Igår kväll var jag stressad över november. Som inte ens har börjat. Helgerna har fyllts med en massa skoj. Men känner jag stress, så är det inte kul längre. Jag ville plötsligt låsa in mig och inte träffa någon alls. Klarar det inte. Det är klart att det handlar om inställning, det är klart att allt beror på hur sinnestämningen är. Men just igår var det en anspänning i bröstet. Ingenting kändes roligt, allt kändes betungande. Ville inte titta på tv, ville inte läsa. Ville mest ingenting alls. Tur att mitt hjärta vet hur man vänder mig till bättre tankar. Somnade till Gardells 1. Kärleken.

 

En parantes - har ni lyssnat på Så mycket bättre, dag 1, med Pugh? Kanske värt att göra. Miss Li gjorde en fantastisk tolkning. Darin var poppig och proffsig. Maja gillade jag skarpt. Och benen. Också! Olle minns jag inte så mycket av. Uggla kändes Uggla. Små lätta moln var ett bra avslut på programmet, med Sylvia Vrethammar.

 

Det är så, att när sinnet säger mörker råder, så finns det anledning att gå på sina prioriteringar.

 

Ettan, nära och kära är viktig, men min tvåa är ju jag. Trean jobbet lämnar jag därhän just idag, fram till eftermiddagen i alla fall. Så det blev en timmes promenad. En härlig, lång, frisk, vacker promenad här i närområdet. Att gå kilometer efter kilometer är beroendeframkallande. Och att få ta del av det lilla ljus som vi har, är hälsa för mig. Jag tror jag närmade mig själv, för en stund.

 

 

Mat tre gånger om dagen. Frukost, lunch, middag - 21 måltider på en vecka. På en månad är det 84 måltider. På ett år: 1008 stycken.

 

För mig har maten betydelse - för det handlar inte bara om hunger och mättnad (där hunger är grundtillståndet) det handlar om massa andra saker - som:

 

1. Hälsa - maten har betydelse för vår hälsa. Vad du väljer att äta - så blir du.

2. Energi & Energi: maten gör att vi orkar det där lilla extra - på jobbet, på gymmet, hemma hos familjen, ja you know it all. Och humöret påverkas också

3. Glädje - för mig är mat en källa till glädje - och det här gäller inte alla - för många är middagsmaten ren och skär ångest, för vad fan ska vi äta och det var ju jag som kom på sist och vi äter ju samma mat hela tiden

Att laga mat och att planera sin matlagning är att curla sig själv. Till hundra procent. Att inte känna stress för allt vad matlagning är så finns det några knep och tricks.

 

1. Planera - att åtminstone en dag i förväg veta vad man ska ha för middag till dagen efter. Så man vet om man ska ta fram en bit fryst kycklingfilé eller om det behövs handlas något. Ännu bättre är att ta sig en funderare och planera några dagar i förväg - och sedan handla utifrån det - vad vill jag äta mån - ons? Ofta har man lunch till dagen efter, så då kan man koncentrera sig på middagarna.

 

2. Välj utifrån det protein du ska äta - Proteinet kan vara från fisk, fågel eller kött. Och sedan bygger du på dina maträtter kring dessa. Är du vegetarian kanske det handlar om bönor, quorn, ägg eller liknande. Ha det som grund. Lägg sedan till kolhydraterna - ska det vara mest från grönsaker, rotfrukter? Vill du ha pasta, ris eller potatis? Vilken fettkälla ska jag använda mig av? Äter jag t ex fet fisk så är det ju löst! Tänk i tre delar - protein, kolhydrater och fett. (nästa steg är att fundera på kvalitén av dessa. Men en sak i taget)

 

Ex: Jag vill äta lax - det blir min proteinkälla (och även det nyttiga omega 3 fettet) - till det väljer jag rotfrukter i ugn - min kolhydratkälla och sedan grönsaker för mättnad och för fibrer och vitaminer (och till viss del kolhydrater)

 

Fokusera alltså på proteinet!

 

3. Laga så att du har till lunchlåda eller kan frysa till lata kvällar! - jag har precis köpt en ny kokbok som handlar om att göra matlagningen ännu enklare - det handlar om förberedelser som gör att dina framtida middagar kommer att ta tio minuter att göra! Jag återkommer! I nuläget så gör jag ibland en stor lasagne som jag sedan fryser in portionsvis! Linssoppa är också en sådan favorit!

 

 

 

 

Kvalitet

 

Om ni visste hur mycket inspiration jag har tankat de senaste tre veckorna. I form av mattankar, i form av nya bekantskaper. I form av nya bloggar, människor och böcker. Möten på ett eller annat sätt. Livskvalitet har fått några nya perspektiv i mitt huvud. Jag berättar om allt detta för fästmannen, och förundras över att han inte storknar. För jag talar i ett.

Det vore på plats att tala om livkvalitet igen. Men alldeles, alldeles strax börjar söndagens Solsidan. Och bara det är ju livskvalitet i sig, eller vad säger ni?

 

 

Jag bjuder på några tankar i bildform!

 

 

 

 

 

 

Dagens tema och föreläsning handlade om att leva sitt Drömliv. Efter varm kram imorse begav jag mig till föreläsningen som hölls av Ann Ljungberg och Camilla Lebert Hirvi

 

Båda lever som digitala nomader, och bor där det passar dem, deras arbete är inte platsberoende. Ann ger olika författartjänster (och har börjat med digitala affärsmodeller - för dem som vill bli digitala nomader eller har liknande behov av att inte vara platsberoende), medan Camilla arbetar som både livsdesigner och parterapeut.

 

I stora drag handlar det om att leva det liv som man vill ha. Och det betyder inte nödvändigtvis att du blir en digital nomad. Jag kategoriserade mig själv som bofast när frågan kom upp, och jag tycker om mitt hem och lägenhet, min trygghet. Att få vara nära mina vänner och veta hur dagarna ser ut. Så fungerar jag.

 

Men! Det som jag också funderat mycket på den senaste tiden är hur vi skapar livsstilar, som sedan är svåra att leva upp till, det blir kanske rentav en börda. Jag tror mycket på att inte ha en massa prylar och saker, utan lägga pengar på att vara mer ledig (tid = pengar). Jag har en svaghet - och det är att jag gärna lägger pengar på mat. Men vi måste ju alla äta, eller hur? Det här är mina egna tankar om livet, var och en av oss hittar själva sätt att skapa våra liv. Men kom ihåg att du inte alltid måste göra som alla andra....

 

 

 

Det har formats flera tankar i huvudet den senaste tiden.

 

Jag tror det är en förändringens vind som blåser över och i mitt huvud.

 

Min största insikt, som jag får påminna mig själv om är att: jag har inte bråttom någonstans. Jag kan faktiskt välja att vara här, i rummet, i tiden, i tanken. Men, jag behöver göra det mer ofta. För var befinner jag mig? Ibland redan i nästa år. Jag planerar, funderar, mailar redaktörer, spinner hjärnan på högvarv och smider planer. Jag kan vara en K U L S P R U T A. Men det är inte det jag vill vara bättre på.

Jag vill kunna lämna kulspruteriet och ta mig an kanske det allra viktigaste. Livet. I stort. I smått.

 

Ambitioner? Ja? Nej?

 

 

 

 

Jag blir motiverad att skriva om kroppen igen. Kanske för att Johanna skrev sin point of view om Beach 2013.

 

Jag köpte som bekant (?) ett SATSkort för att fortsätta det ingångna spåret - träna är en av de saker som jag verkligen uppskattar. När jag sprang i mål i söndags på Hässelbyloppet så var det som att landa i ett enda stort, rosa lyckomoln. Förmodligen var jag hög på endorfiner. Sa jag att det var jobbigt att springa en mil? Som bortblåst när man väl var i mål, kan jag säga

 

Motiv bakom varför jag tränar är viktigt tycker jag. För det har skett en förskjutning. Från vikt- och storlekshets till må bra- och bli stark-hets. Fördelen med att vilja träna för att få den där feelgoodkänslan och känna att jag klarar mer och mer är bra för att:

 

* tänk dig att du står på löpbandet och ska springa 5 kilometer - vad tror du taggar mest - tanken på vågen som du ställer dig på efteråt, eller det faktum att endorfinerna och andra godsaker kommer göra att du får en toppendag?

 

* vad är viktigast för dig - den där storleken på tröjan eller att du kan bära både matkassar, ha mindre ryggont och vara en allmänt mer positiv person?

 

Jag välkomnar Beach 2013 av flera anledningar:

 

Det är varmt och skönt och ljust!

Utomhusaktiviteter blir än mer möjliga!

 

Semester & bad

 

Och du, det där med hur du ser ut på stranden - skippa det nu!

 

Jag lanserar Happy Beach 2013!

 

Det har funnits anledning att gråta några skvättar den senaste tiden.

 

#tårar 1: Torka aldrig tårar utan handskar - som sänds i TV.

#tårar 2: En andra chans - också på TV

 

Styrka där man tror att styrka inte finns - det är häftigt...!

 

 

 

 

 

 

 

Hässelbyloppet gick av stapeln idag - och det var med pirr i kropp och knopp som jag och min fotograf begav oss.

Det som är oslagbart med lopp är stämningen. Jag blev glad av alla människor, av musiken och att få springa i en lång svans

 

 

Vill ni veta hur det gick? Jo, det gick bra - sprang en minut bättre än förra året! Och jag sprang på bra, men tog ibland i alldeles för mycket. Och det gjorde mig trött. Men ändå, jag hade pepphumör, och vid varje kilometer skrek jag: 9 kilometer kvar, 8 kilometer kvar, 7 kilometer och så vidare.

 

 

Klart att det också var jobbigt, men det var så värt det! Att få springa i mål var verkligen en suverän känsla! Och så hade jag mitt fina sällskap som väntade på mig: Herr Höckert och så hjärtat mitt.

 

 

 

Mina närmsta veckor handlar mycket om kost. Mat. Tankar om mat. Beteenden kring mat. Matprat. Mat i kvadrat.

 

Egentligen är det inte konstigt alls - jag älskar ju mat!

 

Här hemma har det varit matlagning, och något som varit på schemat är osten chèvre. Med rödbetor. På mackan. Ja, jag bjuder på det senaste hemma hos mig i bildform

 

 

 

 

 

Idag var jag på frilanskurs för dem som vill börja att frilansa, eller få bekräftat att det man gör fungerar (eller inte fungerar!). Hjärnorna bakom kursen är, som jag tidigare nämnt, Camilla Björkman och Jonas Ohlin. Camilla bloggar också på Driva Eget, hennes blogg hittar du här

 

Kursens innehåll var praktiskt upplagd, från hur man spånar, till hur man förhandlar om arvode. Massa matnyttiga tips, roliga och intressanta historier om Camillas och Jonas´ frilansliv och givetvis fick vi testa på att frilansa - FÖR - frilansa handlar ju så mycket mer än om att skriva texter. Det är egentligen den enkla biten. Men det viktiga är att du har idéer, att du har kunskap om tidningen som du vill skriva för, det kan vara bra med extrakunskaper inom andra områden och framför allt - det gäller att kunna sälja in.

 

Min blogg handlar sällan om det frilansande som jag ägnar mig åt. Jag tycker som bekant mer om att göra bildkollage på vackra höstlöv och filosofera om veckans middagar. Men om du tycker att det här med frilans och sälj är intressant - då rekommenderar jag Camillas blogg. Hon är en fena på att dela med sig och en fena på allt som har med frilansliv att göra.

 

Så ett litet betyg på kursen: Bra innehåll, rakt på sak vad gäller säljbiten, man känner sig peppad när man går därifrån, och det tror jag gäller oavsett om man har frilansat eller ska börja. Kombon Camilla - Jonas var utmärkt, för det visade sig också att de arbetar på lite olika sätt (t ex att Camilla hellre mailar redaktörer medan Jonas väljer telefonen). Jag tycker kursen var en vitamininjektion och väl värd att gå på. Dessutom extra härligt att få träffa andra, hjälpa varandra, se saker ur andras perspektiv - guld! Tack för det!

 

Märker själv hur positiv jag är - men det handlar om att frilanslivet ibland är ett ensamt liv. Förra året blev vitamininjektionen att få riktigt fina visitkort designade av Hanna - jag sålde som aldrig förr, nu när jag faktiskt var "frilansjournalist" (det stod så på korten i alla fall!).

 

Så ett extra råd för dig som jobbar, antingen som anställd eller frilans - skaffa dig kontinuerliga vitaminshots!

 

 

 

Läste igår att man kan betrakta tankar som såpbubblor. Som liksom simmar förbi, och sedan går sönder. Men i mitt fall blir det alldeles för mycket skum uppe på huvudkontoret om jag ska börja tänka såpbubblor. Fin tanke dock.

Meningen är tagen ur boken "Reportage - att få fakta att dansa" (Anders Sundelin)

 

Har läst dryga 50 sidor, och måste säga att den ger inspiration. Och den väcker frågor som vilken sorts journalist vill jag vara och hur mycket vill jag ge?

Imorgon vänner, ska jag på frilanskurs som bland annat anordnas av Camilla Björkman. Kursen är riktad till nybörjare, men jag kommer få nytta av den, jag känner det! Den andra personen bakom kursen är Jonas Ohlin. Jag har följt Camilla litegrann, och tänkt att jag skulle vilja gå på kurs med henne. Och vad händer? Jo, en kurs skapades, som om de läste mina tankar!

 

 

Jag tycker om att skriva, och att få uppdrag är spännande, roligt och bekräftande. Nästa år blir extra spännande - för då kommer jag försörja mig på riktigt på frilansandet. Det gör mig både glad och nervös samtidigt. Men jag har några månader på mig att förbereda nästa års skrivande - och det ska jag göra ordentligt!

 

 

 

Jag tror att en av de bästa sakerna man kan göra i september är att lägga märke till de färgförändringar som sker runt om oss. Först kom det smygande, som om sommaren tagit kommandot även över september. Men sen blev det pråligt värre, med gult, rött och orangt. Fantastiskt fint, särskilt om solen är framme och förstärker färgspelet. Den gångna helgen var en lugnets helg. Är ovan vid att inte veta vad jag vill göra under helgen. Sova gjorde vi mycket, men sen då? Vi tog oss ut efter några timmars velande. Och då fick vi ta del av allt det vackra. Jag kallade följande serie bilder för "Höstdrömmar"