Lyckofabriken: vad är en meningsfull relation?

Sitter med en strumpa på foten (inte en aning om var den andra är) och försöker tänka hur jag ska göra med kvällen. Är nöjd med dagen, jag fick en känsla av frid vid minst två tillfällen idag - vilket jag verkligen uppskattar. Det är inte alltid lätt att uppnå frid, och det ligger nära till hands att tala om lycka. Även om jag själv har lite svårt att hantera lyckan som begrepp. Det blir liksom inte mycket mer än en tanke om "ett visst tillstånd med mycket tillfredsställelse" eller "det där som alla jagar". Meningsfullhet har en annan klang, och en annan substans. Men, som sagt, den kommersialiserade versionen är att prata om lycka. Jag läser just nu en bok (det går sakta men säkert framåt) och vid upprepade tillfällen kommer detta med meningsfulla relationer upp, och att det skulle kunna vara ett recept på att bli lyckligare. Men vadå meningsfull relation? Hur då? Nej, jag har inget klockrent svar. Men jag har några erfarenheter.

Att ligga på en gräsmatta, och nästan sova, och höra sina vänners prat i bakgrunden, där du känner dig trygg och inget tvång att behöva konversera - det är meningsfullt för mig

Att veta att det jag säger kan hjälpa någon annan - det är en gåva och meningsfullt

Att säga att man är trött, sliten och ännu mera trött, och få en kram av någon av sina vänner - det är meningsfullt för mig

Att veta att jag finns i andras världar, även om vi inte hörs - det är meningsfullt med mig

Att berätta om sin lycka, och få feedback och delad glädje - det är meningsfullt för mig

Att kunna ha de där samtalen om hur förbannat jobbigt det kan vara med ångest - det är meningsfullt för mig

Att både kunna skratta och gråta, eller vad man nu känner för - tillsammans - det är .... ja, meningsfullt!



Vad tycker du är en meningsfull relation?



Lyckofabriken: Få spendera tiden med någon du tycker om

Enligt lyckoforskningen mår vi bra av att ha meningsfulla relationer, att njuta av dem och vårda dem. Så jag tänker att det kan vara ett bra sätt att spendera fredagkvällen så - då kan jag inte säga att har struntat i min egen lycka. Andra saker som tyfligen är bra är att hjälpa andra. Vet inte om jag har gjort det idag? Det var någon som ville att jag skulle maila över en grej, och det gjorde jag - det räknas, eller hur? Få se nu, vad mer kan jag göra för att påverka lyckan? Motion! Ja, det var också en sådan grej som var med på listan. Och jag menar, fem pass på en helg - det klassas väl ändå som motion i kvadrat.

Nu har mitt sällskap kommit. Som jag tycker om. Så det är full pott!



Lyckofabriken granskar lycka - att arbeta, älska och se fram emot något

Om än något senare än vanligt, så tittade jag på sista avsnittet för Jakten på Lyckan ikväll. Lycka är inte bara trendigt, det skapar debatt, det skapar lystnad, det skapar oro... Jag tyckte om att Hanna Hellquist gick tillbaka i programmet och tog fram de personligheter som hon hade träffat - och vad de tyckte om lyckan.

Intressant är uttalandet som den kvinnliga författaren Barbara Ehrenreich gör - att ju mer vi ältar oss själva - desto olyckligare blir vi. Och jag tror det ligger en hel del i det.

Bengt Brülde, som har varit programmets lyckoexpert menar att det är lite onödigt att vi svenskar ska bli lyckligare - vi har det ju förhållandevis bra - varför inte hjälpa andra istället?

En tjej mailade in till programmet och menade på att vi komplicerar det hela - det som behövs för att vi ska vara lyckliga är: ett arbete, kärlek och att ha något att se fram emot. Då ska vi se. Är jag lycklig? Jag arbetar (idag mer mindre än mycket) och jag tycker om kärlek, även om det skapar viss frustration och frågor kring vad jag håller på med. Men det där att se fram emot saker - det är ju underbart! I think I know what makes me happy! Eller en del av det som behövs...

Just nu ser jag fram emot imorgon kväll!




Lyckofabriken - lyckoindustrin - vad ska vi tro egentligen?

Det kanske är lustigt att jag har valt namnet Lyckofabriken till denna kategori. Men någonstans finns ändå undermeningen att vi lever i en lyckoindustri. Där det finns en stor marknad. Vi konsumerar lycka, vi vill köpa oss lycka i olika former. Sen står vi där. Olyckliga.

Jag fick en kommentar i mitt förra lyckoinlägg, av en vän som säger att han numera är lycklig, även när han är olycklig. Då kanske ni tror att jag undrar vad han menade? Nja. Jag förstod honom faktiskt. För jag är också lycklig när jag är olycklig, paradoxalt nog (numera är det så i alla fall). Men om det är något som jag skyr så är det ångest. Det är så långt ifrån lycka som man kan komma, enligt min mening. Och jag har fått min beskärda del av ångest. Ja, säkert över genomsnittet. Och det mest provocerande jag har hört är "att vi ska vara villiga att känna ångest". Där går min gräns. Terapi i all dess glans, men låt mig styra min egen vilja åtminstone. Bort från ångestens käftar.

Kan vi köpa oss lycka? Då är vi tillbaka till frågan: "vad är lycka?"

Några minuter senare

Jag hittar inte svaret på frågan. Alltså på "vad är lycka?". Det jag vet är att det säljer bra - titta bara på hur vi konsumerar - i jakten på att må bättre. Men hur länge håller det i sig? Lycka ska väl vara lite mer beständigt än så? Att det är kul att shoppa är en sak.... Men lyckligare blir jag inte. Däremot vet jag att jag skulle bli olycklig av att inte kunna bo där jag bor (trygghet) och om jag inte hade pengar till mat (mår piss av att vara hungrig).

Mina associationer till lycka
Kärlek
Meningsfulla relationer
Frånvaro av ångest (I know...)
Trygghet
Bra fysiologi (inte en massa hormoner som tar hela ens beteende i anspråk) - dvs att kroppen och knoppen är balanserad
Hjälpa andra (nej, jag menar inte att vara pretentiös)
Acceptans

Sen kan vi förstås gräva djupare och fråga oss - vad är kärlek? Vad är meningsfullhet? Vad är ångest? Vad.... You know the drill...

Såg ni förrsten Jakten på Lyckan? Hanna Hellquist detta är till dig: du gör mig lite lycklig - det är något med dig som gör mig glad!

Uppdatering: Hanna Hellquist har en egen blogg (förstås!) och nu har jag något riktigt kul att läsa. Tack. Lycka i textform. Är det inte underbart?




Lyckofabriken i farten! Lycka - kemiskt tillstånd i hjärnan?

Varför komplicera det hela? För det är kanske det vi gör. Gör oss ofria i en värld där vi skulle kunna leva i frihet. Frihet kan kopplas till lycka, eller vad säger ni? Frihet för mig är att kunna lägga mig en halvtimme, timme och bara vila. Det gjorde jag idag. Och tror mig känna lycka. Lycka - ett kemiskt tillstånd i hjärnan? Om det nu är viktigt att känna lycka - då måste vi ge våra hjärnor förutsättningen att få den rätta kemiska mixen. Är ni med på den? Någonstans tycker jag vila är underskattat och ofta förknippat med annat trist. Som lathet. Jag ser det som en investering i din lycka/välbefinnande. Så dagens tips i Lyckofabriken är: ge dig själv tid att vila!



Lyckofabriken undrar - finns det en standardiserad version av lyckan?

Lyckan är väl ändå högst personlig - det som gör dig lycklig, gör inte mig mer lycklig. Om jag inte är glad för din skull förstås! Ändå forskas det på "vad det är som gör oss lyckliga". Och då tänker jag mig att det finns en lista med saker som kan påverka vår lycka. Och då blir det standardiserat trots allt. Om det är så att vi vill vara lyckliga, vilket tycks vara den rådande trenden, kan det nog vara bra att rannsaka sig själv - formulera vad som gör mig lycklig.

Jag läser en del om lycka, i artiklar, på bloggar och i böcker. Nu senast kom jag över en artikel som har nästan ett år på nacken, men som fortfarande är högst aktuell. Det är en intervju i DN med lyckoforskaren Bengt Brülde (som också figuerar i programmet Jakten på lyckan, SVT). I artikeln, som är skriven av Astrid Johansson, kan vi utläsa att:

"Goda nära relationer, vänskap, kärlek, arbete och en socialt och fysiskt aktiv fritid – det är vad som, enligt vetenskapen, har dokumenterad effekt" på lyckonivån, om jag förstår det rätt. Jag blir förstås lite glad att jag prickar rätt på många saker.

Men de där sakerna som många ändå förknippar med lycka, hur är det med dem? Typ löneförhöjning? Nya frilansuppdrag? Nya prylar? Nja, inte riktigt om vi lyssnar på Brülde - vi vänjer oss nämligen vi det vi har - det kallas för habitueringseffekten. Men kanske är det så att vi tror och har någon slags förväntan på att "om bara....så blir jag lyckliga(are)". Vet vi själva vad som gör oss lyckliga - på riktigt? Eller är det bara föreställningar som inte riktigt stämmer överens med den verkligheten?

Jag fastnade vid något verkligt intressant i DN-artikeln, här kommer en formulering som fick mig att tänka vidare:
"Men hur stor vikt är det egentligen vettigt att lägga vid den egna lyckan? Är kanske hela lycko­projektet en återvändsgränd?"

Kan det vara så att målet att vara lycklig är onödigt? Överreklamerat? Varför vill vi vara lyckliga? Är det enbart den sköna känslan som vi jagar? Men tröttnar vi inte på det också (habitueringseffekt)? Vad är beständigt egentligen? Och det finns ju en ganska hög grad av egoism i att jaga sin egen lycka. Men då finns det saker man kan göra, som både gynnar en själv och andra - läs detta: "att lägga tid och pengar på att hjälpa andra har positiva lyckoeffekter"

Essensen i denna artikel finner jag i ett ord: meningsfullhet. Att göra något meningsfullt, i ett större sammanhang, med andra människor. Och att leva enligt moral, det står det också om. Kanske att jag borde höra av mig till SVT och fråga om vi ska göra en uppföljare som heter Jakten på meningsfullheten? Det ligger nära till hands att säga att lyckan är besläktad med meningsfullheten - det ena behöver inte utesluta det andra. Brülde säger i slutet av intervjun: "Den som arbetar för en bättre värld tillsammans med andra, som gillar att göra det och som i samband med det brukar och utvecklar sina förmågor, en sådan person lever inte bara ett meningsfullt liv, hon är också lyckligare än de flesta"






Lyckofabriken - ett första inlägg! Nu om det lilla i det stora

De senaste veckorna har jag som sagt följt Jakten på Lyckan (här kan du se det senaste avsnittet). Dessutom är jag en av alla människor som vill vara lycklig (surprise!). Men som kanske inte alltid lyckas. Eller det kan vara så att jag inte väljer lyckan. Det är en aning provocerande, men jag tror någonstans att vi i många fall just kan välja lycka. Och som motsats kan vi också välja olycka (jag är nära vän till melankolin). Sen drabbas vi ju också av båda sakerna, vi drabbas av både lycka och olycka (yttre händelser). Men samtidigt - vi ska ju på något sätt förhålla oss till det hela. Det är kanske så att det är hur vi förhåller oss som avgör hur pass lyckliga vi är?

Jag vet inte om det är klart, men jag tänker mycket på detta med lycka. Och då menar jag inte de små korta stunderna av eufori. Utan något beständigare. Något grundat.

Den första frågan blir förstås - vad är lycka? På personlig nivå? På samhällelig nivå? Jag googlade på "vad är lycka?" - och givetvis fanns det en blogg om lycka - här kan ni läsa mer om lycka, på lyckobloggen!

Det lilla i det stora!
Vi vill de stora sakerna, vi vill uppnå mål. Meningsfullhet är viktigt och nära kopplat till lycka - men vad skapar mening? Jag tror någonstans att var vi befinner oss i livet, kan ge oss en vägledning. Där jag befinner mig nu är det enkla i fokus. Hur ofta hör vi inte att det är de små sakerna som faktiskt är de viktiga? Jag upplevde en korts stund lycka när jag handlade mat idag - kunde se framför mig vad jag ska laga till veckan. Jag tror det grundades i att jag tar hand om mig själv, och lyckan kom i form av känslan tacksamhet. Mot mig själv.

Vad tror du är lycka? För dig? Finns det någon universell defintion?


Sen måste jag bara dela med mig av Svennes klokheter (Sven är en av mina bästa vänner!) - han pratade idag om vi ska strunta i personlig utveckling, och istället satsa på personlig inveckling! Jag gillar detta starkt - låt oss invecklas!






PS. Finns tydligen forskning på detta. Men det här är min egen lyckofabrik, och jag gör inte anspråk på några nobelpris. Kan också vara så att mina insikter delas av andra, eller inte. Men jag står för det jag har skrivit!