt mat på restaurang Fugo (tack pappa!) och sen kollade vi in Domkyrkan. Tog en tripp förbi Katolska kyrkan, St Lars också. Sen hamnade vi på vintageförsäljning - några tjejer från en nation sålde kläder. Blev kär i en vit myströja med en räv på. Så den blev min för 40 pix!

Hemma hos pappa sov vi i en timme ungefär. Jag och Svenne tog stora soffan och pappa sängen. Monika hade inte riktigt ro utan gick ut och gick istället. Sen kollade vi på filmen The Reader. Och på det blev det en tacokväll. Det var precis lagom. Sen tog vi Skodan och åkte hem. Schyssta Svenne skjutsade ända hem. Lika bra att jag bjuder på lite bilder!

Jösses. Vad trött jag är. Så blir det när jag kör demos ute i butik. Det finns inget mellanläge, utan jag kör som om det vore min sista demo. Roligt är det förstås under tiden. Men sen förstår jag hur mänsklig jag faktiskt är. Och hur ont jag har i benen.

Från en insikt till en annan. Vad är det som säger att morgondagen är mindre värd än exempelvis en semesterdag eller julafton? Nä precis. Så jag ska försöka vara riktigt glad åt att imorgon är just imorgon. Får se om jag lyckas.

Helgen är lite proppad. Men ändå överlevbar. Kom på att jag ska planera in följande i min kalender:

* en total slappdag
* en fokusdag där strukturering över mina artikelidéer ska göras. Och sen beta av dem, en efter en. Att beta av innebär för min del att sälja in dem hos olika tidningar

Och ja, jag prioriterar slappdagen. Det är då saker händer (kreativitet, motivation..)




Lite av mitt fokus just nu

Om det är något som är i fokus idag så är det hälsa. Ett begrepp som kan förklaras på olika sätt, och något som alla jagar. Jag arbetar med hälsa i skrift, och i mitt egna liv. Erfarenheten säger mig att vi vill ha snabba resultat. Därför är det kanske inte konstigt att lösnummer med rubriker såsom "så kommer du i form på 5 minuter" säljer som smör i solsken. Hälsa kan också vara att stressa mindre och göra mer av sådant som är bra för en. Men det kan också leda till en form av hälsostress - vi stressas av det faktum att vi vill vara hälsosamma. Jag skrev för ett bra tag sen en artikel om hälsostress, detnkan du läsa här.

Att leva hälsosamt för mig innebär mycket. Jag mår bra av träning, och då menar jag på det psykiska planet - det finns inget bättre än tvåtimmarspromenader eller min nyvunna kärlek löpning. Det händer något i huvudet. Även om jag inte helt har arbetat bort viktfokuset så ser jag tydligt att mål som att "må bra i huvudet" slår vikthetsen med hästlängder. Det finns liksom ingen glädje i viktminskning. Det är väldigt kortvarigt, och sen vill vi bara ha mer. Eller ja, mindre i det här fallet. Att slå på sig själv för att vågen inte visar det man önskar, jag ser inte riktigt det hälsosamma i det. Sen är det detta med kosten. Det händer ofta att jag stannar upp och känner en glädje över att kunna ge min kropp det den behöver. Och jag blir glad över att jag tar hand om mig på detta sätt. Det är ingen uppoffring att laga mat, eller planera matinköp. Tycker om att gå i mataffärer och botanisera. Hitta nya ingredienser, nya idéer. Så har det inte alltid varit.

Men det kräver sin tid. Och uppoffring att inte lägga pengar på annat. Eller att jobba mindre. För att kunna ta den där löpturen under dagen. Eller promenaden. Eller powernapen. Sen har jag inte förändrat mitt liv över en natt, utan det  har varit smärtsamma erfarenheter som lett till att jag lever hälsosammare idag. Och visst har jag dagar då jag känner att tiden inte räcker till, att jag borde lägga mig tidigare, gå upp tidigare. Det händer att jag sneglar på världen och undrar om jag gör rätt. Men jag tror det är en process. För jag öppnar mitt hjärta för mig själv.

Yogan idag var galet bra. Underbart att ge det till sig själv.

Nu har jag tagit ett extra steg på träningen. Eller flera, om vi nu ska vara noga. Jag har börjat springa. Just hemkommen från ett pass! Inspirationen till detta fick sin början när jag gjorde ett löpjobb för en tidning (som kommer inom kort, jag säger till!). Jag har ofta varit negativ till löpning. Tyckt att det varit lite jobbigt, ja rentav tråkigt. Men så har jag förstått att det är inte bara att springa. Det är bra med ett program, en uppstartsfas, något som gör att kroppen vänjer sig. Jag funderar på att läsa en bok om löpning för att få lite inspiration. Andra tjejer som springer är Terese på Sparkibaken. Hon ska satsa på Stockholm Marathon. En annan bloggtjej som motiverar mig till all sorters träning är Jenna. Och så fick jag då ett tips på träningsupplägg, av en nära person som tyckte jag skulle satsa. Här hittar ni det programmet (längst ner).

Veckans träningsplanering:

Måndag: en halvtimmes program löpning
Tisdag: benstyrka via ett program som jag hittade i senaste Fitness-numret
Onsdag: en halvtimmes program löpning + yoga
Torsdag: vila
Fredag: vila
Lördag: Långpromenad med Herr Höckert i Uppsala + rygg + armar (måste hitta program!)
Söndag: en halvtimmes program löpning


Jag har ett mål med löpningen, som avslöjas om ett tag.... Kan skriva att det har  med Umeå att göra....

Det var en konstig kväll igår på gatan. Det hände en massa kring bordet, och jag tror att vi som stod där fick ta mycket. Det jag minns mest är en kvinnas ögon, en blick som talade om avgrund. Det talade direkt till hjärtat.

Gårdagens tvåtimmars promenad gick snabbare än vad jag och Herr Höckert hade räknat med. Men vi gick i stadig takt i ca en och en halvtimme. Framme i Farsta Centrum köpte vi med oss Yakiniku som vi åt hemma hos mig. Solen lyste fint igår och vi söp in ljuset. Vi var ganska trötta sen, så vi satt hemma hos mig och lyssnade på yogamusik.

Idag var jag på söndagsmässan i kyrkan och nu på eftermiddagen tog jag en powernap - välbehövlig. Nu fortsätter dagen i sakta mak, och det är precis lagom takt. Veckan som kommer är ganska full, men det ska nog gå bra!

Lördag. Dessa dagar brukar jag hålla oplanerade - och det känns skönt att vakna upp och veta att jag får göra precis det jag känner för. Med förbehåll för någon/några timmars arbete, eftersom jag tog ledigt i torsdags. Men det känns helt okej. Ringde Herr Höckert och vi ska ta en tvåtimmars promenad lite senare vid klockan tre. Upplägget blir nog att vi går till Farsta härifrån. Toppen! Ikväll har jag "gatan" och jag ska vara i Kungsträdgården vid halv åtta. Meningsfullt och tryggt. Jag är inne på mitt tredje år, om jag inte minns fel. Vi står alltså med mackor och kaffe m.m. på Malmskillnadsgatan, där gatflickorna finns.

Det har varit lite städstuga här på senaste tiden. Mest av den där nödvändiga varianten. Typ dammsuga och våttorka golven. Diska. Städa badrummet. Det som alltid kommer i sista hand är arbetsrummet. Och jag har alltid tusen ursäkter. Men! Det finns en blogg som verkligen kan inspirera till bättre ordning och praktisk lösningar. Till exempel har jag nu köpt två lådor (nästintill A4-format) - en som jag har i arbetsrummet. Däri har jag pennor, linjaler, tejp, klister och annat som alltid legat framme. Den andra ska jag ha i köket, för på köksbordet hamnar det alltid en massa prylar, som egentligen inte har någon plats. Inspirationen fick jag från den här tjejen! Hon har nu även gett förslag på en ta - med låda - ska genast införas!






Jag skulle plantera om min orkidée idag. Hade liksom laddat för det. Köpt näring. Har haft jord hemma ett bra tag. Så läser jag på förpackningen - plantera inte om vid blomning. Jahapp. Då får jag vänta ett tag till...

Om än något senare än vanligt, så tittade jag på sista avsnittet för Jakten på Lyckan ikväll. Lycka är inte bara trendigt, det skapar debatt, det skapar lystnad, det skapar oro... Jag tyckte om att Hanna Hellquist gick tillbaka i programmet och tog fram de personligheter som hon hade träffat - och vad de tyckte om lyckan.

Intressant är uttalandet som den kvinnliga författaren Barbara Ehrenreich gör - att ju mer vi ältar oss själva - desto olyckligare blir vi. Och jag tror det ligger en hel del i det.

Bengt Brülde, som har varit programmets lyckoexpert menar att det är lite onödigt att vi svenskar ska bli lyckligare - vi har det ju förhållandevis bra - varför inte hjälpa andra istället?

En tjej mailade in till programmet och menade på att vi komplicerar det hela - det som behövs för att vi ska vara lyckliga är: ett arbete, kärlek och att ha något att se fram emot. Då ska vi se. Är jag lycklig? Jag arbetar (idag mer mindre än mycket) och jag tycker om kärlek, även om det skapar viss frustration och frågor kring vad jag håller på med. Men det där att se fram emot saker - det är ju underbart! I think I know what makes me happy! Eller en del av det som behövs...

Just nu ser jag fram emot imorgon kväll!

Jag bestämde mig någonstans mellan igår och idag att det var dags. För en sådan där dag. Utan några särskilda planer. Behöver landa lite i mig själv. Det är ofta då som inspirationen och kreativiteten får tillfälle att reaktivera sig. Tänkt och gjort. Sov gott hela natten och började dagen med frukost a la havregrynsgröt med äppelmos, valnötter, kardemumma, kanel och mjölk. Lite linfrön och vetekross också. Läste något kapitel eller två i novellsamlingen av Jonas Karlsson. Ska läsa novellsamling nummer två också, och tror att det är en tredje på gång. Klart att jag har förväntningar.

Det snöar ute. Jag ska på yoga snart, i en annan lokal än vad jag är van vid. Det ska tydligen vara bra med miljöombyte. Det är en position som jag tänker klara av idag. Och det är viktigt att jag bestämmer mig innan. Annars fuskar jag.





Dagens smoothie

1 banan
2 dl vaniljyoghurt
1 dl mellanmjölk
kardemumma
1 msk agavesirap (kan uteslutas, använder den istället för socker)
kanel (efter mixningen)




Känner mig naken. Utsatt. Jag står på en is, som fortfarande bär, men där våren ska styra och få den att ge vika. Jag väntar. Tittar ut över horisonten. Livet är inte för alla. Insikten lägger sig som ett töcken över mitt sinne, och ekar i huvudet. Om och om igen.

.... och nu är jag fast. Sitter och gör kollage och flygblad och allt mellan himmel och jord. Här kommer ett, direkt på studs, det är bilder från i somras!





Så då kan jag på ett enkelt sätt lägga upp bilder. Bilder säger ju mer än ord. Fast det ska ju inte jag säga, eftersom jag säljer det skrivna ordet!

Det är sista dagen i Umeå och jag har gjort den intervju som jag skulle. Har turen att ha fredagen tom, så då ska jag fylla den med arbete med artikeln. Ofta är jag inte ute efter att sitta flera timmar i sträck, utan satsar på att fokuserat nå ett första delmål. En bok som har fått mig att vara mer fokuserad är YCDBRALAI (Klas Hallberg, Natur&Kultur 2009) - och där fick jag rådet att vara öppen, närvarande, feedbackstörstande och fokuserad. Jag är ändå inte någon höjdare på att göra flera saker samtidigt. Men att faktiskt vara närvarande i det jag gör, gör att det ofta blir bättre.

Jaha. Lite hungrig börjar jag bli. Har turen att bo hos Johanna, som är precis lika regelbunden som jag när det gäller mat!

Ikväll åker jag hem till Stockholm. Och längtar efter fredag kväll. Av någon outgrundlig anledning...

Jag sov inget bra inatt. Vaknade av en mardröm ganska tidigt och kunde inte somna om. Så är det när man har haft för många tankar igång! Men nu är jag tillfreds med att vara hemma hos finaste Johanna, som är chefredaktör på Livskick där jag skriver. Ni har väl förresten inte missat min krönika på LivingGreen? Här droppas det länkar från höger och vänster!

Johanna och jag har varit effektiva och kombinerat jobb med snack. Hon hämtade mig från flygplatsen, så det känns toppen! Nu sitter vi båda i soffan och slår på tangentborden. Det blir nog inte alltför sent för mig, är ganska trött! Givetvis blev det en semla på denna semmeltisdag, och te till det.

Bjuder på lite bilder. Igår blev det en middag bestående av räkmackor med lite majonnäs och en ordentlig smoothie (åt ganska ordentligt under dagen, så det räckte med en mindre middag). Smoothien slängdes ihop på följande vis

1 blodapelsin
1 banan
vetekli
frysta bär
vaniljyoghurt och fruktyoghurt
kanel & kardemumma

Jag har inte exakta mått, men det visar i alla fall på vad man kan ha i! Mumsigt, nyttigt, och räckte även till frukost!

Jag var på högläsning i helgen (tog förstås ett avsnitt ur Jonas Karlssons bok. Det tog ca 30 sekunder och sen gissade en av deltagarna rätt) och det lästes för fulla muggar. Något som jag fastnade för var denna dikt av Britt G. Hallqvist. Passar bra idag, då det är semmeltisdag!

FASTLAGSBULLEN
Fastlagsbulle,
mandelmassa, grädde,
lock på toppen!
Fast jag ätit två förut,
ska jag äta opp den

Fastlagsbulle,
mandelmassa, grädde,
lock på toppen!
Oj vad jag mår illa nu!
Varför åt jag opp den?

Tittar ut genom fönstret. Nästan lite skymning. Skatorna bygger sitt bo, där i trädet. Jag tycker om alla de träd som omger mig. Något annat jag tycker om är Jonas Karlssons novellsamling, Det andra målet (2007). Det Jonas gör ger mig gåshud. Och jag befinner mig där, på plats. När jag precis tror att jag förstår, så har han villat bort mig igen. Det är fiffigt som tusan och jag kan inte annat än säga - läs den! Novellsamlingen ger mig dessutom perspektiv på hur kommunikation kan se ut. Och hur förbaskat olika vi faktiskt är, vi människor. Jag trodde någonstans att det var min bästa sida - kommunikationen. Men det beror ju alldeles på. Har insett att jag är i behov av att formulera mig. Och inte bara här på bloggen. Här kan jag i absurditet uttrycka mig och samtidigt friskriva mig från allt ansvar. Det är ju en blogg med kreativa aningar. Vad är sant? Vad är osant?

17.31 Jag vill leva långsamt. Trött på snabba puckar, snabba pussar, matplanering och sortering av kartonger. Maila än dit, och sedan någon annanstans. Jag vill dansa långsamhetens lov och älska mig fördärvad. Jag vill veta vem jag är utan att springa till svaret. Saknar somrarna där berusningen åtminstone gav livet ett sken av att vara vackert. Vad är livet nu då, kanske du undrar? Jo, det är vackert. Och skört. Kombinationen gör att jag parerar, med hela min kropp och mitt förstånd. Börjar oron att skava är förnuftet och känslan genast där och tröstar: det blir bra ska du se. Tänk, jag skulle behöva råd just nu. En manual. Gör jag rätt? Det blir bra ska jag se...






Visst finns det dagar som det kan göra ont att se dig ramla häromkring (Melissa Horn, ska på konsert i sommar!)

Brygger te. Ska snart gå och lägga mig. Är trött. Men glad. Vilken härlig känsla. Det har varit en del denna vecka, men desto mindre på bloggen. Så då är det kanske dags för en summering à la vecka 9?


Efter jobbet hade jag bestämt mig för att promenera. Det är lite av en hälsomånad för mig nu, och därför prioriteras fysisk aktivitet. Saken var den, att jag mådde inte tipp topp, så efter 45 minuter tog jag en paus på Espresso House, med en liten latte, och en mycket liiiiiten muffins. Sen var det kurs på kvällen, i katolsk regi. Intressant. Och det väcker många tankar. Vad tänker vi när vi går till nattvarden? Vad innebär realpresens? Jag suger åt mig som en svamp...


Intressant att hamna i ett rum, där jag inte är i fokus (låter som värsta narcissisten här) - utan där jag ställer frågor för att få svar. Mycket intressant samtal, som ligger till grund för en del av det artikelarbete som jag arbetar med just nu. Även där fick jag till en kortare promenad. Handlade mat på Vi i Fältöversten. Köpte semlor. Hade en trevlig kväll. Försöker att hålla dig för mig själv... Och Jakten på Lyckan fortsatte....


Det här var en speciell dag. På alla sätt. Testade ett nytt pass på Friskis&Svettis (som kommer att recenseras inom kort på Livskick!) och sedan fick jag träffa finaste Maria och Klara. Klara hade lite feber och Maria hade stukat foten. Trots detta (!) var Maria i farten, och hon ordnade med både bank och inköp, med icke-sviktande energi! Själv somnade jag till på Tvärbanan när vi var på väg hem. Klara var ganska trött hon med. Vi hann baka lite kakor (med färdig deg på tub) och käka supergod middag. Efter det hade jag yoga. Yoga är nog det som gör att jag håller mig ovanför ytan. På det stora hela alltså. Kan inte tänka mig att vara utan den....




Torsdagen inleddes med sen uppgång, lunch till frukost och sedan en timme med Emily. Hade inte sett henne på länge, så det var underbart att få krama om denna ängel! Vi gick en promenad, satte oss i solskenet på en bänk, vid Årstaviken. Emily är bra på att peppa mig, och hon sa uppmuntrande saker som gör att jag vill fortsätta med det jag gör (och det jag inte gör)! Efter denna trevliga stund begav jag mig till Kista, för att först kika på Body Shops kunddag. Sedan blev det en promenad till Eggeby gård, där Svenne jobbar. Vi fikade och sen var det dags för möte inför Hälsosöndag den 10 april - där jag ska medverka - berättar mer när det närmar sig! Efter mötet gick jag på mässa i min kyrka, träffade en vän, och sen gjorde jag ett spontanbesök hos Ulliz. Det var en timme med prat, mat, skratt..! Himla bra det där med vänner!




Att promenera är meditativt. I viss mån som medicin. Därför såg jag mycket fram inför denna fredag. Jag skulle träffa miss B för att promenera på Djurgården. Helt fantastiskt, och roligt att ta igen tiden lite. Det har hänt en hel del sen vi sågs sist! Hon bjöd mig på födelsedagslunch på Kaknästornet, där vi fick ett bord trots att tjejen nere vid hissen sa att det var fullt. Tur att vi inte tog ett nej! Vi fikade efter maten (och vinet!) och hade det riktigt bra. Sen blev det lite stressigt. Skulle iväg senare på eftermiddagen, men jag ville hem emellan. Så det var bara att ladda för snabba puckar. Himla bra att träffa dig...





Sov som en stock på natten mellan fredag och lördag, vaknade till frukost och sen fortsatte dagen med promenad i solen. Parkerade oss i soffan för att se fortsättningen på serien Band of brothers. Sen tog jag buss och tunnelbana hem, för att äta sen lunch hemma, och sen gå på högläsning hemma hos en gemensam vän till mig och Sven. Sen kidnappade jag Sven, vi åkte till mig. Fixade med återvinningen, handlade mat på Konsum, och gjorde en kanonmiddag. I skrivande stund befinner jag mig här och nu. Tog tag i min längtan vilket gör att söndagen kommer vara finemang. Den börjar med yoga och sångmeditation. För att senare träffas. Med. Dig. Smiley






En söndag av lugn och eftertanke, det är vad jag önskar mig...

Jag känner mig oftare tryggare när saker och ting är planerade. Det inger en känsla av kontroll. Men jag blir effektivare och når lättare mina mål om jag planerar. Häromsistens gjorde jag en planering av mitt senaste uppdrag som jag har fått. Dels delar jag upp uppdraget i delar, sen estimerar jag hur lång tid jag ska lägga på varje del. Det kan vara att förbereda intervjuer, göra research, transkribera mitt material och allt annat som har med uppdraget att göra. Det gör att jag får en känsla av hur stort arbetet är, och gör det lättare att bestämma arvode vid förhandlingar.

Det kanske är lustigt att jag har valt namnet Lyckofabriken till denna kategori. Men någonstans finns ändå undermeningen att vi lever i en lyckoindustri. Där det finns en stor marknad. Vi konsumerar lycka, vi vill köpa oss lycka i olika former. Sen står vi där. Olyckliga.

Jag fick en kommentar i mitt förra lyckoinlägg, av en vän som säger att han numera är lycklig, även när han är olycklig. Då kanske ni tror att jag undrar vad han menade? Nja. Jag förstod honom faktiskt. För jag är också lycklig när jag är olycklig, paradoxalt nog (numera är det så i alla fall). Men om det är något som jag skyr så är det ångest. Det är så långt ifrån lycka som man kan komma, enligt min mening. Och jag har fått min beskärda del av ångest. Ja, säkert över genomsnittet. Och det mest provocerande jag har hört är "att vi ska vara villiga att känna ångest". Där går min gräns. Terapi i all dess glans, men låt mig styra min egen vilja åtminstone. Bort från ångestens käftar.

Kan vi köpa oss lycka? Då är vi tillbaka till frågan: "vad är lycka?"

Några minuter senare

Jag hittar inte svaret på frågan. Alltså på "vad är lycka?". Det jag vet är att det säljer bra - titta bara på hur vi konsumerar - i jakten på att må bättre. Men hur länge håller det i sig? Lycka ska väl vara lite mer beständigt än så? Att det är kul att shoppa är en sak.... Men lyckligare blir jag inte. Däremot vet jag att jag skulle bli olycklig av att inte kunna bo där jag bor (trygghet) och om jag inte hade pengar till mat (mår piss av att vara hungrig).

Mina associationer till lycka
Kärlek
Meningsfulla relationer
Frånvaro av ångest (I know...)
Trygghet
Bra fysiologi (inte en massa hormoner som tar hela ens beteende i anspråk) - dvs att kroppen och knoppen är balanserad
Hjälpa andra (nej, jag menar inte att vara pretentiös)
Acceptans

Sen kan vi förstås gräva djupare och fråga oss - vad är kärlek? Vad är meningsfullhet? Vad är ångest? Vad.... You know the drill...

Såg ni förrsten Jakten på Lyckan? Hanna Hellquist detta är till dig: du gör mig lite lycklig - det är något med dig som gör mig glad!

Uppdatering: Hanna Hellquist har en egen blogg (förstås!) och nu har jag något riktigt kul att läsa. Tack. Lycka i textform. Är det inte underbart?